Huset såldes snabbt med möbler och allt då Sharon och Peter ville se framåt och börja på nytt. Medans Peter gjorde klart med försäljningen av huset så åkte Sharon till den ofärdiga husbåten för att göra den någorlunda bra att bo i. Hon ville inte skynda på med att fixa den utan hon ville att alla skulle få vara med och bestämma.
När dom andra kom hade hon fixat lite väggar och fönster, toa och dusch,soffor, sängar och kyl. Samt några taklampor. Dom alla samlades i soffan för att prata om deras nya hem. Alla satte sig till rätta utan Lucinda som inte fick någonstans att sitta då ingen knödde ihop sig för att ge plats.
-Sitter alla bekvämt frågade Sharon.
-Ja sa dom alla på en gång.
-Synd! fick dom då till svar, då Sharon sedan förklarade för dom att dessa soffor är bara tillfälliga för dom alla skulle inreda rummet tillsammans.
-Åh vad kul sa Anita snabbt. Då ska det vara rosa med en schalong.
-Schäslong heter det sa Sharon och log mot Anita som blev lite sur.
-Ska vi bestämma det nu? undrade Clare då hon äntligen började känna sig som en i familjen.
-Nä svarade Sharon då. Jag tänkte att vi skulle börja med era rum först då ni alla ska få bestämma hur era rum ska se ut. Vi tar ett rum i taget helt enkelt.
-Även jag? undrade Clare som har längtat så i hela sitt liv efter nytt eget rum.
-Ja det är väl klart sa Sharon glatt. Hon var nu väldigt uppspelt över det hela själv och ville glädja alla sina barn.
-Får Lucinda med bestämma hur hennes rum ska se ut? Undrade Marcus då han inte ville lämna henne utanför.
-Lucinda!? Nä, hennes rum är redan klart, sa Sharon snabbt. Och fortsatte sedan diskussionen om dom andra rummen båten skulle få.
Just då kände Lucinda sig riktigt utanför och började undra vad hon egentligen gjorde här. Ska hon rymma? Men vart? Ingen annan vill väl ha mig så jag får väl stanna tills jag kommer på något tänkte hon och kände sig både arg och sur. Sur på dom hon bodde med och arg på sin mamma som bara lämnade henne här.
När familjemötet var klart så visade Sharon Lucinda en dörr och berättade för henne att där inne är hennes rum.
-Åh är det bara mitt? frågade Lucinda som hoppades på att det kanske inte var så dumt med denna familjen ändå.
-Öppna får du se sa Sharon och började att gå där ifrån.
Lucinda öppnade dörren och där inne stod en säng med rosa lakan och blårosa kakel på väggarna. Golvet hade rosa klinkers som var delvis nerblötta från en av duscharna som stod bredvid hennes säng. Duscharna innehöll även toaletter så man kunde göra alla sina behov samtidigt. Och även dess var rosa.
-Ja just det! sa Sharon och vände sig om. Jag duschade förut och glömde torka upp efter mig, men det gör väl du nu när du får bo så fint?
Så Lucinda fick skrapa och torka vatten i sitt så kallade rum och hon ville bara skrika och gråta. Men hon ville samtidigt visa sig tacksam då hon hade kunnat bo på en bänk i parken. Men samtidigt som hon kände sig tacksam så kände hon även ett stort hat mot familjen då hon visste att dom inte ville ha henne där. Och några tårar kommer dom ALDRIG få se från henne, den glädjen tänker hon inte att ge dom.
När hon hade torkat golvet så la hon sig på sängen en stund men somnar snabbt så hon var väldigt trött. Att känna ilska och hat tar på krafterna, även för en liten simflicka som var riktigt ensam.
Att bo på en husbåt gladde nog Peter mest då han fick chansen att köra den vart han ville, när han ville. Till och med i kalsongerna med vinden fladdrandes både i håret och ... ja på benen ...
Där husbåten nu stod ville dom inte ha den då det var för långt till deras hotell så dom ansåg att det bästa är att ha husbåten vid hotellet vilket gladde Peter som nu var i farten med att flytta den enorma husbåten, och det en lång bit.
Clare hade gjort frukost till dom alla som dom hade ätit när dom satt i soffan, hon hade även lovat att disken skulle bli gjord men hon sa aldrig hur.
-Anita kan du göra disken? sa Clare då hon ville visa sig vara en bestämmande storasyster.
-Nä för jag diskar bara min svarade Anita och började slicka på sin tallrik.
-Usch grisa dig inte, sa Clare argt då hon ville att Anita skulle lyda.
-Det kan väl Lucinda göra, sa Anita mellan slicken. Hon bor ju gratis, och mamma skulle be henne det vet jag.
-Just det du har rätt sa Clare. Lucinda gör disken och det nu annars jävlar ... Clare ångrade just då att hon hade varit så tyken och arg mot Lucinda men det ville hon inte visa så hon fortsatte.
-Nu Lucinda! fräste hon till.
-Visst sa Lucinda och började plocka upp tallrikarna. Inte gråta, inte gråta tänkte hon för sig själv och såg till att få disken gjord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar