Del 54 - Oväntat möte ...

Lucinda stod en kort stund och funderade på vad hon skulle göra. Kalla på vakt kunde hon ju inte göra. Det är ju inte ett dagis det här, och det hade ändå förmodligen bara gjort det hela värre.

Hon tog ett djupt andetag och gick för att gå till sin cell och hoppas på att den andra fången bara stod där av en slump.

Det konstiga i det hela så såg den andra fången ganska glad ut ju närmare Lucinda kom. Hjärtat bultade hårt ju närmre hon kom och började fundera på "Vad ler hon för?". "Glad att få ge mig stryk eller vad?". 

Lucinda är egentligen inte en rädd sim men det hela kändes väldigt konstigt och det blev näst intill obehagligt.

När Lucinda stod mitt framför den andre fången så väntade hon bara på att något skulle ske för det gick inte att ta sig förbi.

- Lucinda jag tänkte att vi kunde passa på att prata lite innan inlåsningen sa den andre fången.

-Öh jaha okej sa Lucinda tveksamt.

-Hur har du det? frågade den andre fången.

-Jo det är väl bra, sa Lucinda förvånat då det var en konstig fråga.

-Åh vad bra, jag har ofta tänkt på dig genom åren och när jag äntligen fick veta var du höll hus så såg jag till att hamna här. Sa den andre  fången lite glatt.

-Tänkt på mig!? Jag förstår inte sa Lucinda och frågade högt, Vem är du egentligen?

-Lucinda titta på mig ordentligt, gör det så ser du vem jag är svarade hon.

Lucinda tittade snabbt och såg inget igenkännbart alls.

-Titta! Se mig i ögonen!

Då förstod Lucinda genast vem det var och hennes reaktion var inte så glatt som den andre fången hade hoppats på.

-Ma ... mamma? sa hon och ju mer hon förstod att det var hennes egna mamma desto argare blev hon.

-Ja det är jag din mamma, men jag föredrar att du kallar  mig Linda, sa Linda.

-DU DIG HAR JAG INGET ATT SÄGA! DU ÄR INGET ALLS FÖR MIG! UR VÄGEN! sa Lucinda riktigt argt. All ilska hon hade byggt upp inom sig genom åren bara exploderade ut rakt i ansiktet på Linda som hade hoppats på en mycket gladare återförening.

-Vänta lite Lucinda, vi kan väl prata lite, Dom låser ju allt snart och då vill jag inte vara kvar här. Och isoleringen är inget kul att hamna i, jag vet. sa Linda som kände att tiden höll på att bli knapp och hon ville få prata lite med sin älskade dotter.

-Du övergav mig när jag var bebis och inte brydde du dig ett enda dugg om mig genom åren. Så det är inte ett enda dugg noga nu heller. Sa nu Lucinda väldigt argt men med en lägre röst för att inte dra till sig vakterna.

-Du har aldrig varit min mamma och kommer aldrig att bli det heller, fortsatte Lucinda argt. Jag har aldrig haft en mamma, jag har fått klara mig utan en mamma och det under en enda stor tortyr under hela uppväxten. Jag grät efter dig i många års tid, och nu är jag vuxen och klarar mig helt själv utan en mamma.

-Men kan jag inte bara få förklara mig lite frågade Linda besviket.

-NÄ! DET KAN DU INTE! Skrek Lucinda till och sänkte sedan rösten snabbt. Nu flyttar du på dig och låter mig komma här ifrån innan vi båda hamnar på isoleringen!.

-Ja du kan gå Lucinda! Men tänk på en sak, jag var bara barnet själv och mycket har hänt sedan dess om du bara kunde låta mig få förklara mig, sa Linda ledsamt och kände sig inte alls glad längre. Du kan gå till din cell nu Lucinda  sa hon och släppte förbi henne.

Lucinda gick direkt till sin cell där hon var riktigt upprörd. Hon hade väldigt mycket blandade känslor inom sig. En del var faktiskt glad över att ha fått se sin mamma igen. Men en stor del var så fruktansvärt arg.

Den natten fick Lucinda ingen sömn alls. Hon vände sig och vred, hon gick runt i cellen för att bli av med lite aggression. Men det gick inget vidare, många tårar gick åt den natten.

Del 53 - Dags att äta

I början av fängelsevistelsen höll Lucinda sig för sig själv. Hon var i sin cell så mycket som möjligt och vägrade att gå till matsalen och med det så fick hon vara hungrig.

Det var ju ingen rumservice och en dag kände Lucinda att hon var tvungen att gå och äta så hon tänkte passa på när dom flesta redan hade ätit så hon fick vara ifred.

Tidigare den dagen hade det kommit en ny fånge, och att sitta inne var inget nytt för henne. Hennes gamla cell stod tom och väntade på henne vilket gladde henne. Att äta var något hon såg fram emot då hon hade levt på gatan ett tag och hon var vrål hungrig.

När Lucinda kom till matsalen var det bara ett fåtal där. Men hon såg ingen mat och antog att hon var för sen och fick vara utan.

-Du får fixa något eget, sa en röst en bit bort. Det var Crazy som satt och åt, hon berättade för Lucinda att är man sen så får man fixa något eget av det som finns.
-Okej, tack, sa Lucinda tyst. Hon hittade några våfflor som fanns kvar från gårdagens frukost.

-Jasså du har krupit ut från din lilla håla nu sa Pia när hon skulle sätta sin tallrik i diskmaskinen.

-Öh, ja sa Lucinda lite mumlande. Hon kände inte igen sig alls, det var som den riktiga Lucinda inte var i fängelset. Utan det var som att den äkta Lucina var utanför fängelset och väntade på henne. Här var hon som ett tyst litet barn som var livrädd för alla.

-Pia heter jag sa Pia lite hastigt.

-Lucinda sa Lucinda och gick där ifrån. Nu var det lite väl mycket på en gång, och egentligen ville hon bara springa tillbaka till cellen, dra täcket över huvudet tills hon ska hem igen. Men Det fungerar inte och det är bara att bita ihop och försöka samla ihop sig och försöka vara Lucinda Vader.

Hon satte sig så långt ifrån dom alla för att få vara i fred och kunna samla ihop sig lite. Våfflorna var svampiga och nästan oätliga men just nu vågade hon inte göra något annat än att äta dom.

När hon hade ätit klart och var redo för att gå så kom den nya fången och satte sig hos henne.

-Hej Lucinda! Jag hörde att du skulle vara här, sa fången glatt.
-Öh jaha sa Lucinda lite tveksamt rädd.Vem är detta nu? Är det någon från den kriminella ligan som fick henne fast? Är hämnden inte över? Ju mer hon tänkte över det desto mer rädd blev hon.

-Jag måste gå nu sa hon och reste sig upp för att sätta tallriken i diskmaskin.
-Visst vi syns! sa fången.

När Lucinda skulle lämna matsalen så såg hon att den nya fången stod vid den första gallerdörren. Nu blev hon smått rädd och orolig, Kommer hämnden alla redan? Detta är enda vägen ut och hon måste ta sig förbi, frågan är bara hur?

Del 52 - Fängelset 1

Ja Lucinda fick mot sin vilja ett nytt hem och familj. Ja familj kanske är att ta i men nya kamrater har hon i alla fall fått.

Hon har även fått ett alldeles eget rum ....

Hennes nya kamrater är:

Greta Jansson en trebarns mor som har tagit död på alla sina 3 barn genom att dränka dom i badet.

Hon fattade aldrig hur illa det var med det hon hade gjort. Så hon satt ofta och planerade saker hon skulle göra med dom när hon blir utsläppt. Men hon kommer aldrig ut då hon har fått livstid.

Astrid Berggren "Musen" Hon hade strypt sin man när han sov och hade sedan matat sin möss med honom. Att hon sedan knappt hördes eller syntes gjorde det lätt för dom andra fångarna att kalla henne för "Musen"

Lowa Kapron: Sitter inne för rånmord på en äldre dam. Har ingen familj alls då hon har vuxit upp i olika fosterhem tills hon blev ungdom och blev sedan boende på gatan.

Men hon lyckades se till att fängelsedirektören särbehandlade henne med att låta henne få ha en gammal kassettbandspelare där hon kunde få lyssna lite på radio. Böcker fick hon gärna låna med sig till cellen.

Det var annars väldigt strikt på sådana saker men Lowa hade en väldigt bra övertalningsförmåga.

Nicolina Dé Fina: Var en tonårstjej som dödade sin pappa i självförsvar. Han förgrep sig på henne och en dag fick hon nog och försökte ta sig därifrån. Pappan ville ju inte att världen skulle få veta vilket svin han var så han försökte stoppa henne med att döda henne. Men hon lyckades ta dö på honom först. Dessvärre ansåg rätten att hennes pappa var oskyldig i det hela och hon fick livstids fängelse. Hon har nu överklagat domen och väntar nu på att domstolen ska ändra sig.

Hon står ofta och tittar ut och drömmer sig bort till ett lyckligt liv med man och barn. Hoppas bara hon får chansen att uppleva det.

"Crazy": Ingen vet vad hon egentligen heter. Men det dom vet är att hon är helt galen. Trots sin unga ålder så är alla medfångar på sin vakt då hon helt plötsligt kan flippa ut och attackera. Inte ens psykvården vill ha henne så därför har hon suttit på fängelset sedan hon blev tonåring. Man hoppas att äldre fångar ska få i ordning på henne. Men eftersom hon har huggit ett spädbarn till döds i en matbutik så måste hon hållas inlåst.

Men alla undviker henne så mycket det bara går. Vilket kanske är det bästa.

Pia Knox: En väldigt argsint fånge! Nåde den som inte gör som hon vill. Hon själv anser att hon inte hör hemma på fängelset då hon är oskyldig. Men hon har varit med i flera bankrån för att få pengar till sin sjuka dotter. Hennes man vägrade vara delaktig i rånen. Så hon är arg på honom och på samhället som inte hjälper hennes dotter. Dottern har en muskelsjukdom som gör att hon har svårt att gå, och med åren kommer det bara bli värre och värre tills hon tillslut dör. Men det går att bromsa det hela med mediciner som kostar multum av simdaler. Simdaler dom inte har.

Hon har lyckats smuggla in en mobiltelefon så hon kan prata med sin dotter varje kväll för att säga godnatt. Ibland lyckas dom även spela ett mobilspel tillsammans. Men dom måste smyga med det så det är inte alltid dom hinner spela.

Del 51 - Fabror blå!

Theo var ofta väldigt ensam men han hittade en kvarglömd docka som han ofta lekte med. Theo gav dockan namnet Plopper.  Eftersom plopper har en konstig plopp på huvudet så tyckte Theo att det passade väldigt bra.

Dom kunde sitta i timmar och prata med varandra, ja plopper svarade tillbaka och det fick Theo att tycka om honom ännu mera. Nu var det ju så att det var bara Theo som kunde höra Plopper prata och därför tyckte resten av familjen att Theo betedde sig väldigt konstigt, med att sitta och prata med sig själv.

-Nä Theo sa Lucinda när hon såg att Theo satt och pratade och skrattade för sig själv. Nu får du allt ta på dig lite kläder och gå ut och få lite frisk luft.
-Men mamma kan jag inte göra det senare? Snäääällaaaa? sa Theo bedjande och försökte samtidigt se rysligt söt ut.
-Nä du min lille prinskorv sa Lucinda bestämt. Nu är det du som går ut..
-Ja mamma sa Theo som visste att det inte var värt att börja bråka med Lucinda när hon började spänna ögonen i en. För hon kan bli arg, rysligt arg och det ville inte Theo vara med om.

-Du är! skrek plötsligt Plopper till och sprang ut.
-Men jag måste ta på mig först ropade Theo efter honom.
-Äh skit i det! Ta mig om du kan!? ropade Plopper för fullt och sprang som om han hade eld i baken.
-Vänta du bara, skrek Theo och sprang efter i bara pyjamasen.

Lucinda såg förundrat på Theo som ropade saker till någon som inte ens fanns där. Vad är det med pojken egentligen? Är det fel på honom? Men nu är han ute i bara pyjamasen, Är jag en sådan kass mamma?

Just då ringde Lucindas mobil och det var chefen för den kriminella ligan som undrade om kloningen var klar.

-Njaä, jag vet inte riktigt sa Lucinda tveksamt då hon inte hade gjort något med den på ett litet tag.
-VA! VET DU INTE!? skrek Chefen argt och förvånat.
-Åh förlåt sa Lucinda. Men jag kan nog bli klar imorgonbitti.
-HM! I morgon? Du har till i kväll på dig. Du ska på ett jobb idag och då ska kloningen vara klar. Men skulle du inte fixa kloningen tills dess så är det bra om du kommer ändå så vi får diskutera om du är lämplig för det stora jobbet eller inte. sa Chefen argt och bestämt.
-Visst jag fixar det till ikväll. Vi syns på det vanliga stället sa Lucinda innan hon la på.

Hon sprang genast ner i källaren där Lucas stod och läste en bok med en massa formler. Marcus undersökte sin hjärna för att se om han kunde utveckla den lite bättre. Lucinda fortsatte genast med kloningen av ett äpple som dessvärre inte gick något vidare.

Hon hann inte få kloningen klar i tid men åkte för dagens jobb och för att prata med chefen. När hon kom till deras vanliga samlingsplats fanns ingen där alls. Hon tyckte det kändes lite obekvämt men blev lättad när hon hörde en bil stanna utanför.

Men det var inte vem som helst. Det var farbror blå, alltså polisen och dom hade fått ett hett tips om att den stora ligans tillhåll var i denna byggnaden och att deras stora ledare LUCINDA VADER skulle finnas där tillsammans med en massa bevis på olika brott hon ska ha gjort.

Nu var hon ju varken ledare eller har ens gjort hälften av dessa brotten. Men polisen gick efter vad dom hade fått veta och dom anhöll en henne. Hon gjorde inget motstånd då hon visste att det inte var någon som helst idé. Den kriminella ligan har satt dit henne så det ryker om det, då hon hade misslyckats med kloningen.

Här är hennes nya vänner ...

Sims 4 kläder

Spelar du sims 4?

Behöver dina simmar lite mer kläder?

Gå då in på 

http://www.thesimsresource.com/members/SegerSims

Del 50 - Föräldrarskap

Redan nästa morgon så upptäckte Lucas att Marcus hade lagt beslag på Katla.

-Vad har du där? undrade Lucas då han ännu inte förstod att draken var från hans ägg. Han förväntade sig en fågel då Lucinda hade sagt att det var det.

-Detta är Katla, sa Marcus nöjt.

-Hej Katla, vad fin du är, sa Lucas och önskade att han skulle få en drake med, istället för en fågel. En drake är mycket coolare.

-Visst är hon! sa Marcus glatt. Jag hittade henne i källaren, dom förra ägarna måste ha glömt henne kvar.

-Källaren? Men .. Nu blev Lucas lite fundersam.

-Men? sa Marcus frågande då han undrade vart Lucas ville komma.

-Du sa att du hittade henne i källaren, Såg du ett ägg där? undrade Lucas.

-Ägg? Nä där fanns inga ägg, utan bara Katla som stod vid din alkemibänk. Hon var hur söt som helst när jag hittade henne. Hon tittade bedjande på mig och såg riktigt nöjd ut när jag plockade upp henne. Berättade Marcus glatt.

-Men då är det ju min drake! sa Lucas glatt.
-Din!? Nä du, Katla är min! sa Marcus bestämt.
-Men jag fick ju ägget av Lucinda sa Lucas surt.
-Kan hända men Katla är min, så enkelt är det. Jag hittade henne och tog henne först. sa Marcus och brydde sig inte om att han sårade Lucas.

-Är du inte klok!? Red är min, fatta det! sa Lucas argt.
-Red? Vill du döpa henne till Red? Snälla nån! Hon är min och hon heter Katla! Punk Slut!

-Vad är du för en farsa som tar saker från sitt egna barn? sa Lucas argt.
-Farsa! Jag har aldrig fått vara din farsa och kommer aldrig bli eftersom du är stor och självgående, skrek Marcus riktigt argt. Han sörjde över att inte ha fått vara pappa för Lucas. så Lucas trampade på en öm tå.
-Men herregud! Lugna ner dig sa Lucas argt och gick där ifrån. Han gav inte upp då han skulle se till att få Katla så småningom men nu orkade han inte med Marcus mer.

Marcus var sig inte längre lik och på något sätt kan han ha fått ett slags sammanbrott. Med en mor som Sharon, missa Lucas uppväxt och sedan tvingade att flytta pga hans miss på sitt senaste arbete med den kriminella ligan så kanske det inte är så konstigt att Marcus flippar ut tillslut.

Senare den dagen så försökte Lucas få hjälp av Lucinda  för att få tillbaka Katla eller Red som han ville döpa henne.
-Men Lucas spelar det någon roll då? Ni kan väl ha den ihop? Eller så kan hon tillhöra hela familjen. Du behöver ju inte lägga beslag på Katla, sa Lucinda som försökte vara en pedagogisk mor. Men hon insåg inte att det Marcus gjorde var fel utan tyckte att Lucas var lite väl gnällig över en drake.

-Jo men jag fick ju den av dig! sa Lucas surt.
-Men herregud! Sluta bete dig som om du var lika gammal som din lillebror Theo! Väx upp! Sa Lucinda nu argt då hon inte orkade vara rediga mamman mer.

Att vara mamma till en tonåring är inte lätt alla gånger, men ge upp efter 2 minuter är väl ganska typiskt Lucinda. Men sedan gick hon som på nålar med då hon hoppades på att få göra sitt jobb för dom kriminella snart så hon fick det överstökat. Men hon hade inte lyckats med kloningen ännu så det skulle få dröja lite till.

Det blev dags för kalas och dom bjöd in lite grannar för att lära känna dom lite. Det blev en trevlig litet kalas, och Marcus och Lucinda försökte vara så gästvänliga dom kunde. Medans Lucas bara var otrevlig så fort han blev tilltalad.

Den som fyllde år var så klart lilla Theo! Grattis Theo!