Del 34 - Egypten

Lucinda visste inte vad hon skulle tycka när hon insåg att dom var på väg till Egypten. Men när hon såg all sand så skrek hon bara NEEEEEEJ! inombords, men gjorde sitt bästa med att se glad och tacksam ut inför Marcus som var väldigt glad över att få se pyramiderna.

-Vart är vårt hotell? undrade Lucinda med ett falskt leende.
-Vi har inget sa Marcus glatt.
-Inget hotell!? Men var ska ... sa Lucinda förvånat och råkar se ett litet tält. Marcus, nä inte ska vi väl sova i ett sådant?
-Klart vi ska Lucinda, men jag anade detta så jag har köpt oss ett jättestort som jag vet att du kommer att gilla, sa han och log.
-Hm, vi får väl se sa Lucinda lite surt.

-Vi måste se till att byta till mer lämpliga kläder, sa Marcus och började att gå till ett hus i närheten.
-Men jag har ju packat sa Lucinda surt. Då kunde du ju ha sagt något. Och jag spökar inte ut mig som i kina, bara så att du vet det.
-Lucinda var inte så sur, detta blir bra. Du behöver lite andra kläder så vi kan gå på lite skattjakt. sa Marcus och såg fortfarande glad ut trots att Lucinda var lite sur. Men hon ändrar sig nog snart.
-SKATTJAKT! NEJ INTE IGEN! skrek  Lucinda lite argt.
-Lugn Lucinda denna gången blir det bättre och så är det bara du och jag, och ingen Sharon.
-Lovar du?
-Ja jag lovar gumman. Kom nu, vi är väntade, sa Marcus och ringde på.

När dom kom ut igen var Marcus riktigt exalterad över att få komma igång med skattjakten, men först måste dom inhandla lite saker som proviant.
Lucinda däremot var mindre glad men var glad för Marcus skull. Detta är hans resa med och hon vill ju inte förstöra den.

När dom kom till där alla butikerna finns så försvann Lucinda plötsligt. Marcus såg inte alls vart hon tog vägen. Han började kolla lite efter henne men det var något han inte behövde göra länge då han hörde henne mer än väl.

-VAD HÅLLER DU PÅ MED! skrek Lucinda på en bybo som undrade om hon ville komma och titta på hans mattor som han säljer.
-Inte vara så arg rara flicka! sa mannen
-RAR!? JAG ÄR INTE RAR OCH VERKLIGEN INGEN FLICKA! skrek Lucinda för full hals.

Marcus sprang efter ljudet av Lucindas arga röst och väl framme får han se en galen arg fru och en stackars livrädd bybo.
-Vad händer!? ropade Marcus
-Jo den här perversa mannen vill få mig med hem till honom, sa Lucinda argt.
-JAG VILL INTE BLI DIN FRU! skrek hon till mot mannen.
-Nä ingen fru, jag bara visa mina mattor jag min fru gör, sa mannen som inte gjorde sig språkligt förstådd för Lucinda.
-NÄ NU! JAG VILL INTE VARA DIN FRU MED MATTOR, skrek hon tillbaka och var nära att klappa till honom.
-LUCINDA! Lugn nu, mannen vill visa dig mattor som han och hans fru har gjort inget mer. sa Marcus först argt men sedan lite skrattande.
-Jaha, nej jag vill inte se dina mattor och fru, sa Lucinda surt då hon insåg att hon hade varit lite väl hård mot den stackars mannen. Men hon visade inte att hon hade gjort bort sig.

Mannen däremot ursäktade sig snabbt och sprang snabbt därifrån.

När dom väl handlade så försökte Lucinda skärpa sig då hon hade gjort bort sig tillräckligt för nu. Men kvinnan i butiken såg inte glad ut och ställde sig och stirrade surt på Lucinda. Lucinda förstod varför efter en stund då mannen hon just skällt ut satt bakom disken och läste. Han såg Lucinda men låtsades att han inte hade gjort det, då han inte ville råka ut för henne återigen.

Marcus köpte lite proviant samt 2 kameror så att dom båda kunde föreviga deras bröllopsresa. Så han märkte inte ens att den stackars utskällda mannen satt där.

Mot Lucindas vilja så hyrde dom vespor och det gick bättre än förväntat för Lucinda. Marcus gasade dock på så Lucinda knappt hann med men Marcus ville få göra sin skattjakt någon gång och inte som i Kina när all tid gick åt absolut inget alls.

-Jaha det här var ju väldigt spännande ,sa Lucinda när dom äntligen var på plats.
-Var inte sådan nu Lucinda, kom så går vi ner för trappan här sa Marcus och började att gå ner.

-Bli inte rädd när du kommer ner , ropade Marcus när han hade kommit ner.
-Jag är aldrig rädd , sa Lucinda och fnyste. När hon kom ner såg hon ett skelett ligga på golvet.
-Var är det för mening att ligga där för? Det finns väl gravar att ligga i? sa Lucinda argt och kände för att sparka undan skallen. Men hon hindrade sig så att Marcus inte blir arg på henne. Men ligga där och ta upp plats för att tro att folk ska bli rädda är ju bara onödigt, tänkte hon för sig själv.

Efter en stund hittade dom en stenkista och när Marcus öppnade den så glittrade och skimrade det så nu kände Lucinda sig nöjd.
-Åh vad bra att detta äntligen är över. Kom Marcus så går vi till vårt tält och sover lite, sa Lucinda nöjt.
-Ha ha gumman! Detta är bara början, titta en månsten, den är en slags nyckel till dörren där, sa Marcus och skrattade samtidigt som han tog upp månstenen.

-Suck! hördes från Lucinda som hade hoppats på att det var klart.

Marcus låste upp dörren och dom fortsatte sin skattjakt.

I nästa rum så fanns det bara en stenplatta på golvet med två fotavtryck. När Lucinda såg dessa blev hon helt galen.

-Vad är det här egentligen!? Jag vill inte mer! Du får göra detta själv, hör du det? sa hon argt.
-Men Lucinda detta är ju inget att flippa ut för. Jag vet att du tvingar dig till detta, vilket jag inser nu men för min skull så kan vi väl fortsätta? sa Marcus lite ledsamt.

-Åh snälla Marcus, förlåt mig. Jag avskyr detta och ja jag gör detta för dig, men jag måste få pysa ut lite ibland annars blir jag totalt tokig, sa hon bedjande till Marcus.
-Jag förlåter dig gumman, jag vet att det inte är lätt för dig, sa Marcus
-Tack Marcus! sa hon och gav honom en kram.

-Ska du eller jag ställa mig på plattan undrade Marcus.
-Öh ... du så klart, jag vågar inte sa Lucinda med ett svagt leende.
-Ha ha okej Lucinda men nästa är din, sa Marcus glatt och ställde sig genast på plattorna.

Golvet öppnade sig och en trappa visade sig, dom gick ner och där nere fanns en ny dörr och en golvplatta. Där fanns också två statyer som var avbildade från en gammal farao.

-Ska jag fota dig Lucinda? undrade Marcus och tog fram sin kamera.
-Mmm, om du måste sa Lucinda och posade.

Lucinda ställde sig sedan på golvplattan och dörren öppnades. Det var inte så hemskt ändå tänkte hon. Marcus var glad att Lucinda försökte att göra sitt bästa.

När dom kom in i nästa rum så var Marcus tvungen att visa Lucinda sin uppskattning och glädje över att hon verkligen försöker göra detta till en bra smekmånad.

-Jag älskar dig, gumman! sa han och gav henne en kyss.

-Jag älskar dig med gubben, sa hon och kysste tillbaka.

-Lucinda det är viktigt nu att vi samarbetar sa Marcus.

-Det gör vi väl redan sa Lucinda förvånat.

-Jo men nu måste vi flytta den här statyn för att kunna komma vidare sa Marcus och såg lite osäker ut då han var osäker på hur hon skulle reagera.

-FLYTTA! Ska VI! Ska vi flytta på den där?, Aldrig! sa Lucinda argt.

-Jo hjälp till nu sa Marcus och började flytta den så gott det gick.

-Mmm, visst mumlade Lucinda och ställde sig på andra sidan om statyn för att börja knuffa.

När Marcus började att dra i statyn så var ju tanken att Lucinda skulle knuffa på, men hon kom på andra tankar och vägrade helt enkelt.

-Knuffar du nu då?, undrade Marcus som drog så byxorna nästan sprack.

-Öh, ja jag knuffar, fy vad jobbig den var ,svarade Lucinda som inte ens stod i närheten av statyn längre. Hon skulle på skattjakt och INTE ha kroppsarbete så det där får han göra själv, tänkte hon. Visst hon skämdes lite men här gick verkligen gränsen.

Marcus drog och slet och trodde verkligen på att Lucinda hjälpte till.

När det var klart så upptäckte Marcus att Lucinda stod lite väl långt ifrån statyn och såg inte ett dugg trött ut.

-Nä hä, Lucinda! Du hjälpte mig inte, här sliter jag och du står bara och tittar på, sa Marcus nu argt.

-Jo det kan väl hända, sa Lucinda argt. Men detta har jag inte åtagit mig alls, så vill du göra detta så gör det då men tvinga inte mig.

-Men Lucinda det är väl klart att du ... sa Marcus men blev genast avbruten.

-Nej jag gör det inte, sa hon och försökte vifta bort honom.

-Vet du om att du är väldigt söt när du är arg? sa Marcus och försökte se söt ut.

-Det är jag väl ändå svarade hon surt.

Han slängde sig genast över Lucinda och kysste henne, hon kysste så klart tillbaka. Men när dom kysst klart så sa hon:

-Du är duktig på att smöra Marcus men det hjälper inte sa hon allvarligt.

-Hm! Ja man får väl försöka sa Marcus och upptäckte att han hade dragit statyn alldeles för långt.

Marcus fick dra tillbaka statyn en bit och det utan Lucindas hjälp. Det var tufft men Marcus gav inte upp även om han skulle vilja men har han tvingat in Lucinda i detta så måste han slutföra det så hon inte blir arg.

När Marcus sedan skulle dra statyn åt ett annat håll så var Lucinda tvungen att hjälpa sin man lite. Och det med att heja på.

-Heja dig Marcus! Kom igen då! Dra lite till! Så ja! Åh vad duktig du är. sa hon glatt. 

Marcus var inte direkt road men han försökte att inte lyssna på henne. När han var klar var Lucinda snabb att ställa sig på en golvplatta som fanns i rummet och med det så öppnades en dörr.

Lucinda rusade in i rummet som visade sig att vara det sista. Hon sprang fram till en stenkista som innehöll lite guldmynt. Åh vad glad hon var över att få lite resultat över allt slit. Att tänka på vem som egentligen hade slitit brydde hon sig inte om.

Dom resterande dagarna ägnade dom åt att se sig omkring. Lucinda hatade visserligen all sand men slippa skattjakter fick faktiskt sanden henne att le. Dom använde sina kameror en del och att föreviga Lucinda när hon ler var riktigt lyckat ansåg Marcus.

Den sista kvällen åkte dom till pyramiderna, vilket inte var noga för Lucinda, men Marcus ville väldigt gärna så dom åkte dit. Väl där så gjorde Marcus något riktigt märkligt, han tog fram sin laptopp  och började surfa lite. Vad Lucinda inte visste var att han försökte kolla lite ledtrådar till Lucas, men han ville inte säga något om det ännu. Lucinda blev hungrig och hade som tur var lite goda saftiga röda äpplen i väskan.

Hon försökte få Marcus mer intresserad av platsen och av henne utan resultat. Så hon smög till sin skoter och åkte därifrån.

Hon skyndade sig för nu var hon upprörd. Hur kunde han göra så här mot henne? Hon gasade på för att hinna tillbaka till tältet först för att kunna låsa så hon slapp sova med honom.

Marcus var så inne i ett e-mail om Lucas så han missade att Lucinda åkte väg. När han förstod att hon hade åkt så skyndade han sig tillbaka till henne.

När han kom till tältet så kunde han inte komma in.
-Lucinda släpp in mig!bad han henne. Hon vägrade först att svara men efter en stund så kom det:
-Du får sova i ett litet tält, sa hon surt.
-Förlåt Lucinda men det var en viktig sak som jag gjorde, sa han ledset. Men hon svarade inte och han gick med tunga steg till ett litet tält.

När han låg där inne hörde han sin mage kurra och gick upp för att kolla om någon grill var igång.

Han slog sig ner hos en kvinna som grillade lite grönsaker och hon måste ha sett hans hungriga blick.

-Vill du ha? undrade hon och erbjöd honom ett grillspett med en paprika på.
-Åh tack, vad snällt sa han och tog emot den och började att grilla den.

Lucinda kände sig dum mot Marcus, detta var ju sista kvällen på deras bröllopsresa och hon kände att det får ju inte sluta så här. När hon kom ut från tältet så fick hon syn på Marcus med den okända kvinnan. Dom såg ut att skratta och ha det väldigt trevligt tillsammans, alldeles för trevligt, enligt Lucinda så hon skyndade sig dit så fort hon kunde.

Hon slet genast upp kvinnan från sin stol och började att skrika åt henne.

-VAD GÖR DU MED MIN MAN!?
-Åh herregud lugna ner dig kvinna, sa kvinnan förvånat.
-Jag är lugn! sa Lucinda argt. Men saken är att det där är MIN man! Skaffa en egen!

Just då kom kvinnans man dit och undrade vad som skedde.

-DIN FRU, stöter på min man, sa Lucinda argt. Men visst är man gift med dig så hade nog även jag gjort detsamma.

-Det är synd om din man, sa Kvinnan argt. Att vara gift med dig är värre än att vara gift med sin egna mamma.

Där blev Lucinda riktigt rasande och kunde inte låta bli att örfila kvinnan ett flertal gånger.

Lucinda var riktigt arg på kvinnan och speciellt för att Marcus satt där och pratade med henne medans Lucinda satt  ensam i tältet och var ledsen. Hon skulle bli vän med Marcus men hamnade i bråk istället med kvinnan,. frågan var hur hon nu skulle ta sig ur det här?

-Din man tycker så illa om dig så han vill inte ge dig några barn sa kvinnan då hon förstod att dom var barnlösa än så länge. Marcus hade sagt att dom inga barn hade då han inte ville prata om Lucas.

Hon skulle aldrig ha sagt detta då Lucinda nu såg rött och slängde sig över kvinnan och ett slagsmål var ett faktum.

Så fort kvinnan kunde så sprang hon därifrån. Hon glömde sina parikor vilket bara gladde Lucinda för nu kunde hon få lite gratis mat. Gratis är gott sägs det ju.

Marcus var mindre road över vad som skett både nu och innan, men dom båda såg till att reda ut det hela innan dom somnade tillsammans i det stora tältet.

Timmarna innan dom skulle åka hem gick dom för att köpa med sig souvenirer hem. Men det sista som hände i Egypten var att Lucinda hamnade i slagsmål med kvinnan som var gift med mannen som fick skäll när dom först kommit dit.

Kvinnan gjorde allt för att försvara sin man medans Lucinda såg till att försvara sig själv.

Väl hemma igen så hade dom mycket att berätta och foton att visa. Lucinda var inte nöjd över Marcus foton då dom lika gärna kunde slängas medan hon var mer än nöjd med sina egna. Marcus var mer än nöjd över bådas foton även om han insåg att Lucindas var snäppet bättre. Men dessa var roligt att ha hur dom än ser ut.

Marcus foton

Lucindas foton

Anita tyckte det var kul att dom var hemma igen och älskade att hör historierna om vad dom varit med om och fotona älskade hon, allihop. Sharon däremot var glad över att få höra om det Marcus hade varit med om. Men det om Lucinda lyssnade hon inte ens på. Fotona tittade hon bara snabbt på som Marcus hade tagis men kände sig besviken att Lucinda var på dom alla.

-Åh vad sköt att få slappa imorgon sa Lucinda då hon funderade på att sova tidigt.
-Slappa? Nä gumman det har vi inte tid med sa Marcus glatt.
-Va!? sa Lucinda högt och förvånat.
-Vi ska på College sa han och log riktigt stort.
-COLLEGE!? Är du inte klok!? sa Lucinda förvånat, förtvivlat och argt.

Del 29 - Resan

Sharons samtal gällde inte Lukas utan något helt annat. Hon ville bara iväg från hemmet efter allt som skett den sista tiden även om det innebar att ta med sig Lucinda. Men snart är hon ingen tonåring längre och då kan Sharon sparka ut henne på gatan där hon hör hemma. Så hon bokade en tre dagars resa till Kina för att lära sig mer om deras kultur och kanske även gå på skattjakt.

Lucinda totalt vägrade att åka med först då hon mer än gärna ville slippa se Sharon. Men Marcus övertalade henne att åka med då han ansåg att detta kunde vara ett sätt för dom att visa Sharon att dom hör ihop och att Lucinda är en bra sim. På så sätt kanske dom kan få Lucas tillbaka. Det var riktigt motvilligt som Lucinda packade sin väska för resan men insåg att Marcus kunde ha rätt. Det var dags att visa sig redig inför Sharon så hon får sin son tillbaka till sig.

Anita däremot var eld och lågor för tänk om hon träffade en söt kines pojke då dom alltid är så söta som små.

Resan var lång och dom var alla väldigt trötta efter resan men samtidigt ganska pigga av nyfikenhet av landet.

-Är det här vi ska bo? undrade Marcus när dom stod framför en väldigt lång trappa.
-Ja det är här sa Sharon glatt.
-HÄR! Det är inte klokt ju! Jag orkar inte gå alla dessa trappor, gnällde Anita.
-Sluta gnäll, fräste Lucinda som var trött på Anitas gnällande under hela resan. Men hon ville även låta positiv inför Sharon. Men innerst inne så kände hon exakt som Anita när det gällde alla dessa trappor. en stor SUCK! Ekade inom henne när hon tittade upp på alla 230 trappstegen. Ja hon räknade dom faktiskt när hon väl började gå upp.

Men innan hon gick upp drog hon Anita åt sidan för att prata med henne lite.

-Anita, jag vet det är sjukt mycket trappor, men om jag ska fixa denna resan ihop med Sharon så vill jag inte höra ditt gnäll. Snälla kan du försöka vara mer positiv för Lucas skull. Jag måste få honom hem till mig igen. Snälla Anita? bad Lucinda henne så trevligt och snällt hon kunde.
-Åh Lucinda! Vad dum jag är, sa Anita och såg skamsen ut. Förlåt, det var själviskt av mig, jag lovar att skärpa mig för jag vill också få hem Lucas. Förlåt Lucinda!
-Tack Anita sa Lucinda och började sakta gå upp alla dessa trappor som hon då räknade till 230.

När dom hade lämnat sitt bagage på rummen och gjort lite toalettbesök beslutade dom sig för att utforska det stora torget med dess butiker.

När dom kom till torget så fick Lucinda fnatt och började att vråla av längtan efter Lucas. Hon kände plötsligt ett sådant tryck av längtan att hon behövde pysa ut lite. Hade hon inte gjort det så hade hon förmodligen startat ett gräl med Sharon istället.
Att Lucinda plötsligt vrålade fick inte Sharon att reagera synligt, men inom sig tänkte hon att hon verkligen har gjort rätt med att ta Lucas ifrån henne.

Marcus däremot var inte lika nöjd.

-Varför Lucinda! Du skulle ju skärpa dig! sa han lite argt.
-Ja det var dumt Marcus, jag vet men jag kunde inte låta bli, jag var bara tvungen att pysa ut lite.
-Jo det är klart men kan du försöka att göra det när hon inte står alldeles bredvid dig?
-Ja jag ska försöka, men det är inte lätt.
-Ja jag vet gumman, kom nu får vi skynda oss ikapp sa han och tog Lucinda i handen och började att gå efter Anita, Sharon visste dom inte alls vart hon tog vägen.

Anita stötte på en äldre kvinna som ville att Anita skulle komma in i hennes butik för att handla för idag var det stor "rea". Men Anita var lite tveksam först men gav tillslut efter, då damen var ju så trevlig.

Sharon hon hade gått in i ett museum för att se lite olika fina kinesiska prydnader. Hon önskade att hon hade några av dom själv, men tyvärr så var dom för dyra för hennes plånbok. Men det kanske finns någon billig kopia i någon av butikerna.

Anita var i den trevliga damens butik en kort sekund för när hon såg en söt kinespojke i matstället bredvid så gick hon genast dit.

-Hej vackra blonda flicka, sa kinespojken, vill du ha lite mat? Idag är Vårrullarna med lite äggnudlar extra goda.
-Nja, jag vet inte riktigt svarade Anita tveksamt. Vad heter du? undrade hon sedan.
-Ja heter Dishi Chang, och vad heter du?
-Anita Gyllenstjärna svarade hon med ett stort leende.
-Åh Gyllenstjärna, passar dig bra flickan med det vackra gyllene håret.

Dishi Chang flörtade en del med Anita för att få henne att köpa hans mat och sedan för att köpa något hos hans mor som har butiken bredvid. Men Anita förstod aldrig det utan hon trodde verkligen på att hon nu hade hittat sin drömkille. Hon lyckades få hans mobilnr så dom kunde prata ibland. Dishi Chang hade träffat många vackra turister som fått hans nummer men som ändå inte har hört av sig igen. Och så trodde han att det var även nu.

Under tiden så var Marcus så varm och såg en äldre dam simma runt i dammen/fontänen/poolen. Han var osäker på vad det egentligen var men tänkte att kan hon bada där i så kan han. Så han hoppade genast i.

-Kom Lucinda, ropade han. Hoppa i du med det är jätte skönt.
-Du vet att jag inte kan simma Marcus, viskade hon lite argt.
-Men jag kan lära dig, kom nu, bad han snällt.
-Nej, absolut inte här, sa hon argt.
-Ja jag ska inte tjata, vi får ta det hemma, ok? undrade han och simmade vidare.
-Visst , mumlade Lucinda tillbaka.

När Marcus hade simmat en stund och Lucinda stod och väntade kom en man fram till henne och knackade henne på axeln. Hon vänder sig om och ser en halvnaken kines stå och stirra på henne med världens leende.

-Vad är det med dig egentligen!? skrek hon till då han såg läskig ut med bar överkropp och nästan såg ut att dreggla över henne.
-Men jag ... mer fick han inte fram.

-Ta ditt fule tryne och din läskiga kropp och gå härifrån. Jag vill inte att du rör vid mig igen, hör du det!? fortsatte hon. Och sluta glo på mig, stick!
-Men jag skulle ...
-Skulle vad!? Flörta med mig som ni gör med alla turister!? Nä du den går jag inte på!

Marcus såg vad som hände och skyndade sig upp ur vattnet. Lucinda slängde sig om hans hals och bara grät. Marcus tittade på den mannen och bad så mycket om ursäkt då Lucinda inte mår så bra för tillfället.

Vad han egentligen ville fick dom aldrig veta då han nu var vettskrämd och godtog Marcus ursäkt och mer eller mindre sprang därifrån. Efter detta så var han aldrig mer bland turister eller annat folk heller för den delen då han hellre höll sig i sin stuga långt uppe i bergen tillsammans med sina gamla föräldrar. Han gifte sig aldrig då han aldrig träffade någon flicka att gifta sig med. Han dog strax efter sina föräldrar av sorgen över att vara ensam för resten av sitt liv.

-Känns det bättre nu Lucinda? Han springer iväg nu och kommer inte att komma nära dig igen, sa Marcus lugnande.
-Ja jag vet inte vad som hände inom mig men jag blev bara så rädd. Förhoppningsvis såg inte Sharon detta, sa Lucinda lite oroligt.
-Nä jag tror inte hon gjorde det, sa Marcus och försökte se om han kunde se henne vilket han inte kunde.

-Åh Marcus! Du är ju bara bäst! sa Lucinda och slängde sig över honom och kysste honom hårt.

Senare på kvällen så kunde inte Anita låta bli att sms:a Dishi Chang och inte med ett sms utan fem stycken på raken. Hon undrade vad han gjorde, om han ville träffas igen, om han skulle jobba imorgon, om han har haft många flickvänner och om han skulle vilja visa henne runt.
Han svarade alla sms med ett enda: - Ska sova, godnatt!

Sharon hade med sig Vickys laptop vilket hon alltid bar med sig och hon hade inte raderat något av det Vicky hade på den. Hon tog nu fram den för att se om hon kunde hitta något kul att göra nästa dag.

-Vet ni sa Sharon plötsligt! Idag har vi varit och även sett ut som turister. Imorgon ska vi smälta in och gå på en liten skattjakt långt uppe i bergen..
-Smälta in? undrade Anita.
-Ja ni får se imorgon skrattade Sharon, vilket hon inte gjorde alltför ofta nu för tiden. Men att skratta gjorde henne gott och hon hoppas att hon kan smitta av sig på resten av familjen.

Nästa dag kom och Sharon delade ut kläder och hattar till dom alla. Och när dom hade gått ner alla trappor kom dom på att dom glömt att äta frukost. Att gå på skattjakt med tom mage är inget bra så det första dom skulle göra var att leta upp mat.

Att gå utklädd på stan var inte det roligaste Lucinda visste. Hon tyckte att det kändes mer som en Halloween utstyrsel än att dom ska smälta in. Inte en enda kines bar dessa hemska hattar igår. Och ROSA kläder, hon HATAR ROSA! Men allt för sin älskade Lucas.

Dom gick in hos Dishi Changs matställe, Anita kände sig urdum i dessa kläder inför Dishi Chang så hon mumlade bara fram ett litet hej. Dishi Chang sa snabbt hej tillbaka och såg sedan till att dom alla fick sin frukost.

Efter frukosten blev det lite diskussioner hur vida dom skulle ta sig upp på berget. Anita ville cykla men Lucinda kan inte cykla och ville hellre ta sig upp på annat sätt som tillexempel med en vespa.

-Vem säger att du kan hålla balansen med en vespa om du inte ens kan cykla? ifrågasatte Anita.
-Ja ja cykla då, jag går eller springer, sa Lucinda surt.
-Men jag kan skjutsa dig sa Marcus.
-Nä tack jag springer, svarade hon buttert då hon gärna hade åkt med Marcus men ville inte visa sig svag inför Sharon.

Att cykla var ganska svalkande tyckte dom som cyklade medan Lucinda blev desto mer svettigare av att springa i värmen.

Innan dom gick ner i en håla för att leta efter skatter så ville Sharon absolut se Terracotta armén på nära håll och dom stod dessvärre högt uppe på ett berg. Dom alla andra följde med mot sin vilja allt för att behålla lugnet hos Sharon, för ingen ville få Lucinda att explodera.

När dom väl kom upp var dom helt färdiga i kroppen speciellt Lucinda som hade fått springa innan. Efter att Sharon hade kollat på statyerna i 1 minut så ville hon gå ner igen och det gjorde inte Lucinda direkt glad då hon var helt slut och orkade inte ta ett enda steg till.

När dom väl var nere i för att leta efter skatten  så var dom alla trötta, svettiga, hungriga och på dåligt humör. Ingen av dom visste vad dom skulle göra och det blev mer tjafs om att göra skattjakten eller att ge upp innan dom ens hade börjat.

-Jag tycker att vi gör detta imorgon istället, sa Anita högt. och hon fick medhåll från Marcus och Lucinda

-Nä nu när vi väl är här så kan vi väl fortsätta, ansåg Sharon. Kom igen nu Anita, min lilla flicka.
-Nä mamma jag orkar inte, klockan är över midnatt och jag är helt slut. Jag behöver duscha och få i mig mat. Snälla mamma, vi kan väl göra detta imorgon?
-Ja ja, ni slipper väl då, men imorgon så kanske vi inte hinner med det, men vi får väl se.
-Tack mamma! sa Anita och gav Sharon en kram.

Nästa morgon var dom alla pigga och glada och Sharon ville göra ett nytt försök med skattjakten, men dom andra hade annat dom ville göra, vilket inte gladde Sharon direkt, men insåg att tonåringar vill väl inte hänga med mamma jämt.

-Förlåt mamma, sa Marcus men jag och Lucinda vill kolla in ett träningscenter, men du kan följa med om du vill?
-Tack Marcus, men jag låter bli, kan vara skönt att vara ifrån Lucinda innan vi ska trängas i ett flygplan.
-Är du säker? undrade Marcus.
-Ja jag är säker, jag kan kolla lite butiker istället, sa hon med ett litet leende.

Att besöka ett träningscenter inte något som Lucinda vill egentligen men hon gör det för Marcus då hon vet att han har velat detta sedan dom kom till Kina. Dom båda testade att träna lite och Marcus köpte med sig ett träningsredskap hem, vilket Sharon inte var så lycklig över, men godtog det ändå.