onsdag 14 maj 2014

Del 26 - Hotellgästerna

Lucinda kunde inte simma och ingen annan i familjen ville lära henne det, inte ens köpa henne en baddräkt så hon åtminstone kunde försöka själv.
Den här dagen så gick hela familjen för att simma och snorkla medans Lucinda stod ensam kvar och tittade på dom för att se om hon kunde lära sig med att se hur dom gör. Men plötsligt ropar Sharon till henne:

-Om du ändå inget gör Lucinda så kanske du skulle ta och städa toaletterna och duscharna?
-Mm visst, mumlade Lucinda surt och gick in för att göra vad hon hade blivit tillsagd att göra.


När hon stod och städade den första duschen så började hon fundera på om hon skulle skita i det hela och ha lite kul hon med, fast på sitt sätt. När hon hade tänkt tanken så bestämde hon sig för att bara göra det hon vill och vara den hon vill. Så hon slängde tvättsvampen på golvet och gick.


Hon stack till hotellet och när hon stötte på en kille som var en av gästerna så gick hon fram till honom och sa:

-Varför är du så ful? Du ser ju ut som en töntig tjej med din tofs, sa hon och skrattade och skulle springa där ifrån innan han hann säga något. Men då stod en annan gäst bakom henne och när hon såg honom så började hon att as flabba.

-Ha ha du har en golvmopp på huvudet, sa hon och sprang vidare.
-Din oförskämda unge! gapade mannen med golmoppsfrisyren.
-Tillhör inte hon hotellägarna?, undrade killen med tofs.
-Jo, svarade golvmoppsmannen argt.


 Lucinda tyckte att det var väldigt kul att göra detta mot gästerna trots att hon visste att det var fel, men hon kunde inte låta bli då hon ville att familjen Gyllenstjärna skulle få skämmas och det ordentligt.
Efter att ha gått på alla gästerna på stranden så gick hon sedan in till receptionen för att se om det kom någon ny gäst hon kunde skrämma bort. Och visst fanns det!

-Hej du din fula gubbe utan hår, du är inte välkommen hit för detta hotellet är bara för gäster med hår, sa hon och pekade på en manlig nyanländ gäst som just hade betalat för 2 dagar ihop med sin fru.
-Va! sa mannaen utan hår förvånat då han inte trodde han hörde rätt.
-Ta din flinskalle och åk hem, D_U  Ä_R  I_N_T_E  V_Ä_L_K_O_M_M_E_N  H_Ä_R, ljudade hon fram.
-Vad är det du säger unge?, sa hans fru som stod bakom honom.


-Jo jag säger att tjocka grisar är inte välkomna här på detta hotellet, sa Lucinda och började nästan bli arg på dom då dom verkade lite tröga.
-Din oförskämda unge, gå till dina föräldrar istället, röt den tjocka tanten tillbaka.
-Det kan jag inte för jag har inga, så det så. sa Lucinda argt.
-LUCINDA!


Det var Stina som jobbade i receptionen som röt till åt Lucinda då hon hörde vad som skedde, samt att flera gäster nu hade börjat att klaga.
-Vad är det med dig, Stina den fina, ingen vill ha dig heller då jag vet att Kurt dumpade dig igår, så du kanske inte är sin FIIIN, Stina den fiiiiinaaa, sa Lucinda ganska argt då hon inte ville bli tillsagd längre. Nu ska hon bestämma över sig själv och ingen ska någonsin komma undan med att vara elak mot henne igen.
-Nu är du tyst, sa Stina argt och grät över att Lucinda nämde Kurt som hellre ville vara ihop med Christian. Jag ska genast ringa till Sharon hulkade hon fram i gråten.


Lucinda sprang snabbt ut för att hitta nya offer innan Sharon eller Peter kommer.
-Hej din hängbröst tant sa Lucinda till en äldre gäst som blev lite förvånad över vad hon fick höra.
-Men vad säger du? Hänger dom? Ja det gör dom nog sa hon och tittade ner på brösten och sedan på Lucinda.


Lucinda blev ganska förvånad på tantens reaktion så hon tänkte att om hon gjorde lite grimaser åt henne så kanske hon blir arg. Men tanten bara skrattade och frågade om hon inte kunde göra fler än dom hon redan hade gjort. Men där blev Lucinda faktiskt ganska paff ...


-Vad håller du på med egentligen! Hörde Lucinda nu bakom sig, där stod Clare och hade med sig Peter och Marcus.
-Roar gästerna, svarade Lucinda.
-Roa! Är du inte klok! Varenda gäst vill åka hem nu pga dig! Skrek Clare för full hals.
-Äh du överdriver nu, sa Lucinda och skrattade.
-Nej Lucinda, det är allvar, för flera av gästerna är redan på väg härifån, sa Peter med en lugn ton.


-Det gör väl inget mumlade Lucinda nu då hon började skämmas lite smått.
-Gör Inget! Lucinda det är dom som gör så att vi kan ta hand om dig sa Peter argt.


-OKEJ! FÖRLÅT! skrek Lucinda nu argt, jag vet det var dumt, men jag är ju dum i huvudet. Peter hade redan börjat att gå där ifrån då han inte orkade bråka med Lucinda. Han vet att när han kommer hem så kommer han få en riktig dust med Sharon så han ville spara sin energi till det.
-Ja du är dum, svarade Clare och började att gå hem hon med.
-Du är inte alls dum, svarade Marcus med ett leende.


-Du är rolig Lucinda! fortsatte Marcus. Du är jätte rolig, jätte smart och ... jätte ... söt.
-Tack Marcus men inget av det stämmer, jag lovar, sa Lucinda och kände sig lite nedstämd.
-Men vet du, jag önskade att jag var med när du höll på, för jag hade velat se det hela och kanske till och med hjälpt dig, sa Marcus med ett stort leende.
-Du är snäll du Marcus, sa Lucinda och log lite mot honom. Kom så går vi hem!


Väl hemma igen så är det Anita som står och väntar på Lucinda bara för att inte missa sin chans att ge Lucinda syrliga kommentar och pikar.

-Hatar hela staden dig nu tro? klämde Anita ur sig så fort hon fick syn på Lucinda som inte svarade utan bara gick förbi.
-Nu kommer ju aldrig din mamma  våga sätta sin fot i stan igen då hon skäms så mycket för sin fula äckla unge, sa Anita riktigt tyket. Men hon skulle nog ha varit tyst för nu låter inte Lucinda Anita gå fri.


Hon slänger sig över Anita och ger henne flera snytningar i ansiktet, dra i hennes hår och vrider om näsan på henne, hårdare än förra gången. Anita blev så överraskad så hon hade ingen som helst chans mot Lucinda som åter igen vann detta slagsmål.
-Nu håller du truten, hör du det sa Lucinda nu argt. För varje gång du tilltalar mig igen så kommer jag att slå dig hör du det? sa Lucinda och gick in till sin säng. Hon var trött på att ta emot skit utan att göra något. Det är dags att slå tillbaka även om att slåss inte är det rätta redskapet.


-MAMMAAA! Skrek nu Anita som var hur upprörd som helst då hon hade ont och kände sig ganska liten. Hon var väldigt överraskad över vad Lucinda gjorde och kände sig faktiskt lite rädd för henne.
-Ja vad är det? Ropade Sharon som var på väg till Anita.
-Jag hatar Lucinda! Mamma släng ut henne! sa Anita och grät.
-Jag får myndigheterna på mig om jag slänger ut henne. Jag vill göra det men vad ska gästerna säga om det? Jag lär få stänga och flytta. sa Sharon argt då hon bara längtade tills den dagen då Lucinda var stor nog för att bli utslängd.
-Är mitt rum klar då? undrade Anita mellan hulkningarna.
-Ja det blev just klart, sa Sharon med ett leende och ledde Anita till hennes rum.


-ÅH MAY GARD! Skrek Anita av glädje när hon fick se sitt rum. TACK mamma! det är precis som jag vill ha det. Hon rusade in för att testa sin nya säng och den blev klart godkänd.


Redan dagen efter när skolan slutade så försöker några barn på skolan få med Anita på att säga dumma saker till Lucinda. Men Anita låtsas inte höra vad dom säger, då hon inte ville få fler snytingar från Lucinda. Lucinda står med ryggen mot dom alla men väntar för att se om Anita kommer säga något eller inte. Men hon är tyst till Lucindas förvåning, men dom andra barnen gick förbi Lucinda och gick så nära så dom stötte till henne. Hon var nära att slå till dom men då hade dom varit två mot en så hon valde att avstå.


-Ska vi leka tagare undrade Marcus som hade bevittnat det hela och var stolt över sin syster Anita för att hon skötte sig.
-Vet inte, svarade Lucinda då hon ville inte leka med Anita.
-Nä jag ska hem sa Anita som inte ville leka med Lucinda och hellre åkte hem till sitt nya rum.


När Anita hade åkt hem så var Lucinda tvungen att fråga Marcus varför han jämt var så snäll mot henne.

-Ja för att jag gillar inte att vara dum mot andra simmar, svarade han.
-Jo men MIG! Jag som ingen vill ha eller veta av. Ingen tycker ju om mig, sa Lucinda nedstämt.
-Jag tycker om dig! Du är jätte söt och rolig sa han och tog henne på axeln och sprang snabbt iväg. Du är! ropade han efter sig.


-Jag kommer och tar dig, ropade Lucinda glatt och sprang genast efter.


Dom lekte tagare under en ganska lång tid och även andra lekar. Dom glömde helt av sig att idag var det Clares födelsedag för att bli en ungdom. Men Clare var inte så noga med vilka som var där bara hon fick lite tårta. Presenter var något hon inte längtade efter då hon alltid fick saker hon ändå inte ville ha. Men hon hoppades på att hon skulle få sitt rum klart snart ...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar