Del 30 - Förlovningen

Så fort dom kom hem så tvingade Marcus Lucinda att lära sig att simma. Hon stretade så klart emot en hel del i början men inom sig så var hon glad, men lite rädd. Men efter en stund så fixade hon det ganska bra utan att Marcus höll i henne.

-Jättebra Lucinda! Sträck ut benen ordentligt, jättebra! peppade Marcus henne.

Efter en timma såg hon ut att klara det galant och Lucinda var hur glad som helst över att äntligen kunna simma.

Senare den dagen gick Marcus och Lucinda till stadshuset och polisstationen för att se om det fanns något där som kunde hjälpa dom att få Lucas tillbaka. Dessvärre fanns det inget man kunde göra då dom båda var omyndiga och Sharon hade lagen på sin sida att bestämma vem som ska uppfostra Lucas. Dom båda gick därifrån med väldigt tunga steg.

Anita gjorde inget annat än att sms:a Dishi Chang som mer eller mindre vägrade att svara henne. Hon kunde inte förstå varför han gjorde så mot henne och hon saknade honom jättemycket.  Kanske han var sur på henne då hon inte pratade med honom när hon hade fått den där fula kineshatten på sig. Hon började fundera på att ringa honom men var lite orolig för att det skulle kosta för mycket.  Men har ju redan sms:at bort en förmögenhet så varför inte ringa en kortis för att se varför han inte svarar.

-Ja hallå! sa personen på andra sidan luren.
-Är det Dishi Chang? undrade Anita.
-Ja det är jag, vem pratar jag med? frågade Dishi.
-Det är jag Anita, Anita Gyllenstjärna, sa hon glatt.
-Inte du nu igen, vet du att folk sover nu i Kina? Räcker det inte att du terroriserar mig på dagarna? sa Dishi argt.
-Men ... men vill du inte ...stakade hon fram och just då visste hon inte vad hon skulle säga då hon blev så paff över att han inte gillade hennes sms.
-Nu får du ge dig Anita! Varför skulle jag vilja springa efter en sådan snorunge som dig? Jag är gift och min fru väntar vårt första barn. Jag vill inte att du kontaktar mig igen hör du det? Och låt folk få sova! skrek han argt då han nu har fått nog av henne

Anita blev riktig chockad och ledsen, hur kunde hon missta det hela så? Är hon bara en dum snorunge som inte kan se när en kille gillar henne eller inte? Det tog ett tag för henne att repa sig efter detta men hon skulle aldrig jaga en kille igen.

Familjen hade under sin resa fått anställa en ny städare då städerskan dom hade innan blev gravid och ville inte jobba längre. Sharon tyckte att den nya killen var hur sexig som helst och väldigt rolig och intressant. Hon visade lite foton från resan och han skrattade över hur rolig Lucinda såg ut i sin kinesiska klädsel. Att han skrattade åt det fick Sharon att gilla honom betydligt mer.

Dom hade ännu inte hunnit att presentera sig för varandra men det hindrade inte dom att göra det dom just gjorde. Det var starka intensiva känslor mellan dom då dom plötsligt kysste varandra.

Efter en stund blev städaren tvungen att städa vidare då han hade ett hushåll till efter detta. När Anita såg honom glömde hon allt med Dishi Chang och mer eller mindre slängde sig över städaren.

-Hej vad heter du? frågade Anita och gjorde sitt bästa med att se tilldragande ut.
-Jo jag heter Mårten, du då? sa städaren.
-Anita svarade Anita med ett stort leende.
-Okej vad trevligt att träffas sa Mårten. Men nu måste jag städa vidare.

-Han har rätt Anita, han måste städa vidare nu, men först måste han få den här .... sa Sharon och gav honom en stor kyss.

Anita blev först väldigt förvånad men sedan väldigt arg.

-MEN MAMMA! Du är ju inte klok! Du känner honom inte! Fan vad du är pinsam! skrek Anita.
-Spelar det någon roll? Jag är vuxen och gör precis som jag vill., sa Sharon argt tillbaka.
-Men du kan ju vara hans mamma! Fy vad äckligt! Du är ju en gammal kärring ju och han är nästan i min ålder, skrek Anita så hon fick ont i halsen.

Hur kunde hennes mamma göra så här mot henne? Hur ska hon kunna prata med snygga Mårten igen utan att må illa över att veta att hennes mamma har hånglat upp honom inför henne.

Sharon gick därifrån och muttrade över att hon gör som hon vill, då det gäller att leva livet fullt ut nu på gamla dar då man inte vet hur länge man har kvar.
Anita sprang efter Mårten och skällde ut honom efter noter och bad honom att försvinna från hennes hem och hennes mamma. Men han brydde sig inte om det hon sa utan städade vidare.

När Mårten var klar för dagen kom Sharon fram till honom och kysste honom igen.

-Åh du är helt underbar, sa Mårten. Men jag vet inte ens vad du heter, själv är jag Mårten.
-Hej Mårten, jag är Sharon sa hon och kysste honom vidare.

-Jag måste gå till det andra hushållet nu sa Mårten och försökte slingra sig ur hennes grepp.
-Vänta Mårten, bara en liten stund till sa Sharon och gick ner på knä.
-Men vad? ... sa Mårten förvånat.
-Ja Mårten man lever bara en gång så varför inte ta chanser, risker eller vad man nu vill kalla det, men vill du gifta dig med mig? sa Sharon glatt.
-Ja du har rätt! Låt oss ta chansen eller risken tillsammans, skrek Mårten av glädje.
-Är det ett ja frågade Sharon ivrigt.
-Ja ja ja! skrek han till och stod och skuttade.

Anita missade det hela då hon låg i bubbelpoolen med Lucinda. Hon beklagade sig över Sharon och började smått undra om hade blivit helt galen. För vad skulle Mårten se hos Sharon när han kunde ha sett åt henne i stället. Lucinda höll så klart med  men hon har ju sina egna åsikter gällande Sharon, men att hon är galen kunde hon verkligen skriva under på.

När dom alla sedan fick höra att Sharon nu var förlovad med Mårten som hon bara har känt under en halv dag fick Marcus att flippa ut.

-Men mamma är du inte klok? Du vet ju inte alls vad han är för en galning! Han kanske kommer yxmörda oss allihop!
-Sluta Marcus, jag är vuxen och jag vet vad jag gör, så lägg dig inte i mitt liv. Du har valt Lucinda och jag väljer nu Mårten.

Att se Marcus och Sharon bråka fick Lucinda att njuta då hon hoppades på att Sharon skulle få må dåligt som hon själv gör av saknaden över Lucas. Nu kanske Sharon mister sin son. Hoppas kunde man i alla fall göra, tänkte Lucinda.

M¨sten kom tillbaka igen efter att ha städat i det andra hushållet, men det dröjde inte länge förrän han fick sig en utskällning av Marcus.

-Vad vill du med min mamma egentligen? skrek Marcus.
-Jag älskar henne sa Mårten.
-Du är ju inte klok, sa Marcus argt. Jag som är yngre än dig vet ju om att man inte kan älska någon efter några timmar. Hon är inte så förmögen som man kan tro, så här har du inget att hämta.

-Ha ha vad finns det är som jag vill ha sa Mårten och skrattade. Din syster kanske? Även hon är villig på mig.

Det fick Marcus att flippa ut och gav Mårten flera stycken örfilar.Efter det så berättade han för Mårten att hans mamma har tagit hans son ifrån honom.

-Nå är det verkligen någon som du vill vara gift med? Med en som stjäl barn? sa Marcus argt och förtvivlat.

Mårten gav Marcus förlovningsringen och lämnade husbåten utan ett enda ord, och han kom aldrig mer tillbaka.

 Då detta nu är Kapitel 30 så vill jag fråga er som följer denna vilket kapitel som är ert favoritkapitel? svara längst upp till höger är nu gulliga.

Del 29 - Resan

Sharons samtal gällde inte Lukas utan något helt annat. Hon ville bara iväg från hemmet efter allt som skett den sista tiden även om det innebar att ta med sig Lucinda. Men snart är hon ingen tonåring längre och då kan Sharon sparka ut henne på gatan där hon hör hemma. Så hon bokade en tre dagars resa till Kina för att lära sig mer om deras kultur och kanske även gå på skattjakt.

Lucinda totalt vägrade att åka med först då hon mer än gärna ville slippa se Sharon. Men Marcus övertalade henne att åka med då han ansåg att detta kunde vara ett sätt för dom att visa Sharon att dom hör ihop och att Lucinda är en bra sim. På så sätt kanske dom kan få Lucas tillbaka. Det var riktigt motvilligt som Lucinda packade sin väska för resan men insåg att Marcus kunde ha rätt. Det var dags att visa sig redig inför Sharon så hon får sin son tillbaka till sig.

Anita däremot var eld och lågor för tänk om hon träffade en söt kines pojke då dom alltid är så söta som små.

Resan var lång och dom var alla väldigt trötta efter resan men samtidigt ganska pigga av nyfikenhet av landet.

-Är det här vi ska bo? undrade Marcus när dom stod framför en väldigt lång trappa.
-Ja det är här sa Sharon glatt.
-HÄR! Det är inte klokt ju! Jag orkar inte gå alla dessa trappor, gnällde Anita.
-Sluta gnäll, fräste Lucinda som var trött på Anitas gnällande under hela resan. Men hon ville även låta positiv inför Sharon. Men innerst inne så kände hon exakt som Anita när det gällde alla dessa trappor. en stor SUCK! Ekade inom henne när hon tittade upp på alla 230 trappstegen. Ja hon räknade dom faktiskt när hon väl började gå upp.

Men innan hon gick upp drog hon Anita åt sidan för att prata med henne lite.

-Anita, jag vet det är sjukt mycket trappor, men om jag ska fixa denna resan ihop med Sharon så vill jag inte höra ditt gnäll. Snälla kan du försöka vara mer positiv för Lucas skull. Jag måste få honom hem till mig igen. Snälla Anita? bad Lucinda henne så trevligt och snällt hon kunde.
-Åh Lucinda! Vad dum jag är, sa Anita och såg skamsen ut. Förlåt, det var själviskt av mig, jag lovar att skärpa mig för jag vill också få hem Lucas. Förlåt Lucinda!
-Tack Anita sa Lucinda och började sakta gå upp alla dessa trappor som hon då räknade till 230.

När dom hade lämnat sitt bagage på rummen och gjort lite toalettbesök beslutade dom sig för att utforska det stora torget med dess butiker.

När dom kom till torget så fick Lucinda fnatt och började att vråla av längtan efter Lucas. Hon kände plötsligt ett sådant tryck av längtan att hon behövde pysa ut lite. Hade hon inte gjort det så hade hon förmodligen startat ett gräl med Sharon istället.
Att Lucinda plötsligt vrålade fick inte Sharon att reagera synligt, men inom sig tänkte hon att hon verkligen har gjort rätt med att ta Lucas ifrån henne.

Marcus däremot var inte lika nöjd.

-Varför Lucinda! Du skulle ju skärpa dig! sa han lite argt.
-Ja det var dumt Marcus, jag vet men jag kunde inte låta bli, jag var bara tvungen att pysa ut lite.
-Jo det är klart men kan du försöka att göra det när hon inte står alldeles bredvid dig?
-Ja jag ska försöka, men det är inte lätt.
-Ja jag vet gumman, kom nu får vi skynda oss ikapp sa han och tog Lucinda i handen och började att gå efter Anita, Sharon visste dom inte alls vart hon tog vägen.

Anita stötte på en äldre kvinna som ville att Anita skulle komma in i hennes butik för att handla för idag var det stor "rea". Men Anita var lite tveksam först men gav tillslut efter, då damen var ju så trevlig.

Sharon hon hade gått in i ett museum för att se lite olika fina kinesiska prydnader. Hon önskade att hon hade några av dom själv, men tyvärr så var dom för dyra för hennes plånbok. Men det kanske finns någon billig kopia i någon av butikerna.

Anita var i den trevliga damens butik en kort sekund för när hon såg en söt kinespojke i matstället bredvid så gick hon genast dit.

-Hej vackra blonda flicka, sa kinespojken, vill du ha lite mat? Idag är Vårrullarna med lite äggnudlar extra goda.
-Nja, jag vet inte riktigt svarade Anita tveksamt. Vad heter du? undrade hon sedan.
-Ja heter Dishi Chang, och vad heter du?
-Anita Gyllenstjärna svarade hon med ett stort leende.
-Åh Gyllenstjärna, passar dig bra flickan med det vackra gyllene håret.

Dishi Chang flörtade en del med Anita för att få henne att köpa hans mat och sedan för att köpa något hos hans mor som har butiken bredvid. Men Anita förstod aldrig det utan hon trodde verkligen på att hon nu hade hittat sin drömkille. Hon lyckades få hans mobilnr så dom kunde prata ibland. Dishi Chang hade träffat många vackra turister som fått hans nummer men som ändå inte har hört av sig igen. Och så trodde han att det var även nu.

Under tiden så var Marcus så varm och såg en äldre dam simma runt i dammen/fontänen/poolen. Han var osäker på vad det egentligen var men tänkte att kan hon bada där i så kan han. Så han hoppade genast i.

-Kom Lucinda, ropade han. Hoppa i du med det är jätte skönt.
-Du vet att jag inte kan simma Marcus, viskade hon lite argt.
-Men jag kan lära dig, kom nu, bad han snällt.
-Nej, absolut inte här, sa hon argt.
-Ja jag ska inte tjata, vi får ta det hemma, ok? undrade han och simmade vidare.
-Visst , mumlade Lucinda tillbaka.

När Marcus hade simmat en stund och Lucinda stod och väntade kom en man fram till henne och knackade henne på axeln. Hon vänder sig om och ser en halvnaken kines stå och stirra på henne med världens leende.

-Vad är det med dig egentligen!? skrek hon till då han såg läskig ut med bar överkropp och nästan såg ut att dreggla över henne.
-Men jag ... mer fick han inte fram.

-Ta ditt fule tryne och din läskiga kropp och gå härifrån. Jag vill inte att du rör vid mig igen, hör du det!? fortsatte hon. Och sluta glo på mig, stick!
-Men jag skulle ...
-Skulle vad!? Flörta med mig som ni gör med alla turister!? Nä du den går jag inte på!

Marcus såg vad som hände och skyndade sig upp ur vattnet. Lucinda slängde sig om hans hals och bara grät. Marcus tittade på den mannen och bad så mycket om ursäkt då Lucinda inte mår så bra för tillfället.

Vad han egentligen ville fick dom aldrig veta då han nu var vettskrämd och godtog Marcus ursäkt och mer eller mindre sprang därifrån. Efter detta så var han aldrig mer bland turister eller annat folk heller för den delen då han hellre höll sig i sin stuga långt uppe i bergen tillsammans med sina gamla föräldrar. Han gifte sig aldrig då han aldrig träffade någon flicka att gifta sig med. Han dog strax efter sina föräldrar av sorgen över att vara ensam för resten av sitt liv.

-Känns det bättre nu Lucinda? Han springer iväg nu och kommer inte att komma nära dig igen, sa Marcus lugnande.
-Ja jag vet inte vad som hände inom mig men jag blev bara så rädd. Förhoppningsvis såg inte Sharon detta, sa Lucinda lite oroligt.
-Nä jag tror inte hon gjorde det, sa Marcus och försökte se om han kunde se henne vilket han inte kunde.

-Åh Marcus! Du är ju bara bäst! sa Lucinda och slängde sig över honom och kysste honom hårt.

Senare på kvällen så kunde inte Anita låta bli att sms:a Dishi Chang och inte med ett sms utan fem stycken på raken. Hon undrade vad han gjorde, om han ville träffas igen, om han skulle jobba imorgon, om han har haft många flickvänner och om han skulle vilja visa henne runt.
Han svarade alla sms med ett enda: - Ska sova, godnatt!

Sharon hade med sig Vickys laptop vilket hon alltid bar med sig och hon hade inte raderat något av det Vicky hade på den. Hon tog nu fram den för att se om hon kunde hitta något kul att göra nästa dag.

-Vet ni sa Sharon plötsligt! Idag har vi varit och även sett ut som turister. Imorgon ska vi smälta in och gå på en liten skattjakt långt uppe i bergen..
-Smälta in? undrade Anita.
-Ja ni får se imorgon skrattade Sharon, vilket hon inte gjorde alltför ofta nu för tiden. Men att skratta gjorde henne gott och hon hoppas att hon kan smitta av sig på resten av familjen.

Nästa dag kom och Sharon delade ut kläder och hattar till dom alla. Och när dom hade gått ner alla trappor kom dom på att dom glömt att äta frukost. Att gå på skattjakt med tom mage är inget bra så det första dom skulle göra var att leta upp mat.

Att gå utklädd på stan var inte det roligaste Lucinda visste. Hon tyckte att det kändes mer som en Halloween utstyrsel än att dom ska smälta in. Inte en enda kines bar dessa hemska hattar igår. Och ROSA kläder, hon HATAR ROSA! Men allt för sin älskade Lucas.

Dom gick in hos Dishi Changs matställe, Anita kände sig urdum i dessa kläder inför Dishi Chang så hon mumlade bara fram ett litet hej. Dishi Chang sa snabbt hej tillbaka och såg sedan till att dom alla fick sin frukost.

Efter frukosten blev det lite diskussioner hur vida dom skulle ta sig upp på berget. Anita ville cykla men Lucinda kan inte cykla och ville hellre ta sig upp på annat sätt som tillexempel med en vespa.

-Vem säger att du kan hålla balansen med en vespa om du inte ens kan cykla? ifrågasatte Anita.
-Ja ja cykla då, jag går eller springer, sa Lucinda surt.
-Men jag kan skjutsa dig sa Marcus.
-Nä tack jag springer, svarade hon buttert då hon gärna hade åkt med Marcus men ville inte visa sig svag inför Sharon.

Att cykla var ganska svalkande tyckte dom som cyklade medan Lucinda blev desto mer svettigare av att springa i värmen.

Innan dom gick ner i en håla för att leta efter skatter så ville Sharon absolut se Terracotta armén på nära håll och dom stod dessvärre högt uppe på ett berg. Dom alla andra följde med mot sin vilja allt för att behålla lugnet hos Sharon, för ingen ville få Lucinda att explodera.

När dom väl kom upp var dom helt färdiga i kroppen speciellt Lucinda som hade fått springa innan. Efter att Sharon hade kollat på statyerna i 1 minut så ville hon gå ner igen och det gjorde inte Lucinda direkt glad då hon var helt slut och orkade inte ta ett enda steg till.

När dom väl var nere i för att leta efter skatten  så var dom alla trötta, svettiga, hungriga och på dåligt humör. Ingen av dom visste vad dom skulle göra och det blev mer tjafs om att göra skattjakten eller att ge upp innan dom ens hade börjat.

-Jag tycker att vi gör detta imorgon istället, sa Anita högt. och hon fick medhåll från Marcus och Lucinda

-Nä nu när vi väl är här så kan vi väl fortsätta, ansåg Sharon. Kom igen nu Anita, min lilla flicka.
-Nä mamma jag orkar inte, klockan är över midnatt och jag är helt slut. Jag behöver duscha och få i mig mat. Snälla mamma, vi kan väl göra detta imorgon?
-Ja ja, ni slipper väl då, men imorgon så kanske vi inte hinner med det, men vi får väl se.
-Tack mamma! sa Anita och gav Sharon en kram.

Nästa morgon var dom alla pigga och glada och Sharon ville göra ett nytt försök med skattjakten, men dom andra hade annat dom ville göra, vilket inte gladde Sharon direkt, men insåg att tonåringar vill väl inte hänga med mamma jämt.

-Förlåt mamma, sa Marcus men jag och Lucinda vill kolla in ett träningscenter, men du kan följa med om du vill?
-Tack Marcus, men jag låter bli, kan vara skönt att vara ifrån Lucinda innan vi ska trängas i ett flygplan.
-Är du säker? undrade Marcus.
-Ja jag är säker, jag kan kolla lite butiker istället, sa hon med ett litet leende.

Att besöka ett träningscenter inte något som Lucinda vill egentligen men hon gör det för Marcus då hon vet att han har velat detta sedan dom kom till Kina. Dom båda testade att träna lite och Marcus köpte med sig ett träningsredskap hem, vilket Sharon inte var så lycklig över, men godtog det ändå.

Del 28 - Bortlämnad

I sin ensamhet födde Lucinda fram en välskapt son som hon gav namnet Lucas . Hon var helt betagen av honom och tyckte att han var det vackraste hon någonsin sett. Att föda ensam hemma var inget hon hade planerat men det gick förvånansvärt bra trots allt. Nu längtade hon bara tills när Marcus kom hem för att möta sin son.

Marcus kom hem och fick möta sin son Lucas. Han var väldigt osäker och visste inte riktigt vad han skulle göra så han stod vid sängen och bara kollade på honom i en stund. Kanske var Marcus inte riktigt redo för att bli pappa ännu? Men det får tiden utvisa ...

Redan nästa dag lovade Sharon att se efter Lucas tills barnvakten kom. Både Lucinda och Marcus behövde gå till skolan för att få en bra utbildning så att dom kan ta hand om Lucas väl i framtiden.

Men det var något som Sharon inte berättade för dom. Hon lämnade hemmet med Lucas och åkte till en okänd adress. Där bodde en kvinna med 4 barn men hade svårt med pengar.

Hon lovade att ta hand om Lucas så länge hon fick pengar som skulle ge hennes barn ett bättre liv. Hon visste att ta hand om Lucas kunde vara för livstid men också att han kunde hämtas tillbaka inom kort.

Sharon ansåg inte Lucinda lämplig som mamma och gjorde allt för att skydda sitt barnbarn från henne. Att göra så här mot Marcus gjorde ont i henne men så snart han insåg vad Lucinda gick för så kunde han få sin son tillbaka, men bara om han inte tänkte dela vårdnaden med Lucinda.
Ju fortare Marcus förstår det hela desto fortare är Lucas tillbaka hos dom.

Lucinda och Marcus skyndade sig hem från skolan så fort de kunde då dom inte ville förlora en sekund till av Lucas liv.

När Lucinda kom hem och såg sängen tom blev hon genast orolig, men Marcus lugnade henne och sa att Sharon har väl honom. Lucinda som inte litar ett enda dugg på Sharon letade snabbt upp henne men ser att Sharon inte hade Lucas hos sig.

-Vart är Lucas!? frågade Lucinda oroligt.
-Ja jag har honom inte, sa Sharon och ryckte på axlarna. Han är väl med barnvakten, sa hon tillslut.

Lucinda såg på Sharon att hon ljög.

-Vart är Lucas!? sa hon mer argt.
-Mamma! Svara nu, vart är Lucas? sa Marcus lite argt.
-Ja barnvakten kom hit som vi sagt och jag gick ut en stund och jag kom just tillbaka, svarade hon.

Lucinda började att gråta och bara visste att Sharon låg bakom det hela.

-Jag vet att det är du som har tagit honom ifrån oss, mig lurar du inte, sa Lucinda medans tårarna rann ner över hennes kinder.

-MAMMA! Vart är Lucas skrek Marcus till då även han insåg att hans egna mamma låg bakom det hela.
-Sluta skrik! sa hon argt. Lucas är inte här och han får det bra vart han än är, det kan jag lova dig Marcus.
-Varför mamma!? sa han så argt han kunde och även han började inse hur mycket han ville ha sin son hos sig.

-Ni är för unga, så enkelt är det. Att Lucas ska växa upp med Lucinda som mamma går jag helt enkelt inte med på. Jag vill att han ska få en trygg uppväxt och det får han inte så länge han är med Lucinda, sa hon och hån log mot Lucinda. Hon kände för första gången på länge en maktkänsla vilket fick henne att le och varför inte göra det mot Lucinda.

För Lucinda var det inte lätt att höra vad Sharon sa och sedan se Sharon hånflina mot henne.Hon kunde inte låta bli att ge Sharon en örfil.

-Ja se Marcus! Är det en sådan mamma du vill ha till din son? En sådan som slår din mamma, är det du tycker att han är värd? Vem vet, Lucinda kanske tar honom och bor på gatan så som hennes mamma Linda gjorde med Lucinda. Även hon var bara en tonåring när hon fick Lucinda.Och hennes pappa! Ja herregud honom vet vi inget om. Vem vet vilka gener stackars Lucas har fått därifrån? Nä så länge Lucinda är här är inte Lucas här. Punk slut! sa Sharon och gick där ifrån.

Men hon kom inte mer än ett steg där ifrån då Lucinda hade fått nog och slängde sig över Sharon och drog ner henne på golvet för att visa henne att Lucinda inte tänkte godta detta alls. Men som alla vet så löser inte våld något men det är inget Lucinda har fått lära sig. Hon har ju fåttstå på egna ben hela sitt liv i stort sätt även om hon har fått bo hos Gyllenstjärna.

Sharon fick visserligen ont men det hindrade henne inte från att skratta åt Lucinda.

-Ha ha ha, tror du verkligen på att jag vill ge dig Lucas efter detta? Du visar verkligen att du inte är redo för ett barn, mitt barnbarn.

-Ja mamma har rätt Lucinda, detta var inte alls bra, sa Marcus som snart inte visste vad han skulle tänka eller tro. Men en sak var han säker på, han vill ha sin son tillbaka.

Lucinda sa inget med ilskan lyste i ögonen mot Sharon och tårarna rann efter Lucas, hennes underbara son.

Sharon gick därifrån med lite värk i ryggen men med ett stort leende över att ha fått Lucinda att visa sin ilska mot henne. För nu kanske Marcus skulle ta och dumpa Lucinda.

När Sharon hade lämnat rummet slängde dom sig över varandra och kramades länge och dom båda grät. Ingen av dom sa något för just nu visste dom inte vad dom skulle säga. Innan dom lämnade rummet så kysstes dom vilket visade att detta som sker kommer inte förändra något mellan dom.

Nästa dag så kom Anita fram till Lucinda och försökte säga några tröstande ord.

-Jag är verkligen ledsen Lucinda! Detta skulle jag aldrig önska dig eller någon annan heller för den delen. Jag vill att du ska veta att trots att vi inte är vänner så stöttar jag dig och Marcus i detta. Jag själv saknar Lucas då jag såg fram emot att få bli en riktigt bra faster till honom.

-Tack Anita, jag vet att du inte har velat detta, men just nu orkar jag bara inte prata svarade Lucinda som gick sakta därifrån.

Sharon kände att hon behövde fundera på annat än Lucas just nu för hon saknade honom med men har lovat att inte besöka honom på ett bra tag. Att se sin son Marcus så förtvivlad var inte lätt alls och hon kände att något måste göras.

Hon reste sig snabbt upp och plockade fram sin mobil och ringde ett kort samtal.