Del 36 - En dag på college med Lucinda

Efter välkomstmötet i skolan så gick Anita, Marcus och Lucinda på en liten upptäcksfärd. Dom hittade en olåst sal som dom gick in i, Lucinda gick genast och försökte skriva en formel på tavlan och lika förvånad som dom andra blev, blev även hon. Hon verkade ha hittat sitt ämne att plugga då hon hade skrivit en formel på hur man kan förflytta ett röd äpple utan att ens ta i det.

Marcus ställde sig vid talarstolen och larvade sig lite om att det inte borde finnas några poliser. En annan elev hörde det och bad honom komma till en demonstration om just detta ämne, Inga Poliser! Marcus tyckte det lät väldigt intressant och kommer gärna dit.

Anita var ganska tveksam till vad hon gjorde där överhuvudtaget, hon kände lite som Lucinda att man klarar sig utan utbildning. Men hon insåg snart att Lucinda hade börjat mjukna inför det hela och ändrat sig då hon skrev formler på löpande band.

Marcus kom till demonstrationen och innan han visste ordet av så blev han övertalad om att hålla ett tal om att få bort alla poliser. Han var inte förberedd på detta då han egentligen kom dit för att lyssna och inte tala.

Men Marcus gjorde riktigt bra ifrån sig visade det sig, men Marcus kände att detta inte var hans grej direkt. Men sin åsikt om att ta bort poliser står han fast vid, för enligt honom så skulle livet se bättre ut utan dom då dom ändå inte gör sitt jobb ordentligt.

När det var dags för den första lektionen var Anita och Lucinda nervösa och tyvärr skulle dom åt var sitt håll. Lyckliga Marcus fick börja första dagen med lite sovmorgon

Lucinda var förvånansvärt aktiv under lektionen och antecknade så mycket som möjligt. Hon förstod inte allt men hon kände på sig att det skulle lösa sig tillslut då hon faktiskt men konstigt nog förstod en hel del. Sedan var hon ju där för att lära sig, fast vissa föredrog att sova istället.

Efter den lektionen hade Lucinda några uppgifter att lösa och ju mer hon höll på desto kunnigare blev hon.

Och desto mer koncentrerad blev hon ... duckface ...

Hon skulle bara veta vilka miner hon gör ... kanske bäst att hon inte vet ..

Under tiden kom "åsne"maskoten förbi och han hoppades att hon inte skulle se honom och det gjorde hon inte heller till en början då hon var helt inne i det hon höll på med.

Efter en stund tittade Lucinda upp av att det var två stycken som stod och grälade, en kvinna och den där löjlige åsnan. Vad Lucinda kunde förstå av deras gräl så var det Åsnan som anklagade kvinna för något och skällde ut henne. Kvinnan blev riktigt upprörd och började nästan att gråta, det var då som Lucinda fick nog av åsnans behandling av den stackars kvinnan.

Lucinda gick genast dit och skällde ut åsnan efter noter. Åsnan själv försökte få sagt sitt men hon vägrade totalt att lyssna på honom. Vad han försökte berätta var att kvinnan var hans flickvän och hon hade varit otrogen mot honom kvällen innan.

-Lyssna på mig din dumma kvinna sa Åsnan argt.

Men det skulle han inte ha gjort, för med det tände Lucinda till ordentligt vilket ledde till flera örfilar. Som i sin tur ledde till ...

... slagsmål ... och vem som vann? Lucinda så klart. Maskoten var efter denna händelse livrädd för Lucinda och gjorde allt för att undvika henne.Som tur för honom så kollade han alltid efter den där knasiga röda mojängen som hon har på sitt huvud. Såg han den så lämnade han rummet så fort han kunde.

Efter slagsmålet så var Lucinda fortfarande arg och rusade in i närmsta klassrum mitt under en pågående lektion. Anita satt där inne och pluggade ekonomi och blev förvånad över att se Lucinda storma in.

Hon ställde sig vid talarstolen och sa:

-Ikväll är det en demonstration mot att polisen använder sig av handklovar på simmar. Vi får sår, Vi får ont, Vi vägrar att bära detta bedrövliga smycke bara för att polisen tycker det. Kom till parken ikväll kl.20.00. Tack för mig! sa Lucinda högt med en lagom arg röst. att låta hysterisk får inte folk att vilja delta.

-URSÄKTA MIG! sa en arg röst bakom Lucinda. Jag försöker ha en lektion här. Man kan inte bara komma in och störa så här mitt i en pågående lektion.

Lucinda vände sig om och såg på läraren och stirrade henne in i ögonen och sa argt.

-Du, jag är Lucinda Vade .. Gyllenstjärna och jag gör precis som jag vill. sa hon och sprang efter Anita som rusade ut ur klassrummet då hon skämdes en hel del. Lucinda kom ifatt henne och bad om förlåtelse.

-Ja jag förlåter dig men försök att undvik att störa lektioner är du snäll? sa Anita.
-Ok jag ska försöka, men du Anita hann du se lärarens ögon innan du stack? När hon hörde mitt namn var det som ögonen höll på att trilla ut. sa hon och garvade högt.
-Ja det hann jag se, fisköga, får vara hennes namn hädanefter, sa Anita och skrattade hon med.

Marcus hade missat allt som hände under dagen då han höll på med en avancerad hjärnforskning. Men han skrattade högt över vad som hade hänt. Men dock inte åt att Lucinda hade gjort mos av den där stackars maskoten, det tyckte han var en aning dumt.

Klockan blev snabbt 20.00 och Lucinda gick till parken för att hålla i demonstrationen mot handklovar. Det kom fler simmar än väntat och ju fler dom var desto bättre ansåg Lucinda.

-Bort med handklovarna! Bort med handklovarna! ropade dom under flera minuter tills att Lucinda började på sitt tal.

-Är dom snygga!?
-NEJ!
-Är dom obekväma!?
-ABSOLUT! 
-Är dom onödiga!?
-JA! 

-Förstör dom våra stilar!?
-JA! 
-Vill vi ha dom!?
-NEJ! 
-Vill vi ha dom!?
-NEJ! 

-Jag hör inte, VILL VI HA DOM!?
-NEEJ!
-Vad ska vi göra med dom!?
-STAKET! 
-Vad ska vi göra med dom!?
-STAKET!
-Låt oss göra STAKET!
-JAAA!
.STAKET, STAKET, STAKET!

Lucinda gjorde en riktigt bra demonstration och hon kände sig riktigt nöjd över den. Dom andra ansåg att hon var den bästa talaren någonsin och dom hoppas på att hon gör om det väldigt snart. Lucinda har inget emot det alls så hon kommer förmodligen att göra det igen.

Marcus var riktigt stolt över henne och insåg att detta med att demonstrera var mer för henne än för honom.

Del 35 - Gratis är gott!

Att åka till college för att plugga var långt ifrån Lucindas dröm man kunde komma. Att inse att dom inte skulle bo själva utan ihop men många andra okända simmar skrämde henne betydligt mer.

-Jag kan inte bo med alla dessa läskiga simmar, sa Lucinda upprört.

-Lugn Lucinda det kommer att gå jättebra, jag lovar, försökte Marcus lugna henne.

-Snälla, snälla Marcus! Kan vi inte skita i detta?, frågade hon bedjande.
-Gumman, var inte orolig, det kommer att bli bra, jag lovar. Om vi inte sätter fart nu så kommer dubbelrummen ta slut och vi får sova i varsitt rum, eller ännu värre, dela med andra simmar, sa Marcus för att få Lucinda att sätta fart.
-Och skyndar du dig inte fort nog så kanske du får dela med Anita, ropade han efter Lucinda som redan hade börjat ta sig in i huset.

När Lucinda insåg att det var risk att dubbelrummen kunde ta slut så sprang hon fortare än vad hon någonsin har gjort. Att skrämma bort en som var på väg in i det sista rummet var något som blev nödvändigt för Lucinda. Men hon brydde sig inte om vad andra simmar tycker och tänker om henne bara hon slipper dela rum med dom.

Marcus vill inte att hon ska bli ovän med alla i huset men tyckte själv att hon hade skött det ganska bra ändå trots allt. Ett eget rum för bara dom två var ju hur bra som helst.

Lite senare så blev dags för ett välkomstmöte för dom ny eleverna och Lucinda var inte intresserad av att gå dit, men Marcus och Anita övertalade henne att det är bra om hon gör det då hon borde bestämma sig för vad hon ska läsa för ämne. Dom berättade även att dom hade läst i en broschyr att det skulle finnas lite gratissaker där som bla lite godis. Lucinda gick vemodigt med men när hon insåg att dom hade pratat om gratis godis så mer eller mindre sprang hon dit. Väl där så sprang hon förbi dom två bord som fanns vid ingången och uppför trappan.

Marcus och Anita tog det betydligt lugnare och tog god tid på sig och kollade så att dom fick med dom sakerna dom behöver.

Lucinda sprang till godis- och läskmaskinerna och tryckte på det hon ville ha, dock utan att betala. Dom skulle ju vara gratis. Det kom så klart inte ut något och det gjorde henne arg så hon började att knuffa på maskinen i hopp om att något skulle komma ut.

Slå på den fungerade inte ...

Inte heller putta eller skaka den ...

Lucinda började bli riktigt arg och började fundera på om hon skulle ta sats för att ge den en riktig knuff. Hon märkte inte ens att Marcus stod bredvid och undrade vad sjutton höll hon på med egentligen?

Det spelade ingen roll alls vad Lucinda gjorde med maskinen, det kom aldrig ut något så länge man inte betalade. När Lucinda väl insåg att det var hopplöst att få något så gav hon upp. När Marcus sedan förklarade för henne att godiset ligger på borden så ville hon bara sjunka genom jorden. Att skämmas var inget Lucinda brukade göra men det gjorde hon denna dag. Hon vill ju inte att andra simmar ska få fel intryck av henne.

Lucinda kunde inte med att gå hämta gratisgodiset efter vad hon just gjort speciellt när en äldre man stirrade på henne, förmodligen hade han sett vad hon just hade gjort. För att släta över det lite så köpte hon en kaka  av honom och hoppades på att han skulle glömma vad han just hade sett.

Lucinda började så smått undra vad hon egentligen gjorde där, ska hon av alla simmar verkligen plugga? Lucinda plugga! Det låter ju riktigt skrattretande tänkte hon för sig själv och började önska att hon var hemma igen, fast där fanns ju Sharon och det är ju inte bättre det.

Plötsligt så fick hon syn på en lustig figur, i Lucindas ögon såg han ut som en förvuxen åsna. Åsnan såg att Lucinda såg honom och så han ville passa på att göra lite reklam för sin maskotklubb. Dom söker nya medlemmar och kanske skulle Lucinda vilja vara med. Men det blev inte riktigt som Åsnan tänkt.

-Tror du verkligen på att Jag Lucinda Vader .... Gyllenstjärna menar jag, ska INTE fjanta omkring i larviga åsnekläder, sa hon argt.
-Lama .. sa Åsnan för att rätta henne.
-Vad är det? Har du problem med benen eller? Ta din fåniga dräkt och masa dig ifrån detta college. Denna skola är bara för dom som vill bli något med sina liv och förverkliga sina drömmar. sa Lucinda argt och tyket.

-Hörru du! Detta är inget fjanteri, detta är ett stort allvar. Dräkten föreställer en lama och den är skolans största stolthet då dom har använt sig av denna maskot i 136 år. Förra året firade skolan sin maskot på 135 årsdagen, med pompa och ståt. Så passar det inte DIG så är det DU som lämnar denna skolan! sa Åsnan argt.

Lucinda blev riktigt arg, att någon säger emot henne gillade hon inte och upptäcka att hon själv gjort ett misstag gjorde henne inte gladare.

En stund senare hade hon glömt bort det hela med maskoten och hon och Marcus hoppade in i en fotoautomat och förevigade sig tillsammans. Det är inte mycket Lucinda gillar men att fotas gillar hon då hon kan vara en riktig linslus.

Del 34 - Egypten

Lucinda visste inte vad hon skulle tycka när hon insåg att dom var på väg till Egypten. Men när hon såg all sand så skrek hon bara NEEEEEEJ! inombords, men gjorde sitt bästa med att se glad och tacksam ut inför Marcus som var väldigt glad över att få se pyramiderna.

-Vart är vårt hotell? undrade Lucinda med ett falskt leende.
-Vi har inget sa Marcus glatt.
-Inget hotell!? Men var ska ... sa Lucinda förvånat och råkar se ett litet tält. Marcus, nä inte ska vi väl sova i ett sådant?
-Klart vi ska Lucinda, men jag anade detta så jag har köpt oss ett jättestort som jag vet att du kommer att gilla, sa han och log.
-Hm, vi får väl se sa Lucinda lite surt.

-Vi måste se till att byta till mer lämpliga kläder, sa Marcus och började att gå till ett hus i närheten.
-Men jag har ju packat sa Lucinda surt. Då kunde du ju ha sagt något. Och jag spökar inte ut mig som i kina, bara så att du vet det.
-Lucinda var inte så sur, detta blir bra. Du behöver lite andra kläder så vi kan gå på lite skattjakt. sa Marcus och såg fortfarande glad ut trots att Lucinda var lite sur. Men hon ändrar sig nog snart.
-SKATTJAKT! NEJ INTE IGEN! skrek  Lucinda lite argt.
-Lugn Lucinda denna gången blir det bättre och så är det bara du och jag, och ingen Sharon.
-Lovar du?
-Ja jag lovar gumman. Kom nu, vi är väntade, sa Marcus och ringde på.

När dom kom ut igen var Marcus riktigt exalterad över att få komma igång med skattjakten, men först måste dom inhandla lite saker som proviant.
Lucinda däremot var mindre glad men var glad för Marcus skull. Detta är hans resa med och hon vill ju inte förstöra den.

När dom kom till där alla butikerna finns så försvann Lucinda plötsligt. Marcus såg inte alls vart hon tog vägen. Han började kolla lite efter henne men det var något han inte behövde göra länge då han hörde henne mer än väl.

-VAD HÅLLER DU PÅ MED! skrek Lucinda på en bybo som undrade om hon ville komma och titta på hans mattor som han säljer.
-Inte vara så arg rara flicka! sa mannen
-RAR!? JAG ÄR INTE RAR OCH VERKLIGEN INGEN FLICKA! skrek Lucinda för full hals.

Marcus sprang efter ljudet av Lucindas arga röst och väl framme får han se en galen arg fru och en stackars livrädd bybo.
-Vad händer!? ropade Marcus
-Jo den här perversa mannen vill få mig med hem till honom, sa Lucinda argt.
-JAG VILL INTE BLI DIN FRU! skrek hon till mot mannen.
-Nä ingen fru, jag bara visa mina mattor jag min fru gör, sa mannen som inte gjorde sig språkligt förstådd för Lucinda.
-NÄ NU! JAG VILL INTE VARA DIN FRU MED MATTOR, skrek hon tillbaka och var nära att klappa till honom.
-LUCINDA! Lugn nu, mannen vill visa dig mattor som han och hans fru har gjort inget mer. sa Marcus först argt men sedan lite skrattande.
-Jaha, nej jag vill inte se dina mattor och fru, sa Lucinda surt då hon insåg att hon hade varit lite väl hård mot den stackars mannen. Men hon visade inte att hon hade gjort bort sig.

Mannen däremot ursäktade sig snabbt och sprang snabbt därifrån.

När dom väl handlade så försökte Lucinda skärpa sig då hon hade gjort bort sig tillräckligt för nu. Men kvinnan i butiken såg inte glad ut och ställde sig och stirrade surt på Lucinda. Lucinda förstod varför efter en stund då mannen hon just skällt ut satt bakom disken och läste. Han såg Lucinda men låtsades att han inte hade gjort det, då han inte ville råka ut för henne återigen.

Marcus köpte lite proviant samt 2 kameror så att dom båda kunde föreviga deras bröllopsresa. Så han märkte inte ens att den stackars utskällda mannen satt där.

Mot Lucindas vilja så hyrde dom vespor och det gick bättre än förväntat för Lucinda. Marcus gasade dock på så Lucinda knappt hann med men Marcus ville få göra sin skattjakt någon gång och inte som i Kina när all tid gick åt absolut inget alls.

-Jaha det här var ju väldigt spännande ,sa Lucinda när dom äntligen var på plats.
-Var inte sådan nu Lucinda, kom så går vi ner för trappan här sa Marcus och började att gå ner.

-Bli inte rädd när du kommer ner , ropade Marcus när han hade kommit ner.
-Jag är aldrig rädd , sa Lucinda och fnyste. När hon kom ner såg hon ett skelett ligga på golvet.
-Var är det för mening att ligga där för? Det finns väl gravar att ligga i? sa Lucinda argt och kände för att sparka undan skallen. Men hon hindrade sig så att Marcus inte blir arg på henne. Men ligga där och ta upp plats för att tro att folk ska bli rädda är ju bara onödigt, tänkte hon för sig själv.

Efter en stund hittade dom en stenkista och när Marcus öppnade den så glittrade och skimrade det så nu kände Lucinda sig nöjd.
-Åh vad bra att detta äntligen är över. Kom Marcus så går vi till vårt tält och sover lite, sa Lucinda nöjt.
-Ha ha gumman! Detta är bara början, titta en månsten, den är en slags nyckel till dörren där, sa Marcus och skrattade samtidigt som han tog upp månstenen.

-Suck! hördes från Lucinda som hade hoppats på att det var klart.

Marcus låste upp dörren och dom fortsatte sin skattjakt.

I nästa rum så fanns det bara en stenplatta på golvet med två fotavtryck. När Lucinda såg dessa blev hon helt galen.

-Vad är det här egentligen!? Jag vill inte mer! Du får göra detta själv, hör du det? sa hon argt.
-Men Lucinda detta är ju inget att flippa ut för. Jag vet att du tvingar dig till detta, vilket jag inser nu men för min skull så kan vi väl fortsätta? sa Marcus lite ledsamt.

-Åh snälla Marcus, förlåt mig. Jag avskyr detta och ja jag gör detta för dig, men jag måste få pysa ut lite ibland annars blir jag totalt tokig, sa hon bedjande till Marcus.
-Jag förlåter dig gumman, jag vet att det inte är lätt för dig, sa Marcus
-Tack Marcus! sa hon och gav honom en kram.

-Ska du eller jag ställa mig på plattan undrade Marcus.
-Öh ... du så klart, jag vågar inte sa Lucinda med ett svagt leende.
-Ha ha okej Lucinda men nästa är din, sa Marcus glatt och ställde sig genast på plattorna.

Golvet öppnade sig och en trappa visade sig, dom gick ner och där nere fanns en ny dörr och en golvplatta. Där fanns också två statyer som var avbildade från en gammal farao.

-Ska jag fota dig Lucinda? undrade Marcus och tog fram sin kamera.
-Mmm, om du måste sa Lucinda och posade.

Lucinda ställde sig sedan på golvplattan och dörren öppnades. Det var inte så hemskt ändå tänkte hon. Marcus var glad att Lucinda försökte att göra sitt bästa.

När dom kom in i nästa rum så var Marcus tvungen att visa Lucinda sin uppskattning och glädje över att hon verkligen försöker göra detta till en bra smekmånad.

-Jag älskar dig, gumman! sa han och gav henne en kyss.

-Jag älskar dig med gubben, sa hon och kysste tillbaka.

-Lucinda det är viktigt nu att vi samarbetar sa Marcus.

-Det gör vi väl redan sa Lucinda förvånat.

-Jo men nu måste vi flytta den här statyn för att kunna komma vidare sa Marcus och såg lite osäker ut då han var osäker på hur hon skulle reagera.

-FLYTTA! Ska VI! Ska vi flytta på den där?, Aldrig! sa Lucinda argt.

-Jo hjälp till nu sa Marcus och började flytta den så gott det gick.

-Mmm, visst mumlade Lucinda och ställde sig på andra sidan om statyn för att börja knuffa.

När Marcus började att dra i statyn så var ju tanken att Lucinda skulle knuffa på, men hon kom på andra tankar och vägrade helt enkelt.

-Knuffar du nu då?, undrade Marcus som drog så byxorna nästan sprack.

-Öh, ja jag knuffar, fy vad jobbig den var ,svarade Lucinda som inte ens stod i närheten av statyn längre. Hon skulle på skattjakt och INTE ha kroppsarbete så det där får han göra själv, tänkte hon. Visst hon skämdes lite men här gick verkligen gränsen.

Marcus drog och slet och trodde verkligen på att Lucinda hjälpte till.

När det var klart så upptäckte Marcus att Lucinda stod lite väl långt ifrån statyn och såg inte ett dugg trött ut.

-Nä hä, Lucinda! Du hjälpte mig inte, här sliter jag och du står bara och tittar på, sa Marcus nu argt.

-Jo det kan väl hända, sa Lucinda argt. Men detta har jag inte åtagit mig alls, så vill du göra detta så gör det då men tvinga inte mig.

-Men Lucinda det är väl klart att du ... sa Marcus men blev genast avbruten.

-Nej jag gör det inte, sa hon och försökte vifta bort honom.

-Vet du om att du är väldigt söt när du är arg? sa Marcus och försökte se söt ut.

-Det är jag väl ändå svarade hon surt.

Han slängde sig genast över Lucinda och kysste henne, hon kysste så klart tillbaka. Men när dom kysst klart så sa hon:

-Du är duktig på att smöra Marcus men det hjälper inte sa hon allvarligt.

-Hm! Ja man får väl försöka sa Marcus och upptäckte att han hade dragit statyn alldeles för långt.

Marcus fick dra tillbaka statyn en bit och det utan Lucindas hjälp. Det var tufft men Marcus gav inte upp även om han skulle vilja men har han tvingat in Lucinda i detta så måste han slutföra det så hon inte blir arg.

När Marcus sedan skulle dra statyn åt ett annat håll så var Lucinda tvungen att hjälpa sin man lite. Och det med att heja på.

-Heja dig Marcus! Kom igen då! Dra lite till! Så ja! Åh vad duktig du är. sa hon glatt. 

Marcus var inte direkt road men han försökte att inte lyssna på henne. När han var klar var Lucinda snabb att ställa sig på en golvplatta som fanns i rummet och med det så öppnades en dörr.

Lucinda rusade in i rummet som visade sig att vara det sista. Hon sprang fram till en stenkista som innehöll lite guldmynt. Åh vad glad hon var över att få lite resultat över allt slit. Att tänka på vem som egentligen hade slitit brydde hon sig inte om.

Dom resterande dagarna ägnade dom åt att se sig omkring. Lucinda hatade visserligen all sand men slippa skattjakter fick faktiskt sanden henne att le. Dom använde sina kameror en del och att föreviga Lucinda när hon ler var riktigt lyckat ansåg Marcus.

Den sista kvällen åkte dom till pyramiderna, vilket inte var noga för Lucinda, men Marcus ville väldigt gärna så dom åkte dit. Väl där så gjorde Marcus något riktigt märkligt, han tog fram sin laptopp  och började surfa lite. Vad Lucinda inte visste var att han försökte kolla lite ledtrådar till Lucas, men han ville inte säga något om det ännu. Lucinda blev hungrig och hade som tur var lite goda saftiga röda äpplen i väskan.

Hon försökte få Marcus mer intresserad av platsen och av henne utan resultat. Så hon smög till sin skoter och åkte därifrån.

Hon skyndade sig för nu var hon upprörd. Hur kunde han göra så här mot henne? Hon gasade på för att hinna tillbaka till tältet först för att kunna låsa så hon slapp sova med honom.

Marcus var så inne i ett e-mail om Lucas så han missade att Lucinda åkte väg. När han förstod att hon hade åkt så skyndade han sig tillbaka till henne.

När han kom till tältet så kunde han inte komma in.
-Lucinda släpp in mig!bad han henne. Hon vägrade först att svara men efter en stund så kom det:
-Du får sova i ett litet tält, sa hon surt.
-Förlåt Lucinda men det var en viktig sak som jag gjorde, sa han ledset. Men hon svarade inte och han gick med tunga steg till ett litet tält.

