Del 28 - Bortlämnad

I sin ensamhet födde Lucinda fram en välskapt son som hon gav namnet Lucas . Hon var helt betagen av honom och tyckte att han var det vackraste hon någonsin sett. Att föda ensam hemma var inget hon hade planerat men det gick förvånansvärt bra trots allt. Nu längtade hon bara tills när Marcus kom hem för att möta sin son.

Marcus kom hem och fick möta sin son Lucas. Han var väldigt osäker och visste inte riktigt vad han skulle göra så han stod vid sängen och bara kollade på honom i en stund. Kanske var Marcus inte riktigt redo för att bli pappa ännu? Men det får tiden utvisa ...

Redan nästa dag lovade Sharon att se efter Lucas tills barnvakten kom. Både Lucinda och Marcus behövde gå till skolan för att få en bra utbildning så att dom kan ta hand om Lucas väl i framtiden.

Men det var något som Sharon inte berättade för dom. Hon lämnade hemmet med Lucas och åkte till en okänd adress. Där bodde en kvinna med 4 barn men hade svårt med pengar.

Hon lovade att ta hand om Lucas så länge hon fick pengar som skulle ge hennes barn ett bättre liv. Hon visste att ta hand om Lucas kunde vara för livstid men också att han kunde hämtas tillbaka inom kort.

Sharon ansåg inte Lucinda lämplig som mamma och gjorde allt för att skydda sitt barnbarn från henne. Att göra så här mot Marcus gjorde ont i henne men så snart han insåg vad Lucinda gick för så kunde han få sin son tillbaka, men bara om han inte tänkte dela vårdnaden med Lucinda.
Ju fortare Marcus förstår det hela desto fortare är Lucas tillbaka hos dom.

Lucinda och Marcus skyndade sig hem från skolan så fort de kunde då dom inte ville förlora en sekund till av Lucas liv.

När Lucinda kom hem och såg sängen tom blev hon genast orolig, men Marcus lugnade henne och sa att Sharon har väl honom. Lucinda som inte litar ett enda dugg på Sharon letade snabbt upp henne men ser att Sharon inte hade Lucas hos sig.

-Vart är Lucas!? frågade Lucinda oroligt.
-Ja jag har honom inte, sa Sharon och ryckte på axlarna. Han är väl med barnvakten, sa hon tillslut.

Lucinda såg på Sharon att hon ljög.

-Vart är Lucas!? sa hon mer argt.
-Mamma! Svara nu, vart är Lucas? sa Marcus lite argt.
-Ja barnvakten kom hit som vi sagt och jag gick ut en stund och jag kom just tillbaka, svarade hon.

Lucinda började att gråta och bara visste att Sharon låg bakom det hela.

-Jag vet att det är du som har tagit honom ifrån oss, mig lurar du inte, sa Lucinda medans tårarna rann ner över hennes kinder.

-MAMMA! Vart är Lucas skrek Marcus till då även han insåg att hans egna mamma låg bakom det hela.
-Sluta skrik! sa hon argt. Lucas är inte här och han får det bra vart han än är, det kan jag lova dig Marcus.
-Varför mamma!? sa han så argt han kunde och även han började inse hur mycket han ville ha sin son hos sig.

-Ni är för unga, så enkelt är det. Att Lucas ska växa upp med Lucinda som mamma går jag helt enkelt inte med på. Jag vill att han ska få en trygg uppväxt och det får han inte så länge han är med Lucinda, sa hon och hån log mot Lucinda. Hon kände för första gången på länge en maktkänsla vilket fick henne att le och varför inte göra det mot Lucinda.

För Lucinda var det inte lätt att höra vad Sharon sa och sedan se Sharon hånflina mot henne.Hon kunde inte låta bli att ge Sharon en örfil.

-Ja se Marcus! Är det en sådan mamma du vill ha till din son? En sådan som slår din mamma, är det du tycker att han är värd? Vem vet, Lucinda kanske tar honom och bor på gatan så som hennes mamma Linda gjorde med Lucinda. Även hon var bara en tonåring när hon fick Lucinda.Och hennes pappa! Ja herregud honom vet vi inget om. Vem vet vilka gener stackars Lucas har fått därifrån? Nä så länge Lucinda är här är inte Lucas här. Punk slut! sa Sharon och gick där ifrån.

Men hon kom inte mer än ett steg där ifrån då Lucinda hade fått nog och slängde sig över Sharon och drog ner henne på golvet för att visa henne att Lucinda inte tänkte godta detta alls. Men som alla vet så löser inte våld något men det är inget Lucinda har fått lära sig. Hon har ju fåttstå på egna ben hela sitt liv i stort sätt även om hon har fått bo hos Gyllenstjärna.

Sharon fick visserligen ont men det hindrade henne inte från att skratta åt Lucinda.

-Ha ha ha, tror du verkligen på att jag vill ge dig Lucas efter detta? Du visar verkligen att du inte är redo för ett barn, mitt barnbarn.

-Ja mamma har rätt Lucinda, detta var inte alls bra, sa Marcus som snart inte visste vad han skulle tänka eller tro. Men en sak var han säker på, han vill ha sin son tillbaka.

Lucinda sa inget med ilskan lyste i ögonen mot Sharon och tårarna rann efter Lucas, hennes underbara son.

Sharon gick därifrån med lite värk i ryggen men med ett stort leende över att ha fått Lucinda att visa sin ilska mot henne. För nu kanske Marcus skulle ta och dumpa Lucinda.

När Sharon hade lämnat rummet slängde dom sig över varandra och kramades länge och dom båda grät. Ingen av dom sa något för just nu visste dom inte vad dom skulle säga. Innan dom lämnade rummet så kysstes dom vilket visade att detta som sker kommer inte förändra något mellan dom.

Nästa dag så kom Anita fram till Lucinda och försökte säga några tröstande ord.

-Jag är verkligen ledsen Lucinda! Detta skulle jag aldrig önska dig eller någon annan heller för den delen. Jag vill att du ska veta att trots att vi inte är vänner så stöttar jag dig och Marcus i detta. Jag själv saknar Lucas då jag såg fram emot att få bli en riktigt bra faster till honom.

-Tack Anita, jag vet att du inte har velat detta, men just nu orkar jag bara inte prata svarade Lucinda som gick sakta därifrån.

Sharon kände att hon behövde fundera på annat än Lucas just nu för hon saknade honom med men har lovat att inte besöka honom på ett bra tag. Att se sin son Marcus så förtvivlad var inte lätt alls och hon kände att något måste göras.

Hon reste sig snabbt upp och plockade fram sin mobil och ringde ett kort samtal.