Del 38 - Opa gangnam style ...

Även om Lucinda var en huligan och slarver på fritiden så tog hon lektionerna på allvar. Att plugga trodde hon aldrig att hon skulle gilla. Så varför inte ta chansen att göra något av det när hon kan?

Men som sagt, fritiden och rasterna är annorlunda och så även denna dag. Hon fick syn på den där gräsliga åsnan igen i korridoren men hon kände en förvånansvärt glädje över att se honom denna gång.

Varför? Jo han dansade nämligen en väldigt intressant dans. Så Lucinda blev väldigt intresserad av att se den så hon ville genast lära sig den.

Lucinda är inte den mest smidigaste simmen när hon vill ha något, hon stegade fram till Åsnan och mer eller mindre krävde att han berättade vad det var för en dans och om han kunde lära henne den.

-Ja låten heter gangnam style, och detta är dansen till den sa Åsnan lite surt då han tyckte att hon var lite väl på om den.
-Jaha, okej, lär mig dansen nu sa Lucinda.
-Nä jag tror inte det svarade Åsnan.

-Det är väl klart att du ska, vi som känner varandra så bra sa Lucinda för att smöra lite.
-Vi känner verkligen inte varandra sa Åsnan tyket. Du är ju inte klok? Tror att du ska få lära dig den efter vad du har gjort mot mig? Sedan så är det bara för dom som är medlemmar i maskotklubben som får lära sig och DU ÄR VERKLIGEN INTE VÄLKOMMEN!

-DU PRATAR INTE MED MIG PÅ DETTA SÄTTET, skrek Lucinda väldigt argt och frustrerat och dök på honom med flera örfilar, hårda så att han hade hennes handavtryck i ansiktet i över en vecka.

Det hela slutade så klart med ett slagsmål som Lucinda så klart vann. Men fick hon lära sig dansen? Nä tror inte det ...

Lika mycket som Åsnan försökte undvika henne lika mycket letade hon efter honom för att få lära sig dansen. Hon ville så gärna kunna denna cola dans om det så gällde livet, vems liv kan man börja fundera på.

Åsnan har flera gången blivit utsatt av andra elever på skolan, men Lucinda var en helt annan liga då hon var riktig hemsk och jobbig. Efter varje träff så gick Åsnan hem med flera blåmärken. Och lära sig dansen får inte Lucinda.

Det närmades för det första lovet och Anita, Marcus och Lucinda satsade stort på en ny fest. Nu skulle den bli större än den förra dom hade.

Det blev inte som förväntat och dom valde efter ett tag att fortsätta sin fest på tre med att bowla lite. Imorgon var det dags att åka hem och dom alla hade olika tankar om det hela.

Anita tyckte det skulle bli skönt att få komma hem till Sharon och att få träffa Jackson igen. Hon tyckte inte alls om att plugga.
Marcus tyckte det skulle bli kul att komma hem till Sharons mat då han älskar den.
Lucinda ville verkligen inte hem och framför allt inte träffa Sharon igen. Men hon var tvungen att åka då skolan stängdes helt under lovet.

Den som lämnades skolan fortast var Anita, sedan Marcus och Lucinda som inte ville hem gick med tunga fötter.

När skolan tömdes på elever så fick alla en skoltidning med sig hem. En maskot hade fått första sidan och mittuppslaget, man behöver knappast fundera på vilken maskot det handlar om.

Artikeln handlade om att maskoten hade blivit misshandlad ett flertal gånger av en och samma kvinna, vid namn Lucinda. Han ville få ett slut på det hela en gång för alla och hoppas på att dom som läser detta kanske skulle kunna stötta honom lite bättre mot Lucinda. Han hoppas också att andra simmar ska slippa att råka ut för henne, att ha varit med om det han har varit skulle han inte önska någon annan. Han mår nu väldigt dåligt och hoppas verkligen på att han ska orka att kunna ta sig tillbaka till nästa termin.

Vandalismen och stölderna på skolan tror han sig veta vem det kan vara. Han tycker sig känna igen silhuetten på övervakningskamerorna.

Då det inte finns några direkta bevis på att det verkligen är hon så har både maskoten och skolan avstått från att anmäla henne. Från skolans sida så ser dom henne som en mönsterelev som många andra borde lära sig ifrån. Detta tycker maskoten är förfärligt då han mår psykiskt dåligt av denna mobbing han får utstå ifrån henne.

Även Gyllstjärna fick med sig en tidning hem men när Lucinda fick syn på den så åkte den i soporna på direkten. Att den den löjliga åsnan ska med hem är ju befängt. Vad kan han ha att säga egentligen? Det finns väl ingen som vill läsa om en riktig nörd.

Del 37 - Nirfi från Ifrin, Deltakvadranten

"Jag får be om ursäkt för texten längre ner, då jag klippte och klistrade in något i texten som förstörde det resterande text på alla möjliga sätt. Det går att läsa men ser inte klokt ut.

 Inte mitt val ha ha det så."

 Trevlig Läsning

*********************************************************************************************************************************
Trots att Lucinda var ett riktigt bra föredöme på skolan så kunde det ske en hel del och konstigt nog så var Lucinda alltid där det hände ..

En dag när Lucinda hade en väldigt lång och tråkig håltimma och Marcus kämpade sig igenom en mattelektion så blev det plötsligt livat i klassrummet.

Lucinda rusade in spritt språngande naken och viftade med armarna. Hon sprang ett varv runt klassrummet och när hon fick syn på Marcus sittandes med hakan i golvet av chockande förvåning gav hon honom en liten snurr av sig mitt framför honom innan hon sprang vidare.

Marcus ville sjunka som en stor sten genom golvet och ALDRIG komma upp igen. Han älskade sin fru och hennes vackra kropp, MEN dela henne med resten av skolan var ju inget han ville.

Killarna fullkomligt dreglade över henne och konstigt nog så brydde Lucinda sig inte om det. Låt dom titta, det kan vara första och sista gången dom får se en sådan snygg kropp.

En dag så hade det kommit ett paket till Lucinda från en okänd avsändare. Det var en liten tomte figur som såg ganska arg ut och elak. Marcus skyndade sig in med den till Lucinda då han inte ville ha den hos sig mer än vad han behöver.

-Oj vad arg den är sa Lucinda förvånat.
-Ja den ser till och med läskig ut, sa Marcus.
-Ja ja, då har jag två nu sa Lucinda.
-Två? sa Marcus förvånat.
-Ja jag fick en igår fast den ser ut som en glad student, sa Lucinda och visade Marcus sin lilla studentfigur.
-Vem fick du den ifrån? undrade marcus.
-Ja vet inte, antingen så tycker någon om mig eller så gör personen inte det då det kom en elak figur idag, sa Lucinda och försökte förstå varför hon hade fått dom.
-Skit i det, det är bara att tacka och ta emot, sa Marcus glatt.
-Ja jag får göra det, sa Lucinda och stoppade undan dom.

En dag kände Anita, Marcus och Lucinda att dom behövde en paus från allt pluggande så dom ställde till med en dunder brakfest, eller ja dom hoppades på att det skulle bli så i alla fall. Dom la en massa pengar på en massa saker som gästerna inte ens brydde sig om. Det enda dom ville göra var keg stand.

Dom hade till och med hyrt in en tatuerare och stol. Men tatueraren dök inte upp och Marcus och Lucinda var ivriga på att testa trots att dom inget kan.

-Ska jag göra på dig? frågade Marcus Lucinda.
-Visst sa Lucinda glatt utan att ens tänka sig för.

Hon satte sig genast i stolen och Marcus satte igång. Han tyckte det det var lite svårt att få till det som han ville, men med tungan rätt i mun så, så skulle det nog bli bra.

Vingarna på ryggen var Marcus ganska nöjd med men dom andra kände han så där om.

Lucinda hade sett snyggare men var ganska nöjd ändå då dom hade kunnat se värre ut.

-Så nu får jag göra på dig, sa Lucinda glatt.
-Öh nä tack sa Marcus.
-Va! Kom igen nu Marcus, var ingen partypooper, sa Lucinda och försökte övertala honom. Men det gick inte alls.
-Att hålla i nålar är en sak, men att få dom på sig är en annan.

-NÅLAR!? sa Lucinda högt och förvånat.
-Ja nålar, vad trodde du? Att det var vattenfärg? sa han och log.
-Vattenfärg!? N..ej .. jo ... klart att jag visste sa Lucinda och skyndade iväg för att göra keg stand. Oj vad dum hon kände sig, hon till och med skämdes inför sin man, att hon faktiskt trodde att det var vattenfärg och inget annat. Nu får hon leva med misstaget att hon lät Marcus av alla simmar att göra dessa barnsliga, krokiga s.k tatueringar.

Festen gick bra och blev en hit, trots att det inte blev den dunderhit som dom hade hoppats på.

Att slänga olika sorters provrör in i brasan var nästan lika kul som keg stand.enligt gästerna, allt annat brydde dom sig inte om, och brun utan sol maskinen, vad sjutton gör den där undrade flera stycken under kvällens gång.

Efter festen så var Lucinda hur pigg som helst och kunde inte gå lägga sig än så hon gav sig ut på stan för att se om det fanns något kul att göra.

Som att stjäla en papperskorg i parken ...

... och göra lite graffiti ...

Att gå på collage innebär ju att man måste lämna ett avtryck efter sig ... eller två ...

Plötslig fick hon ett infall och startade en demostration emot poliser. Det spelade ingen roll hur sent det var, för folk drog sig till henne och höll med henne i allt hon sa.

Det blev lyckat även denna gång och en sim kom fram till henne efteråt och föreslog att hon borde bli politiker. Men det lät inget kul alls, kände Lucinda, men i ett annat liv kanske.

Väl hemma igen så stod en underlig figur utan för dörren, i vanliga fall skulle Lucinda rusa fram och skrika "-Vem är du?", "-Vad gör du här?" men denna gången kände Lucinda att det var något som var annorlunda så hon gick varligt fram.

-Hej, kan jag hjälpa dig med något? undrade Lucinda när hon hade närmat sig den underliga figuren.

-♕♘♟☼☂☾℃♥❥✈웃 ☢... sa figuren och började mixtra på en knapp som satt på dräkten.

-Öh! Va!? var allt Lucinda fick fram då hon inte förstod ett enda ord. Hon visste att svenska språket var totalt annorlunda jämfört med Simlish men detta lät inte heller som Svenska. Vad är detta för en figur? Om hon inte är en vanlig sim eller ens Svensk, vad är hon då?

-Så nu ska den fungera, sa figuren och såg glad ut.

-Öh? Lucinda visste inte vad hon skulle säga nu, kan hon Simlish nu? Och vad fungerar?

-Min Universala översättare, krånglar ibland sa hon och pekade på knappen hon mixtrade med innan.

-Jaha, sa Lucinda utan att ens förstå vad figuren just sa. Men nu kan man i alla fall förstå vad hon säger.

-Ja den har bråkat med mig dom senaste 10,000 ljusåren men det är mitt sista bekymmer, sa figuren.

-Okej, jag förstår vad du säger men inte riktig vad det handlar om, men det viktigaste, vem är du? sa Lucinda då hon kände att nu får figuren allt säga vem hon är.

-Ja så klart, jag heter Nirfi, från Ifrin som ligger i Deltakvadranten. sa figuren.

-Hej Nirfi, jag är Lucinda Gyllenstjärna och kommer ifrån Sunset Valley. sa Lucinda och sträckte fram sin hand för att hälsa.

Nirfi förstod inte vad Lucinda gjorde så dom tog aldrig varandra i hand.

-Var är Deltakvadranten? undrade Lucinda.

-VA!? Vet du inte? sa Nirfi förvånat. Hm! Jo din planet ligger i Alphakvadranten och min planet Ifrin finns i Deltakvadranten, alltå på andra sidan galaxen. 500,000 ljusår här ifrån.

-OJ ÄR DU SÅ GAMMAL? sa Lucinda hur chockat som helst. Så klart var det häftigt att få träffa en ALIEN men en så gammal, WOW!

-Ha ha ha du är för rolig du sa Nirfi. Nej jag är 25 år gammal, och här skulle det bli ca 30 år. På Ifrin lever man inte så länge, men vi lever tills vi är 212 år ungefär. 

-Men hur? ... Nu förstod inte Lucinda alls, hur kunde Nirfi komma hit om hon inte åkte hit under så många år?

-Jag ser att du inte förstår, ni simmar är ju ganska enkla fortfarande, men det är så här att vi har uppfunnit warpspeed och det går på ett kick att färdas så långt. För mig tog det en vecka med några kissepauser, sa Nirfi med ett leende.

-Jaha, jag fattar inte, strunt samma, sa Lucinda med ett leende. Men vad gör du här?

-Ja jag blev nyfiken på er när min mosters fasters mors brors farfars sons systers kusins mamma berättade om sin otroliga resa hit. Och jag har varit här i ett par timmar nu då det var ett himla liv här. Simmar som drack upp och ner, lekte med en urtida brasa och hade en burk med en massa oljud i. Så jag blev lite nyfiken och fastnade av att se hur knäppa ni är. Men nu måste jag hem igen, min farfars, mammas,dotters kusins mormors fasters brors pappas flickväns dotters farmors sons kusins kompis fyller 200 år om en vecka och jag måste närvara annars kommer jag att såra mammas kompis farfars ...

- Okej! Jag förstår du behöver inte förtsätta, jag förstår vad du menar, sa Lucinda då hon inte fixade att höra vem hon pratar om.

-Åh gör du? Ja jag måste i alla fal åka nu, så vi syns! sa Nirfi och började gå mot sin farkost som stod gömd i några buskar.

-Vänta! ropade Lucinda, kan jag få fota dig? Måste visa min man att jag har träffat dig.

-Ja ja skynda på bara, sa Nirfi som nu hade lite brått.iväg.

När Lucinda tog fram sin mobil för att fota så började Nirfi att skratta.

-Ha ha ha, ska du fota med den? sa Nirfi mellan skrattet.

-Öh, ja? sa Lucinda surt.

-Vi har sådana på museum nu för tiden, då vi numera använder oss av andra funktioner. Jag ska inte gå in på det noga men vi fotar numera med 10D kameror som är betydligt mindre en din mojäng, då vi alla numera föds med en sådan i våra hjärnor. Så jag har fotat av dig hela tiden nu, sa hon glatt.

Lucinda tog sitt foto men kände sig väldigt brädad gällande deras olika kameror, men nu hade hon i alla fall bevis på att hon har pratat med Alien Nirfi från Ifrin, Deltakvadranten.

När Marcus fick se fotot skrattade han bara då han tyckte att det skulle kunna vara vem som helst då bilden är för mörk. Och ingen kan åka så långt så fort och Deltakvadranten låter som en förening här på college.

Men huvudsaken är att Lucinda vet vem hon just har träffat, och vem vet dom kanske kommer att mötas igen?.