När han låg där inne hörde han sin mage kurra och gick upp för att kolla om någon grill var igång.

Han slog sig ner hos en kvinna som grillade lite grönsaker och hon måste ha sett hans hungriga blick.

-Vill du ha? undrade hon och erbjöd honom ett grillspett med en paprika på.
-Åh tack, vad snällt sa han och tog emot den och började att grilla den.

Lucinda kände sig dum mot Marcus, detta var ju sista kvällen på deras bröllopsresa och hon kände att det får ju inte sluta så här. När hon kom ut från tältet så fick hon syn på Marcus med den okända kvinnan. Dom såg ut att skratta och ha det väldigt trevligt tillsammans, alldeles för trevligt, enligt Lucinda så hon skyndade sig dit så fort hon kunde.

Hon slet genast upp kvinnan från sin stol och började att skrika åt henne.

-VAD GÖR DU MED MIN MAN!?
-Åh herregud lugna ner dig kvinna, sa kvinnan förvånat.
-Jag är lugn! sa Lucinda argt. Men saken är att det där är MIN man! Skaffa en egen!

Just då kom kvinnans man dit och undrade vad som skedde.

-DIN FRU, stöter på min man, sa Lucinda argt. Men visst är man gift med dig så hade nog även jag gjort detsamma.

-Det är synd om din man, sa Kvinnan argt. Att vara gift med dig är värre än att vara gift med sin egna mamma.

Där blev Lucinda riktigt rasande och kunde inte låta bli att örfila kvinnan ett flertal gånger.

Lucinda var riktigt arg på kvinnan och speciellt för att Marcus satt där och pratade med henne medans Lucinda satt  ensam i tältet och var ledsen. Hon skulle bli vän med Marcus men hamnade i bråk istället med kvinnan,. frågan var hur hon nu skulle ta sig ur det här?

-Din man tycker så illa om dig så han vill inte ge dig några barn sa kvinnan då hon förstod att dom var barnlösa än så länge. Marcus hade sagt att dom inga barn hade då han inte ville prata om Lucas.

Hon skulle aldrig ha sagt detta då Lucinda nu såg rött och slängde sig över kvinnan och ett slagsmål var ett faktum.

Så fort kvinnan kunde så sprang hon därifrån. Hon glömde sina parikor vilket bara gladde Lucinda för nu kunde hon få lite gratis mat. Gratis är gott sägs det ju.

Marcus var mindre road över vad som skett både nu och innan, men dom båda såg till att reda ut det hela innan dom somnade tillsammans i det stora tältet.

Timmarna innan dom skulle åka hem gick dom för att köpa med sig souvenirer hem. Men det sista som hände i Egypten var att Lucinda hamnade i slagsmål med kvinnan som var gift med mannen som fick skäll när dom först kommit dit.

Kvinnan gjorde allt för att försvara sin man medans Lucinda såg till att försvara sig själv.

Väl hemma igen så hade dom mycket att berätta och foton att visa. Lucinda var inte nöjd över Marcus foton då dom lika gärna kunde slängas medan hon var mer än nöjd med sina egna. Marcus var mer än nöjd över bådas foton även om han insåg att Lucindas var snäppet bättre. Men dessa var roligt att ha hur dom än ser ut.

Marcus foton

Lucindas foton

Anita tyckte det var kul att dom var hemma igen och älskade att hör historierna om vad dom varit med om och fotona älskade hon, allihop. Sharon däremot var glad över att få höra om det Marcus hade varit med om. Men det om Lucinda lyssnade hon inte ens på. Fotona tittade hon bara snabbt på som Marcus hade tagis men kände sig besviken att Lucinda var på dom alla.

-Åh vad sköt att få slappa imorgon sa Lucinda då hon funderade på att sova tidigt.
-Slappa? Nä gumman det har vi inte tid med sa Marcus glatt.
-Va!? sa Lucinda högt och förvånat.
-Vi ska på College sa han och log riktigt stort.
-COLLEGE!? Är du inte klok!? sa Lucinda förvånat, förtvivlat och argt.