Att komma hem igen var något som Lucinda ansåg sig vara sjukt skönt. Hon har förlorat så mycket tid med Lucas att hon ville inte förlora en sekund till. Hon tillbringade dag och natt vid datorn för att se om hon kunde hitta olika möjligheter över att hitta honom.
Hon insåg att hon inte skulle hitta honom helt själv men förstod att det fanns simmar som skulle kunna veta exakt vart han är då dom har koll på dom allra flesta simmarna som finns. För att hitta dessa personer så var hon tvungen att vända sig till dom kriminella simmarna i undre världen.
Men att klampa in och få adressen bara så där visste Lucinda att det inte skulle bli utan hon var tvungen att ge dom något tillbaka. När hon kom in så visste dom alla där inne vem hon var då artikeln om henne och Åsnan hade nått även dom. Dom hade genast kollat upp henne och såg att hon hade väldigt goda meriter med en mamma som Linda Vader. Dom hade även fått reda på vad Sharon gjorde med Lucas så dom vet exakt vart han är.
-Om du vill ha Lucas så vill vi ha dig, sa en av dom kriminella, förmodligen en slags ledare, en manlig sådan.
-Mig!? Sa Lucinda förvånat och förstod inte vad dom menade.
-Ja dig och din man, Marcus, mannen.
-Marcus med, varför? undrade Lucinda som nu inte förstod varför dom ville ha honom till.
-Dig behöver vi då vi vet att du är en av oss Lucinda. Din man ja han är lättpåverkad så han kan vi lätt lära upp.
-Hjälper ni oss med Lucas då`?
-Absolut! Ni kan få träffa honom redan ikväll om ni vill. sa mannen.
-Idag!? flämtade Lucinda till då hon blev chockad samtidigt som hon inte visste vad hon skulle tro.
När Lucinda kom hem berättade hon allt för Anita som inte alls gillade det hela.
-Vad bestämde du dig för? undrade Anita.
-Jag vill ha Lucas tillbaka ikväll men jag kan inte sälja Marcus till dom, sa Lucinda.
-Du ska inte sälja dig heller, sa Anita argt.
-Men vi måste få träffa Lucas igen, vi har redan förlorat så mycket tid med honom, sa Lucinda upprört. Fast han kanske inte vill se oss ändå, kanske hatar oss för att vi inte hittat honom tidigare.
-Lucinda! Var lugn nu, du behöver sova på detta nu då du inte tänker bra alls nu. Tänk på att du har varit uppe dygnet runt senaste veckan. Du behöver sova och så kan du diskutera detta med Marcus imorgon. En dag till gör varken mer eller mindre, sa Anita lite strängt då hon var rädd att Lucinda skulle förhasta sig utan att prata med Marcus först.
-Ja Anita du har rätt, jag är helt slut, vi får ta det imorgon, sa Lucinda och gick och la sig. Egentligen ville hon inte men hon vill inte göra fel val så det bästa är att prata med Marcus när han kommer hem. Hon hoppades på att han skulle komma snart men hon somnade så fort hon la sig ner.
När Marcus kom hem så berättade Anita om det hela för honom och Marcus tog ett beslut helt utan Lucinda.
Han fick veta att Lucas hade blivit flyttad från sin gamla familj till en ny rik familj som bor i samma stad som dom. Han kom till staden bara några dagar efter att Sharon tog med sig sin familj hit. Sharon ska visst ha besökt honom 1 gång i månaden för att få se honom växa upp.
När Marcus var utanför huset så var han riktigt nervös för hur det ska bli, att få se sin son för första gången på många år är skrämmande. Tänk om han inte vill veta av dom, vad kan Sharon ha sagt till Lucas? Ja det är väl bara att gå in och se hur det blir tänkte Marcus och hoppade över staketet. Han orkade inte gå runt men när han var i trädgården hörde han att någon spelade på en gitarr på framsidan så han gick dit av ren nyfikenhet.
Väl på framsidan stod en ung kille och spelade. När Marcus närmade sig honom så såg han direkt att det var Lucas då han var så lik Lucinda. Lucas såg i sin tur Marcus men fortsatte låten ut.
-Hej Lucas, sa Marcus när låten var slut.
-Hej, pappa, sa Lucas och tittade lite surt på honom. Är det dags för att komma nu? undrade han.
-Ja .. jag vet inte vad ... sa Marcus trevande. Han visste verkligen inte vad han skulle säga om det hela och just nu ville han bara springa där ifrån.
-Det är väl bäst att vi går in sa Lucas och gick in med Marcus efter sig.
-Fint ni bor sa Marcus.
-Strunta i skitsnacket nu, varför är du här? Varför just nu? sa Lucas lite surt. Han själv hade längtat efter denna dagen. Hans farmor Sharon hade förberett honom för att hans pappa en dag skulle komma. Nu när dagen väl är här så är han inte så förberedd som han trodde.
-Ja jag och din mamma hit.... där blev han avbruten.
-MAMMA!? Varför pratar du om henne för? Hon är ju död, vilket hon förtjänar sa Lucas argt.
-Död!? Nej hon lever, varför tror du att hon är död? Det är hon som hittade din adress idag.
-Varför är hon inte här då om hon nu lever? Du kommer hit och ljuger, farmor sa att du skulle göra just det, sa Lucas riktigt argt
-Farmor? är det Sharon du pratar om? Åh herregud vad har hon tutat i dig egentligen? Lucas din mamma lever och hennes hjärta brast när du försvann. Hon älskar dig över allt annat och jag gör det samma, vi älskar dig, förstår du? sa Marcus lugnt och sansat för att få Lucas att lyssna.
-Öh vänta nu .. du säger när jag försvann? Det var hon som dumpade mig hos en helt främmande familj för att hon avskydde mig.
-Åh Lucas inget av det stämmer, du måste lyssna på mig, snälla Lucas ge mig en chans och lyssna på mig.
Han fick Lucas att åtminstone lyssna på honom även om han inte riktigt ville tro på honom, men huvudsaken var att han gav Marcus en chans att berätta sin version om hur det hela gick till.
Marcus lyckades få Lucas att se ett foto på sig själv i Lucindas famn, det fick Lucas att le då han kunde se sig själv i Lucinda.
-Åh vad vacker hon är sa Lucas förvånat då han hade fått höra från sin farmor hur gräsligt ful hon var. Men hon var ju hur vacker som helst och att få se henne och inse hur lika dom var fick honom att skratta till av glädje. Att få se bilden fick honom att mjukna mer och inse att Marcus kanske berättar sanningen trots allt.
-Ja hon är vacker, riktigt vacker och ni två är sjukt lika varandra, sa Marcus glatt. Vad säger du ska du ta och följa med mig hem?
Lucas sa att han vill träffa henne men att det gärna fick vänta några dagar då han hade fått en del att smälta. Marcus förstod det hela och insåg att Lucinda kan behöva några dagar till att förbereda sig. Han måste ju berätta att Sharon har förvrängt alltihop så dom måste ta det varsamt.
När Marcus kom hem igen var det tidig morgon och Lucinda hade just vaknat.
-Vi måste prata sa Marcus till Lucinda och satte sig vid köksbordet.
-Ja det behöver vi verkligen, sa Lucinda glatt och satte sig.
-Jag är gravid! Skrek hon fram av glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar