Del 53 - Dags att äta

I början av fängelsevistelsen höll Lucinda sig för sig själv. Hon var i sin cell så mycket som möjligt och vägrade att gå till matsalen och med det så fick hon vara hungrig.

Det var ju ingen rumservice och en dag kände Lucinda att hon var tvungen att gå och äta så hon tänkte passa på när dom flesta redan hade ätit så hon fick vara ifred.

Tidigare den dagen hade det kommit en ny fånge, och att sitta inne var inget nytt för henne. Hennes gamla cell stod tom och väntade på henne vilket gladde henne. Att äta var något hon såg fram emot då hon hade levt på gatan ett tag och hon var vrål hungrig.

När Lucinda kom till matsalen var det bara ett fåtal där. Men hon såg ingen mat och antog att hon var för sen och fick vara utan.

-Du får fixa något eget, sa en röst en bit bort. Det var Crazy som satt och åt, hon berättade för Lucinda att är man sen så får man fixa något eget av det som finns.
-Okej, tack, sa Lucinda tyst. Hon hittade några våfflor som fanns kvar från gårdagens frukost.

-Jasså du har krupit ut från din lilla håla nu sa Pia när hon skulle sätta sin tallrik i diskmaskinen.

-Öh, ja sa Lucinda lite mumlande. Hon kände inte igen sig alls, det var som den riktiga Lucinda inte var i fängelset. Utan det var som att den äkta Lucina var utanför fängelset och väntade på henne. Här var hon som ett tyst litet barn som var livrädd för alla.

-Pia heter jag sa Pia lite hastigt.

-Lucinda sa Lucinda och gick där ifrån. Nu var det lite väl mycket på en gång, och egentligen ville hon bara springa tillbaka till cellen, dra täcket över huvudet tills hon ska hem igen. Men Det fungerar inte och det är bara att bita ihop och försöka samla ihop sig och försöka vara Lucinda Vader.

Hon satte sig så långt ifrån dom alla för att få vara i fred och kunna samla ihop sig lite. Våfflorna var svampiga och nästan oätliga men just nu vågade hon inte göra något annat än att äta dom.

När hon hade ätit klart och var redo för att gå så kom den nya fången och satte sig hos henne.

-Hej Lucinda! Jag hörde att du skulle vara här, sa fången glatt.
-Öh jaha sa Lucinda lite tveksamt rädd.Vem är detta nu? Är det någon från den kriminella ligan som fick henne fast? Är hämnden inte över? Ju mer hon tänkte över det desto mer rädd blev hon.

-Jag måste gå nu sa hon och reste sig upp för att sätta tallriken i diskmaskin.
-Visst vi syns! sa fången.

När Lucinda skulle lämna matsalen så såg hon att den nya fången stod vid den första gallerdörren. Nu blev hon smått rädd och orolig, Kommer hämnden alla redan? Detta är enda vägen ut och hon måste ta sig förbi, frågan är bara hur?