måndag 12 maj 2014

Del 23 - Lucinda Vader

Småbarnens födelsedag kom och det firades så klart med tårta. Clare och barnvakten  fick ensamma fira dom då Sharon och Peter hade fullt upp med att få i ordning på hotellet. Men det hela gick bra ändå.

-Nu får du blåsa Anita sa barnvakten när hon stod med Anita framför tårtan.
-Båsa sa Anita och skrattade. 
-Ja blåsa sa Clare som stod brevid. 


Sedan blev det Marcus tur och han var lite väl ivrig då han ville ta på ljuset.
-Akta ljuset, sa Barnvakten och drog bort hans hand.
-Aka uset, sa Marcus.
-Ja farligt sa Clare.
-Arligt uset, sa Marcus och blåste.





När Sharon hade gjort det hon behövde vid hotellet så passade hon på att slappna av en stund i solen och började fundera på om det var dags för att flytta snart. Men Peter skyndade hem i hopp om att småbarnen inte var firade ännu, om inte annat för att äta lite tårta.


När Peter kom hem var småbarnen redan firade och och han undrade om dom även hade firat Lucinda än?
-Nä sa Clare förvånat. Fyller hon år med?
-Det måste hon ju göra, hon verkar vara i samma ålder som Anita och Marcus, sa Peter.
-Jaha jag vet inte sa Clare och satte sig framför tv:n

Peter fixade fram den ena tårtan då dom inte hade ätit från den ännu och satte i ljus och ropade på Lucinda som kom krypande.
-Ska vi fira dig Lucinda? frågade Peter ömt, samtidigt som han lyfte upp henne.
-Ira, svarade Lucinda och pekade på tårtan.
-Ja fira, idag fyller du år Lucinda, ska du blåsa ut ljusen?
-Pffff... lät det från Lucindas putande mun.




När Lucinda hade firat sin födelsedag med Peter så insåg Peter att hennes kläder var på tok för små så han letade fram lite gamla kläder från Clare som hon tar på sig. Dom enda kläderna Lucinda fick efter det var begagnade hemska kläder som innehöll rosa, och Lucinda  HATADE ROSA!

När Lucinda behövde toaletten samma kväll så var även Anita på väg in dit och det blev lite käbbel.

-Akta dig! sa Lucinda surt då hon hade ganska bråttom in.


-Akta dig själv din fuling, sa Anita argt och blev riktigt hotfull.
-Förlåt, sa Lucinda snabbt.
-Ha ha tror du att jag ska förlåta dig din dumma fula fattigunge, sa Anita och skrattade retfullt.


- Du har ingen mamma eller pappa, och ingenstans att bo, fortsatte Anita elakt.
-Ingen vill ha dig! Inte ens vi! sa hon och gick in på toaletten.

Lucinda kände sig så ledsen men vägrade att visa det för Anita så hon visade bara en arg min, en min som allt oftare skulle visas i hennes ansikte.


Ingen av dom vuxna hörde vad som hände utanför toaletten då dom var fullt upptagna av varandra.
-Älskling, sa Sharon.
-Mm, svarade Peter.
-Är det inte dags nu att flytta till en husbåt? undrade hon.
-Visst om du anser att du är redo för det så.
-Ja jag är redo , sa Sharon och kysste Peter.
-Bra då fixar jag med detaljerna imorgon sa Peter och kysste henne tillbaka.
-Men Lucinda!, Vad gör vi med henne? undrade Sharon då hon inte ville veta av detta barn som inte ens var hennes.
-Hon får följa med så klart, sa Peter, vi kan ju inte slänga ut henne det vet du.
-Ja ja hon följer med sa Sharon och gick ut i trädgården.


Ute i trädgården så började Sharon ta hand om  alla döda växter som fanns där. Hon plockade även dom sista äpplena från dom misskötta äppleträden. Medans hon gjorde det så kände hon en stor sorg då hon hade haft planer för trädgården som aldrig blev av. Hon hade ju förstått att hon inte hade så gröna fingrar ändå. All tid hade ju även gått till Vicky och det var ju inget hon hade planerat. Sharon ville en sak men livet ville annat.