Lucinda visste inte vad hon skulle tycka när hon insåg att dom var på väg till Egypten. Men när hon såg all sand så skrek hon bara NEEEEEEJ! inombords, men gjorde sitt bästa med att se glad och tacksam ut inför Marcus som var väldigt glad över att få se pyramiderna.
-Vart är vårt hotell? undrade Lucinda med ett falskt leende.
-Vi har inget sa Marcus glatt.
-Inget hotell!? Men var ska ... sa Lucinda förvånat och råkar se ett litet tält. Marcus, nä inte ska vi väl sova i ett sådant?
-Klart vi ska Lucinda, men jag anade detta så jag har köpt oss ett jättestort som jag vet att du kommer att gilla, sa han och log.
-Hm, vi får väl se sa Lucinda lite surt.
-Vi måste se till att byta till mer lämpliga kläder, sa Marcus och började att gå till ett hus i närheten.
-Men jag har ju packat sa Lucinda surt. Då kunde du ju ha sagt något. Och jag spökar inte ut mig som i kina, bara så att du vet det.
-Lucinda var inte så sur, detta blir bra. Du behöver lite andra kläder så vi kan gå på lite skattjakt. sa Marcus och såg fortfarande glad ut trots att Lucinda var lite sur. Men hon ändrar sig nog snart.
-SKATTJAKT! NEJ INTE IGEN! skrek Lucinda lite argt.
-Lugn Lucinda denna gången blir det bättre och så är det bara du och jag, och ingen Sharon.
-Lovar du?
-Ja jag lovar gumman. Kom nu, vi är väntade, sa Marcus och ringde på.
När dom kom ut igen var Marcus riktigt exalterad över att få komma igång med skattjakten, men först måste dom inhandla lite saker som proviant.
Lucinda däremot var mindre glad men var glad för Marcus skull. Detta är hans resa med och hon vill ju inte förstöra den.
När dom kom till där alla butikerna finns så försvann Lucinda plötsligt. Marcus såg inte alls vart hon tog vägen. Han började kolla lite efter henne men det var något han inte behövde göra länge då han hörde henne mer än väl.
-VAD HÅLLER DU PÅ MED! skrek Lucinda på en bybo som undrade om hon ville komma och titta på hans mattor som han säljer.
-Inte vara så arg rara flicka! sa mannen
-RAR!? JAG ÄR INTE RAR OCH VERKLIGEN INGEN FLICKA! skrek Lucinda för full hals.
Marcus sprang efter ljudet av Lucindas arga röst och väl framme får han se en galen arg fru och en stackars livrädd bybo.
-Vad händer!? ropade Marcus
-Jo den här perversa mannen vill få mig med hem till honom, sa Lucinda argt.
-JAG VILL INTE BLI DIN FRU! skrek hon till mot mannen.
-Nä ingen fru, jag bara visa mina mattor jag min fru gör, sa mannen som inte gjorde sig språkligt förstådd för Lucinda.
-NÄ NU! JAG VILL INTE VARA DIN FRU MED MATTOR, skrek hon tillbaka och var nära att klappa till honom.
-LUCINDA! Lugn nu, mannen vill visa dig mattor som han och hans fru har gjort inget mer. sa Marcus först argt men sedan lite skrattande.
-Jaha, nej jag vill inte se dina mattor och fru, sa Lucinda surt då hon insåg att hon hade varit lite väl hård mot den stackars mannen. Men hon visade inte att hon hade gjort bort sig.
Mannen däremot ursäktade sig snabbt och sprang snabbt därifrån.
När dom väl handlade så försökte Lucinda skärpa sig då hon hade gjort bort sig tillräckligt för nu. Men kvinnan i butiken såg inte glad ut och ställde sig och stirrade surt på Lucinda. Lucinda förstod varför efter en stund då mannen hon just skällt ut satt bakom disken och läste. Han såg Lucinda men låtsades att han inte hade gjort det, då han inte ville råka ut för henne återigen.
Marcus köpte lite proviant samt 2 kameror så att dom båda kunde föreviga deras bröllopsresa. Så han märkte inte ens att den stackars utskällda mannen satt där.
-Jaha det här var ju väldigt spännande ,sa Lucinda när dom äntligen var på plats.
-Var inte sådan nu Lucinda, kom så går vi ner för trappan här sa Marcus och började att gå ner.
-Bli inte rädd när du kommer ner , ropade Marcus när han hade kommit ner.
-Jag är aldrig rädd , sa Lucinda och fnyste. När hon kom ner såg hon ett skelett ligga på golvet.
-Var är det för mening att ligga där för? Det finns väl gravar att ligga i? sa Lucinda argt och kände för att sparka undan skallen. Men hon hindrade sig så att Marcus inte blir arg på henne. Men ligga där och ta upp plats för att tro att folk ska bli rädda är ju bara onödigt, tänkte hon för sig själv.
Efter en stund hittade dom en stenkista och när Marcus öppnade den så glittrade och skimrade det så nu kände Lucinda sig nöjd.
-Åh vad bra att detta äntligen är över. Kom Marcus så går vi till vårt tält och sover lite, sa Lucinda nöjt.
-Ha ha gumman! Detta är bara början, titta en månsten, den är en slags nyckel till dörren där, sa Marcus och skrattade samtidigt som han tog upp månstenen.
-Suck! hördes från Lucinda som hade hoppats på att det var klart.
Marcus låste upp dörren och dom fortsatte sin skattjakt.
I nästa rum så fanns det bara en stenplatta på golvet med två fotavtryck. När Lucinda såg dessa blev hon helt galen.
-Vad är det här egentligen!? Jag vill inte mer! Du får göra detta själv, hör du det? sa hon argt.
-Men Lucinda detta är ju inget att flippa ut för. Jag vet att du tvingar dig till detta, vilket jag inser nu men för min skull så kan vi väl fortsätta? sa Marcus lite ledsamt.
-Åh snälla Marcus, förlåt mig. Jag avskyr detta och ja jag gör detta för dig, men jag måste få pysa ut lite ibland annars blir jag totalt tokig, sa hon bedjande till Marcus.
-Jag förlåter dig gumman, jag vet att det inte är lätt för dig, sa Marcus
-Tack Marcus! sa hon och gav honom en kram.
-Ska du eller jag ställa mig på plattan undrade Marcus.
-Öh ... du så klart, jag vågar inte sa Lucinda med ett svagt leende.
-Ha ha okej Lucinda men nästa är din, sa Marcus glatt och ställde sig genast på plattorna.
-Ska jag fota dig Lucinda? undrade Marcus och tog fram sin kamera.
-Mmm, om du måste sa Lucinda och posade.
Lucinda ställde sig sedan på golvplattan och dörren öppnades. Det var inte så hemskt ändå tänkte hon. Marcus var glad att Lucinda försökte att göra sitt bästa.
När dom kom in i nästa rum så var Marcus tvungen att visa Lucinda sin uppskattning och glädje över att hon verkligen försöker göra detta till en bra smekmånad.
-Jag älskar dig, gumman! sa han och gav henne en kyss.
-Jag älskar dig med gubben, sa hon och kysste tillbaka.
-Lucinda det är viktigt nu att vi samarbetar sa Marcus.
-Det gör vi väl redan sa Lucinda förvånat.
-Jo men nu måste vi flytta den här statyn för att kunna komma vidare sa Marcus och såg lite osäker ut då han var osäker på hur hon skulle reagera.
-FLYTTA! Ska VI! Ska vi flytta på den där?, Aldrig! sa Lucinda argt.
-Jo hjälp till nu sa Marcus och började flytta den så gott det gick.
-Mmm, visst mumlade Lucinda och ställde sig på andra sidan om statyn för att börja knuffa.
När Marcus började att dra i statyn så var ju tanken att Lucinda skulle knuffa på, men hon kom på andra tankar och vägrade helt enkelt.
-Knuffar du nu då?, undrade Marcus som drog så byxorna nästan sprack.
-Öh, ja jag knuffar, fy vad jobbig den var ,svarade Lucinda som inte ens stod i närheten av statyn längre. Hon skulle på skattjakt och INTE ha kroppsarbete så det där får han göra själv, tänkte hon. Visst hon skämdes lite men här gick verkligen gränsen.
Marcus drog och slet och trodde verkligen på att Lucinda hjälpte till.
När det var klart så upptäckte Marcus att Lucinda stod lite väl långt ifrån statyn och såg inte ett dugg trött ut.
-Nä hä, Lucinda! Du hjälpte mig inte, här sliter jag och du står bara och tittar på, sa Marcus nu argt.
-Jo det kan väl hända, sa Lucinda argt. Men detta har jag inte åtagit mig alls, så vill du göra detta så gör det då men tvinga inte mig.
-Men Lucinda det är väl klart att du ... sa Marcus men blev genast avbruten.
-Nej jag gör det inte, sa hon och försökte vifta bort honom.
-Vet du om att du är väldigt söt när du är arg? sa Marcus och försökte se söt ut.
-Det är jag väl ändå svarade hon surt.
Han slängde sig genast över Lucinda och kysste henne, hon kysste så klart tillbaka. Men när dom kysst klart så sa hon:
-Du är duktig på att smöra Marcus men det hjälper inte sa hon allvarligt.
-Hm! Ja man får väl försöka sa Marcus och upptäckte att han hade dragit statyn alldeles för långt.
Marcus fick dra tillbaka statyn en bit och det utan Lucindas hjälp. Det var tufft men Marcus gav inte upp även om han skulle vilja men har han tvingat in Lucinda i detta så måste han slutföra det så hon inte blir arg.
När Marcus sedan skulle dra statyn åt ett annat håll så var Lucinda tvungen att hjälpa sin man lite. Och det med att heja på.
-Heja dig Marcus! Kom igen då! Dra lite till! Så ja! Åh vad duktig du är. sa hon glatt.
Marcus var inte direkt road men han försökte att inte lyssna på henne. När han var klar var Lucinda snabb att ställa sig på en golvplatta som fanns i rummet och med det så öppnades en dörr.
Lucinda rusade in i rummet som visade sig att vara det sista. Hon sprang fram till en stenkista som innehöll lite guldmynt. Åh vad glad hon var över att få lite resultat över allt slit. Att tänka på vem som egentligen hade slitit brydde hon sig inte om.
Den sista kvällen åkte dom till pyramiderna, vilket inte var noga för Lucinda, men Marcus ville väldigt gärna så dom åkte dit. Väl där så gjorde Marcus något riktigt märkligt, han tog fram sin laptopp och började surfa lite. Vad Lucinda inte visste var att han försökte kolla lite ledtrådar till Lucas, men han ville inte säga något om det ännu. Lucinda blev hungrig och hade som tur var lite goda saftiga röda äpplen i väskan.
Hon försökte få Marcus mer intresserad av platsen och av henne utan resultat. Så hon smög till sin skoter och åkte därifrån.
Hon skyndade sig för nu var hon upprörd. Hur kunde han göra så här mot henne? Hon gasade på för att hinna tillbaka till tältet först för att kunna låsa så hon slapp sova med honom.
Marcus var så inne i ett e-mail om Lucas så han missade att Lucinda åkte väg. När han förstod att hon hade åkt så skyndade han sig tillbaka till henne.
När han kom till tältet så kunde han inte komma in.
-Lucinda släpp in mig!bad han henne. Hon vägrade först att svara men efter en stund så kom det:
-Du får sova i ett litet tält, sa hon surt.
-Förlåt Lucinda men det var en viktig sak som jag gjorde, sa han ledset. Men hon svarade inte och han gick med tunga steg till ett litet tält.
När han låg där inne hörde han sin mage kurra och gick upp för att kolla om någon grill var igång.
Han slog sig ner hos en kvinna som grillade lite grönsaker och hon måste ha sett hans hungriga blick.
-Vill du ha? undrade hon och erbjöd honom ett grillspett med en paprika på.
-Åh tack, vad snällt sa han och tog emot den och började att grilla den.
Lucinda kände sig dum mot Marcus, detta var ju sista kvällen på deras bröllopsresa och hon kände att det får ju inte sluta så här. När hon kom ut från tältet så fick hon syn på Marcus med den okända kvinnan. Dom såg ut att skratta och ha det väldigt trevligt tillsammans, alldeles för trevligt, enligt Lucinda så hon skyndade sig dit så fort hon kunde.
Hon slet genast upp kvinnan från sin stol och började att skrika åt henne.
-VAD GÖR DU MED MIN MAN!?
-Åh herregud lugna ner dig kvinna, sa kvinnan förvånat.
-Jag är lugn! sa Lucinda argt. Men saken är att det där är MIN man! Skaffa en egen!
Just då kom kvinnans man dit och undrade vad som skedde.
-DIN FRU, stöter på min man, sa Lucinda argt. Men visst är man gift med dig så hade nog även jag gjort detsamma.
-Det är synd om din man, sa Kvinnan argt. Att vara gift med dig är värre än att vara gift med sin egna mamma.
Där blev Lucinda riktigt rasande och kunde inte låta bli att örfila kvinnan ett flertal gånger.
Lucinda var riktigt arg på kvinnan och speciellt för att Marcus satt där och pratade med henne medans Lucinda satt ensam i tältet och var ledsen. Hon skulle bli vän med Marcus men hamnade i bråk istället med kvinnan,. frågan var hur hon nu skulle ta sig ur det här?
-Din man tycker så illa om dig så han vill inte ge dig några barn sa kvinnan då hon förstod att dom var barnlösa än så länge. Marcus hade sagt att dom inga barn hade då han inte ville prata om Lucas.
Hon skulle aldrig ha sagt detta då Lucinda nu såg rött och slängde sig över kvinnan och ett slagsmål var ett faktum.
Så fort kvinnan kunde så sprang hon därifrån. Hon glömde sina parikor vilket bara gladde Lucinda för nu kunde hon få lite gratis mat. Gratis är gott sägs det ju.
Marcus var mindre road över vad som skett både nu och innan, men dom båda såg till att reda ut det hela innan dom somnade tillsammans i det stora tältet.
Timmarna innan dom skulle åka hem gick dom för att köpa med sig souvenirer hem. Men det sista som hände i Egypten var att Lucinda hamnade i slagsmål med kvinnan som var gift med mannen som fick skäll när dom först kommit dit.
Kvinnan gjorde allt för att försvara sin man medans Lucinda såg till att försvara sig själv.
Väl hemma igen så hade dom mycket att berätta och foton att visa. Lucinda var inte nöjd över Marcus foton då dom lika gärna kunde slängas medan hon var mer än nöjd med sina egna. Marcus var mer än nöjd över bådas foton även om han insåg att Lucindas var snäppet bättre. Men dessa var roligt att ha hur dom än ser ut.
Marcus foton
Lucindas foton
Anita tyckte det var kul att dom var hemma igen och älskade att hör historierna om vad dom varit med om och fotona älskade hon, allihop. Sharon däremot var glad över att få höra om det Marcus hade varit med om. Men det om Lucinda lyssnade hon inte ens på. Fotona tittade hon bara snabbt på som Marcus hade tagis men kände sig besviken att Lucinda var på dom alla.
-Åh vad sköt att få slappa imorgon sa Lucinda då hon funderade på att sova tidigt.
-Slappa? Nä gumman det har vi inte tid med sa Marcus glatt.
-Va!? sa Lucinda högt och förvånat.
-Vi ska på College sa han och log riktigt stort.
-COLLEGE!? Är du inte klok!? sa Lucinda förvånat, förtvivlat och argt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar