söndag 3 augusti 2014

Del 30 - Förlovningen

Så fort dom kom hem så tvingade Marcus Lucinda att lära sig att simma. Hon stretade så klart emot en hel del i början men inom sig så var hon glad, men lite rädd. Men efter en stund så fixade hon det ganska bra utan att Marcus höll i henne.

-Jättebra Lucinda! Sträck ut benen ordentligt, jättebra! peppade Marcus henne.

Efter en timma såg hon ut att klara det galant och Lucinda var hur glad som helst över att äntligen kunna simma.


Senare den dagen gick Marcus och Lucinda till stadshuset och polisstationen för att se om det fanns något där som kunde hjälpa dom att få Lucas tillbaka. Dessvärre fanns det inget man kunde göra då dom båda var omyndiga och Sharon hade lagen på sin sida att bestämma vem som ska uppfostra Lucas. Dom båda gick därifrån med väldigt tunga steg.


Anita gjorde inget annat än att sms:a Dishi Chang som mer eller mindre vägrade att svara henne. Hon kunde inte förstå varför han gjorde så mot henne och hon saknade honom jättemycket.  Kanske han var sur på henne då hon inte pratade med honom när hon hade fått den där fula kineshatten på sig. Hon började fundera på att ringa honom men var lite orolig för att det skulle kosta för mycket.  Men har ju redan sms:at bort en förmögenhet så varför inte ringa en kortis för att se varför han inte svarar.


-Ja hallå! sa personen på andra sidan luren.
-Är det Dishi Chang? undrade Anita.
-Ja det är jag, vem pratar jag med? frågade Dishi.
-Det är jag Anita, Anita Gyllenstjärna, sa hon glatt.
-Inte du nu igen, vet du att folk sover nu i Kina? Räcker det inte att du terroriserar mig på dagarna? sa Dishi argt.
-Men ... men vill du inte ...stakade hon fram och just då visste hon inte vad hon skulle säga då hon blev så paff över att han inte gillade hennes sms.
-Nu får du ge dig Anita! Varför skulle jag vilja springa efter en sådan snorunge som dig? Jag är gift och min fru väntar vårt första barn. Jag vill inte att du kontaktar mig igen hör du det? Och låt folk få sova! skrek han argt då han nu har fått nog av henne

Anita blev riktig chockad och ledsen, hur kunde hon missta det hela så? Är hon bara en dum snorunge som inte kan se när en kille gillar henne eller inte? Det tog ett tag för henne att repa sig efter detta men hon skulle aldrig jaga en kille igen.


Familjen hade under sin resa fått anställa en ny städare då städerskan dom hade innan blev gravid och ville inte jobba längre. Sharon tyckte att den nya killen var hur sexig som helst och väldigt rolig och intressant. Hon visade lite foton från resan och han skrattade över hur rolig Lucinda såg ut i sin kinesiska klädsel. Att han skrattade åt det fick Sharon att gilla honom betydligt mer.


Dom hade ännu inte hunnit att presentera sig för varandra men det hindrade inte dom att göra det dom just gjorde. Det var starka intensiva känslor mellan dom då dom plötsligt kysste varandra.


Efter en stund blev städaren tvungen att städa vidare då han hade ett hushåll till efter detta. När Anita såg honom glömde hon allt med Dishi Chang och mer eller mindre slängde sig över städaren.


-Hej vad heter du? frågade Anita och gjorde sitt bästa med att se tilldragande ut.
-Jo jag heter Mårten, du då? sa städaren.
-Anita svarade Anita med ett stort leende.
-Okej vad trevligt att träffas sa Mårten. Men nu måste jag städa vidare.


-Han har rätt Anita, han måste städa vidare nu, men först måste han få den här .... sa Sharon och gav honom en stor kyss.

Anita blev först väldigt förvånad men sedan väldigt arg.


-MEN MAMMA! Du är ju inte klok! Du känner honom inte! Fan vad du är pinsam! skrek Anita.
-Spelar det någon roll? Jag är vuxen och gör precis som jag vill., sa Sharon argt tillbaka.
-Men du kan ju vara hans mamma! Fy vad äckligt! Du är ju en gammal kärring ju och han är nästan i min ålder, skrek Anita så hon fick ont i halsen.

Hur kunde hennes mamma göra så här mot henne? Hur ska hon kunna prata med snygga Mårten igen utan att må illa över att veta att hennes mamma har hånglat upp honom inför henne.


Sharon gick därifrån och muttrade över att hon gör som hon vill, då det gäller att leva livet fullt ut nu på gamla dar då man inte vet hur länge man har kvar.
Anita sprang efter Mårten och skällde ut honom efter noter och bad honom att försvinna från hennes hem och hennes mamma. Men han brydde sig inte om det hon sa utan städade vidare.


När Mårten var klar för dagen kom Sharon fram till honom och kysste honom igen.

-Åh du är helt underbar, sa Mårten. Men jag vet inte ens vad du heter, själv är jag Mårten.
-Hej Mårten, jag är Sharon sa hon och kysste honom vidare.


-Jag måste gå till det andra hushållet nu sa Mårten och försökte slingra sig ur hennes grepp.
-Vänta Mårten, bara en liten stund till sa Sharon och gick ner på knä.
-Men vad? ... sa Mårten förvånat.
-Ja Mårten man lever bara en gång så varför inte ta chanser, risker eller vad man nu vill kalla det, men vill du gifta dig med mig? sa Sharon glatt.
-Ja du har rätt! Låt oss ta chansen eller risken tillsammans, skrek Mårten av glädje.
-Är det ett ja frågade Sharon ivrigt.
-Ja ja ja! skrek han till och stod och skuttade.


Anita missade det hela då hon låg i bubbelpoolen med Lucinda. Hon beklagade sig över Sharon och började smått undra om hade blivit helt galen. För vad skulle Mårten se hos Sharon när han kunde ha sett åt henne i stället. Lucinda höll så klart med  men hon har ju sina egna åsikter gällande Sharon, men att hon är galen kunde hon verkligen skriva under på.


När dom alla sedan fick höra att Sharon nu var förlovad med Mårten som hon bara har känt under en halv dag fick Marcus att flippa ut.

-Men mamma är du inte klok? Du vet ju inte alls vad han är för en galning! Han kanske kommer yxmörda oss allihop!
-Sluta Marcus, jag är vuxen och jag vet vad jag gör, så lägg dig inte i mitt liv. Du har valt Lucinda och jag väljer nu Mårten.

Att se Marcus och Sharon bråka fick Lucinda att njuta då hon hoppades på att Sharon skulle få må dåligt som hon själv gör av saknaden över Lucas. Nu kanske Sharon mister sin son. Hoppas kunde man i alla fall göra, tänkte Lucinda.


M¨sten kom tillbaka igen efter att ha städat i det andra hushållet, men det dröjde inte länge förrän han fick sig en utskällning av Marcus.

-Vad vill du med min mamma egentligen? skrek Marcus.
-Jag älskar henne sa Mårten.
-Du är ju inte klok, sa Marcus argt. Jag som är yngre än dig vet ju om att man inte kan älska någon efter några timmar. Hon är inte så förmögen som man kan tro, så här har du inget att hämta.


-Ha ha vad finns det är som jag vill ha sa Mårten och skrattade. Din syster kanske? Även hon är villig på mig.

Det fick Marcus att flippa ut och gav Mårten flera stycken örfilar.Efter det så berättade han för Mårten att hans mamma har tagit hans son ifrån honom.

-Nå är det verkligen någon som du vill vara gift med? Med en som stjäl barn? sa Marcus argt och förtvivlat.

Mårten gav Marcus förlovningsringen och lämnade husbåten utan ett enda ord, och han kom aldrig mer tillbaka.


 Då detta nu är Kapitel 30 så vill jag fråga er som följer denna vilket kapitel som är ert favoritkapitel? svara längst upp till höger är nu gulliga.