Del 6 - Dougs dag....

Sharon var nu orolig för att Clare hade blivit dålig eller rentav dött eftersom hon inte låg i sin kuvös.

Dr Snapple fick henne att lugna sig med att berätta vad som skett. Det visade sig att Clare hade fått lämna sjukhuset eftersom hon hade vuxit till sig och klarar sig utan kuvösen.  Doug hade åkt hem med henne eftersom hon blev utskriven strax efter att Sharon gick i väg på sin promenad.

Sharon försäkrade sig om att Vicky var okej innan hon begav sig hem.  Väl hemma så skyndade hon sig in till Clare som låg i sin säng. 

- Var har du varit? Frågade en ganska arg röst bakom Sharon.  Det var Doug och han var inte alls glad.  Han ville glädjas över att ha Clare hemma och få dela det med Sharon.  

-Ja jag har varit på sjukhuset svarade Sharon när hon vände sig om.

- Lägg av!  Du vet lika väl som jag att det inte stämmer. Sa Doug väldigt argt. 

-Ja ja du har rätt men jag kom faktiskt sedan till sjukhuset och då var inte du och Clare där.  Ni åkte därifrån utan mig,  sa hon lite argt tillbaka. 

- Är det konstigt då?  Du kom ju aldrig tillbaka från promenaden med Dr Snygg? Har ni fått ihop det eller?  Undrade Doug. 

- Var inte dum nu sa hon väldigt argt och lät lite skyldig. 

Grälet pågick under ett bra tag till och Doug kände att det inte riktigt stämmer med vad Sharon säger

När grälet hade lugnat sig och dom inte hade något mer att säga varandra så beslutade Doug sig för att testa att promenera för att rensa tankarna lite. 

Utan att planera sin promenad så stod han utanför ett välbekant hus. Efter en stunds betänketid så gick han in i trädgården. 

Väl inne i trädgården så började han att tveka på om han verkligen skulle fortsätta eller inte.  Men beslutet togs av en annan. 

- Jasså! Dags att komma nu sa en röst lite skarpt bakom honom. Vet du hur länge jag har väntat nu? 

Doug vände sig om och fick se sin exflickvän Lauren Brimham. 

- Ja det var väl inte så länge sedan  svarade han med ett leende. 

- Se inte så belåten ut! Säger Lauren strängt.  Det har ju hänt en hel del sedan vi sågs sist.  Vad jag har hört så är du gift och har två små barn. Staden är ju inte så stor så det är ju en del skvaller. 

- Ja det är ju klart svarar Doug.  Hur är det med dig då Lauren?  Du ser ut att må bra! 

- Bra!? Ja det beror ju på hur man ser det. Nu var Lauren riktig arg på Doug då hon blev påmind om varför hon mår som hon gör just nu.

- Ja ja ta det lugnt nu, det är väl inget att hetsa upp sig för, sa Doug med en lugn röst. 

- Ta det lungt!? Är du dum eller? Minns du inte vad du gjorde mot mig?  Nu var  Lauren riktig arg och all ilska som hon burit på välde fram. 

Doug började bli lite rädd för henne men förstod inte riktigt vad hon skriker om. 

-Snälla  Lauren , försök att lugna dig lite och berätta för mig vad jag gjort för fel. Jag kanske kan rätta till det som jag nu ska ha gjort mot dig. Snälla Lauren ge mig en chans, bad han henne med en lugn röst. 

-Ja förlåt jag ska lugna mig men att du nonchalerar vad du gjorde mot mig sårar mig,  svarar hon med en lugnare röst. Hon fortsatte med att berätta om vad som skett för att göra henne så arg.

- Du och jag var lyckliga,  trodde jag i alla fall. Vi hade bestämt oss för en dejt och du hade gett mig hintar om att du skulle fria till mig då. Du skulle hämta mig men du kom aldrig.  Jag hade tillbringat dagen på spa och köpt en ny klänning men som sagt du kom aldrig för att hämta mig.  

- Och dagen efter fick jag veta att du hade gift dig med den där SLAMPAN!! Nu var Hon riktigt arg.

- Det var väl inte så hemskt .... mer hann inte Doug säga för Lauren började knuffa ut honom på gatan. 

-UT! JAG VILL ALDRIG MER SE DIG! ATT DU ENS KOMMER HIT NÄR DU ÄR GIFT och har BARN.  GÅÅÅ! Skrek hon och smällde igen grinden när hon hade fått ut honom. 

Doug var nu helt slut av alla dagens händelser.  På något sätt trodde han att Lauren skulle ta emot honom med öppna armar. Men så blev det inte riktigt. 

När han kom hem så visade det sig att dagen var ännu inte över.  Sharon stod redo för att attackera Doug när han kom hem. 

- Var har du varit? Undrade Sharon lite argt. 

- Jag gick en sväng och kom till en bar så jag stannade där en stund. Svarade han lite glatt för att låtsas vara glad. 

- Åh nä du! Det går jag inte med på säger hon argt. Jag vet vart du har varit och varför. 

- Jaha,  var har jag varit då? 

- Ja det var så att innan du kom hem så fick jag ett telefonsamtal från en gammal flamma till dig, Lauren Brimham som sa att du hade varit där. Stämmer det? 

- Ja det stämmer men det bara blev så, jag vet inte varför. Doug insåg att det var lika bra att berätta om vad som skett. När han hade gjort det så hoppades han på att få sova lite. 

- Eftersom det stämmer med vad Lauren har sagt så måste ju även det andra stämma,  det du har utelämnat. Sa Sharon med en arg röst. 

- Utelämnat? Säger Doug frågande för nu förstår han inte alls. 

- Ja du gick till Lauren för att söka tröst och för att förföra henne.  Vilket du visst gjorde sa nu Sharon väldigt argt. 

- Nej älskling det sista stämmer inte,  jag vet inte varför jag gick dit.  Det bara blev så och du ska väl inte kasta sten i glashus, eller hur?

Det bråkades hela natten och när morgonen kom så fattade dom ett gemensamt beslut, att gå skilda vägar. 

Det hade varit så mycket på sista tiden att dom orkar inte kämpa mer med deras relation. 

Doug hade även sett hur Sharon tittar på Peter Atic och förstår att honom har han ingen chans mot. Han kastade nu in handduken. 

Clares första dag hemma var inte som Sharon och Doug tänkte sig.  På sjukhuset ligger Vicky och kämpar för sitt liv och är helt ovetande om vad som sker där hemma. Tur är väl det och förhoppningsvis så har även Clare missat det. 

Del 5 - Livets förändringar

Sharons förlossning var riktig tuff då barnet inte låg rätt och det fick bli en akut förlossning. När läkaren väl fick ut barnet upptäckte dom att det fanns en till och den var det riktigt bråttom med då hon var alldeles blå.

Sharon hamnade i ett riktigt drama med en akut förlossning på tok för tidigt. Fick två fina döttrar varav den ena hade ett stort hjärtfel,  det är osäkert om hon kommer att överleva.

Doug missade alltihop men blev informerad om allt när han väl kom dit. 

Dr. Glenville försökte få Doug att inse allvaret med den ena flickan.

-Hon kommer att behöva en operation ganska snart,  berättar han. 

-Kan hon dö?  Undrade Doug ledsamt. 

- Utan operation kommer hon dö inom några veckor. Men risken är stor att hon dör under operationen. 

- Efter då? frågade Doug helt förskräckt.

- Ja klarar hon operationen så ska hon kunna leva ett normalt liv.  Men hon kan behöva göra en ny operation i tonåren men det ser vi då det är inget vi kan avgöra nu.  Förklarade Dr. Glenville. 

-Den andra flickan då?  

- Hon är lite liten men frisk som en nötkärna,  säger Dr. Glenville med ett leende.  Men hon behöver växa till sig lite därför ligger hon i kuvösen, lika så med den hjärtsjuka flickan.

-Åh vad skönt!  Tack så mycket Dr. Glenville

Just då kommer Sharon in i salen. 

- Men gumman vad gör du uppe?  Frågar Doug förvånat. 

- Jag vill se flickorna,  sa hon trött samtidigt som hon kramade om Doug. 

-Vad ska vi kalla dom, frågade Dr. Glenville.  Vi behöver veta det så vi vet vem vi pratar om. 

- Ja vi hade pratat om Clare men nu är dom två så jag vet inte, svarade Doug. 

-Jag vet,  säger Sharon snabbt.  Den friska får heta Clare medans den andra ska heta Vicky, förkortning för Victoria vilket för mig är Seger.  Seger på engelska är victory. Hon behöver all styrka hon kan få just nu. 

- Det låter bra säger Doug.

Dr . Glenville var på väg där ifrån när Sharon hindrar honom med en fråga till. 

-Varför såg ni inte att dom var två från början? 

- Ja vi läkare gör våra misstag ibland och i detta fall så verkar lilla Vicky ha legat gömd bakom Clare.  Hennes hjärtljud var för svaga att upptäcka. 

- Okej,  tack Dr. Glenville

Sharon lämnade aldrig sjukhuset och inte för att hon behövde vara där för sin hälsa utan för att hon var orolig för tvillingarna, speciellt för Vicky.

Alla på sjukhuset gjorde allt för att få Sharon att åka hem och vila sig men hon vägrade. En dag så lyckades tillslut en av AT-Läkarna Peter Atic att övertala henne till att följa med honom till stadens festival och köpa en glass, hon behövde inte göra mer.

- Men vi köper glassen och promenerar tillbaka på direkten, säger Peter.

-Jag vet inte svarade hon tyst.

Just då kom Doug till sjukhuset så Peter passade på att utnyttja honom lite.

-Doug stannar här och lämnar inte rummet förrän du är tillbaka, sa Peter så snabbt han såg Doug.

-Jag vet inte, tänk om ...

- Säg inte så gumman stoppade Doug henne innan hon fortsatte. Nu går du med och jag lovar att ringa dig på direkten om något händer. Jag lämnar inte rummet förrän du kommer. Ok?

-Ok men då lovar du verkligen detta nu, sa Sharon lite tveksamt.

-Jag lovar svarade Doug.

-Ok då går jag säger Sharon.

-Bra då går vi sa Peter glatt.

Detta blev något som dom gjorde dagligen och Sharon kunde mer och mer slappna av. En dag hade hon brustit ut i tårar när dom var i parken för Doug var inte påsjukhuset just då och Vicky låg just nu på operationsbordet. Peter hade lyckats att få med henne ut då hon behövde slappna av trots operationen. När hon bröt ihop så kunde inte Peter låta bli att ge henne en tröstande kram. Han borde inte ha gjort det men han kunde inte låta bli. Sharon var så vacker och se henne gråta så fick något att brist i honom med.

Sharon gillade kramen och efter en stund insåg även hon att det var fel, väldigt fel.

Operationen lyckades och Sharon vägrade lämna Vicky under dom 3 första dagarna, men tillslut så gick dom på den lilla promenaden. Denna gång var det Doug som tyckte att hon borde gå ut och hon gjorde det.

Men denna gången kändes allt konstigt mellan Sharon och Peter, det var inte avslappnat som innan utan det var en stark elektrisk kemi mellan dom. Ingen av dom sa något på hela vägen till festivalen men väl där så sa Peter.

-Sharon det är något annorlunda denna gången mellan oss och du vägrar möta min blick, varför?

-Mmm .. jag vet inte svarade hon tyst.

-Snälla titta på mig säger Peter.

Tillslut tittade Sharon på honom och dom båda drunknade i varandras ögon och allt omkring dom försvann. Innan dom visste ordet av så stod dom tätt omslingrade om varandra. 

Denna gången tog dom betydligt mer tid på sig att komma tillbaka till sjukhuset då Sharon kände sådan lycka och glädje vilket hon inte har känt på ett bra tag. Hon ville inte tillbaka till verkligheten riktigt än så dom tog en extra lång promenad innan dom ens funderade på att gå tillbaka.

När Sharon kom tillbaka till sjukhuset så var inte Doug där som utlovat inte heller Clare. Dr Snapple kollade just då till Vicky.

-Dr. Snapple? Var är Doug och Clare?

Del 4 - Två blir ...

Det tog inte så lång tid för dom att få sina väggar och tak. Dessvärre så är det toaletten som gäller att sitta på när dom äter men förhoppningsvis så ändras det med snart. 

Trädgården går det bra med och dom slipper nu att skörda i stadens trädgård,  men krisar det går dom dit. 

Dom har det väldigt bra tillsammans trots att de inte har så mycket gemensamt. Men en dag inser Sharon att dom förmodligen kommer att få något gemensamt. Sharon upptäckte att hon väntar deras första barn. 

Sharon tog genast deras sparade pengar som dom skulle ha om dom förlorade sina jobb till att fixa till ett barnrum. När Doug kom hem såg han helt frågande ut. 

- Vad är det här? 

- Ett barnrum, svarade Sharon glatt. 

- Men vi behöver inte ett nu gumman.  Vi måste komma iordning mer innan vi kan tänka på barn.

- Ja jag vet men det är för sent, säger hon med det största leendet man kan få. 

- För sent!? Nu förstår jag inte ..

- Jag är redan gravid ..

- G...rrr..av...iid? GRAVID!? Är det sant? 

- Ja!  Vi ska ha barn. 

Doug blev galen av upphetsning och börja klappa på Sharons mage och pratade.

- Hallå där inne!  Det är jag din pappa och jag älskar dig. Väx nu och bli stor och stark. 

- Åh vad knäpp du är, säger Sharon och skrattar. 

Tiden går och graviditeten fortlöper som det ska och Sharon är ensam hemma.  Hon sysselsätter sig gärna med att påta i trädgården vilket hon gärna gör när det är lite svalare. Regnet hänger visserligen i luften men efter några riktigt heta dagar så är det väldigt skönt. Men denna dagen i trädgården blir inte riktigt som det var tänkt då Sharon får värkar och är på väg till att föda. 

- Nej inte redan,  skriker hon högt mellan värkarna. Det är alldeles för tidigt! 

Hon försökte få tag på Doug utan resultat så det enda hon kunde göra var att ringa en taxi till sjukhuset.  Hon var livrädd då hon aldrig fött barn tidigare men hon var mest rädd att något var fel med barnet då det är alldeles för tidigt. 

Väl vid sjukhuset gick hon igenom förlossningen helt utan Doug.  Och hon fick även ta emot ett besked ensam från Dr. Snapple. Hon visste inte vad hon skulle ta sig till ....

Del 3 - Ny start

Redan dagen efter vigseln så satte Sharon igång med att riva huset och sälja möblerna. Pengarna gavs bort till välgörenhet.

Under tiden som allt gjordes upptäckte Sharon något som Doug aldrig berättat om. 4 hundar!  En tik och 3 valpar. Hur söta som helst men även hur jobbiga som helst.  Ingen var uppfostrad och dom bet och förstörde allt som gick att bita i. En av möblerna var en möbel hon hade med sig från sitt förra hem, en byrå som Sharon älskade ser inte klok ut just nu.

Dom båda kom överens om att ge bort dom för en adoption då Doug inget kunde om hundar och han hade fått med dom på köpet i arvet.

- Ja vi får ge upp dom nu eftersom ingen av oss har tid att sköta dom. En dag kanske sa Sharon.

- Helst inte någon gång sa Doug tyst för sig själv.

Doug var inte lika uppspelt över deras nya boende som Sharon var,  hon var väldigt  mer än uppspelt över det hela.

- Åh vad bra vi kommer att få det sa hon glatt.
- Ja jag hoppas det svarade Doug lite tveksamt.

- Klart vi får Doug! Ju fortare vi får in pengar desto fortare blir det bättre.  Vårt första mål är en större säng.  Så nu ska vi skörda lite grönt och sälja sa Sharon med ett stort leende. 

- Vi!?

-Absolut! 

Dom båda åkte till stadens trädgård för att skörda lite.  Sharon hade gjort det några gånger och sålt det till matbutiken vilket uppskattas av stadens invånare.  Idag var det Dougs tur och det gick förvånansvärt bra. 

Snart skulle dom nog få till både väggar och tak med. 

Sharon var lycklig! 

Doug var lite tveksam men försökte muntra upp sig med att byta stil på sig själv.  Den som var gladare var Sharon men hon hade inte tvingat honom utan det var hans val. 

Del 2 - Kärleken är stor

Efter några dagar i den nya staden och på sin första lediga dag från jobbet så kände Sharon att hon ville träffa lite nytt folk så hon tog sig till stadens sommarfestival.

Hon testade att vara med i en korvätartävling och förvånansvärt så kom hon tvåa. Trots att hon sedan mådde illa utan att behöva kräkas så vill hon inte se eller ens äta korv med bröd på väldigt länge. 

Trots lite illamående så gav hon sig på att åka lite rullskridskor.  Det gick väl sådär men hon hoppades på att ingen såg henne då hon höll på att ramla flera gånger.

Men den turen hade hon inte för när hon håller på att ta av sig rullskridskorna så står en kille och tittar på henne och skrattar lite smått. 

-Var det din första gång? Undrade han med ett stort leende. 

-Ja kanske det,  vad då då? Svarade hon lite irriterande då hon tyckte att han kunde sluta le,  så kul var det ju inte. 

-Det syntes sa han samtidigt som han sträckte fram sin hand för att hälsa. Doug heter jag och jag ber om ursäkt då jag förmodligen åker sämre än dig. Men jag kunde inte låta bli att skratta åt dig då du var väldigt söt med alla dina ansiktsuttryck. Jag har inte sett dig här tidigare är du ny i stan?

-Oj vad du babblar på!  Sharon heter jag och ja jag är ny i staden. Svarade Sharon med ett litet leende. 

Sharon kände genast en attraktion till Doug och märkte att även han kände samma sak för henne. Dom kunde inte slita sig från varandra och dom pratade om allt mellan himmel och jord. 

Tillslut kom mörkret och festivalen stängde. 

- Vill du möta mig här i morgon för en riktig dejt? Frågade Doug glatt. 

- Gärna svarade Sharon med stor glädje. 

Nästa dag kom och under hela förmiddagen gjorde Sharon sig fin för sin dejt med Doug och klockan gick på tok för långsamt.  

Tillslut blev det dags för att träffas och hon såg till att komma dit en stund innan. Men det visade sig att även Doug var lika ivrig på att träffas som hon var för han var redan där när hon kom dit. 

- Inte bara jag som är tidig sa han glatt när hon kommer fram till honom. 

- Ja det blev visst så svarar hon och ler. 

Dom glömde både tid och rum och pratade om allt. Flörtade och skrattade om vartannat. Festivalen hann stänga igen men vad gjorde det då dom båda ändå tyckte att dejten var perfekt. Allt dom behöver var ju varandra. 

Någon dag senare var Sharon hembjuden till Doug på middag och det var hennes första gång hos honom. När hon kom till hans adress insåg hon att han var rik och det rika livet har hon ju lämnat bakom sig. Hon vill inte vara rik och bortskämd igen så hon tvekade att gå in i huset,  men regnet öste ner och taxin hade åkt samtidigt ville hon inte göra slut med honom för det. Så hon gick och ringde på dörren.  Hon förväntade sig nu en snorkig butler att öppna dörren....

Och butlern som öppnade var Doug själv och han var inte ett enda dugg snorkig. 

Kvällen flöt på bra och det visade sig att Doug egentligen inte var rik utan han hade fått ärva huset från en gammal moster. 

- Så jag vet inte om jag vill bo här visst huset är fint men lite väl mörkt för mig. Tanten var inget fan av ström direkt. Berättade Doug för Sharon. 

-Ja jag förstår dig det är lite väl mörkt.  Sa Sharon. 

- Om det var ditt hus vad skulle du vilja göra då frågade han henne. 

- Hm! Jag skulle nog riva det och bygga nytt.  Möblerna skulle jag sälja och skänka pengarna till olika välgörenheter. Svarade hon efter en stunds tänkande.

-Bra då gör vi det sa Doug glatt. 

- Vi? Sa hon förvånat. 

-Ja du och jag, vi startar ett liv ... 

Sharon sa ursäkta och sprang iväg in på toaletten. Herregud skulle han just fria?  Men jag vill vara den som friar det är min dröm tänkte hon. Hon blev kvar på toaletten för att fundera lite,  dom har ju just träffats. Går det för fort? Älskar hon honom?  

Doug började bli lite orolig för hur Sharon mår, sa han något fel?  Han älskar henne och vet att hon är hans framtid.  Han lämnade henne ifred så länge hon ville så kommer hon när hon är redo. 

Hon blev tillslut redo och innan hon kom ut så bytte hon om då hon hade kläder med sig då det var planerat att hon skulle sova över. 

Sharon hittade Doug uppe på taket. 

-Åh! Där är du ju sa Doug och såg glad ut. Vad fin du är! Förlåt om jag sårade dig ... han blev nu avbruten. 

- Du har inget gjort mot mig men jag har en dröm som jag har haft sedan barnsben.  Medan hon pratade gick hon ner på knä. 

-Doug vill du gifta dig med mig?  Vill du bli herr Gyllenstjärna? 

-Åh gumman klart jag vill svarade han med glädje och tog emot ringen. Men då gör vi det nu på direkten,  privat. 

-Gärna svarade Sharon. 

Del 1 - Den första dagen!

En vacker soldag i Island Paradise så flyttade en ung vacker  kvinna in på en tom tomt med 1300 simdaler i fickan. Hon heter Sharon Gyllenstjärna och var helt ny i staden hon kände ingen alls och var lite orolig för hur det ska gå för henne.

Hon köpte genast det mest nödvändiga i möbler, mer än så har hon inte råd med.

Hon gav sig genast iväg för att söka jobb.  Hennes största dröm är att bli en femstjärnig kock på en känd restaurang helst ägd av henne själv. Hennes erfarenhet i matlagning är inte mycket att hurra för då hon aldrig har stått vid någon spis. Hon är uppvuxen med butler och har bara sett honom laga mat och det ser ju inte så svårt ut.  Hon måste ju kunna överleva så varför inte ha det som yrke. 

 "Äta bör man! Annars dör man! Äter gör man! Ändå dör man!" Det är Sharons motto.

Sharon åkte till en restaurang som hon har hört talas om och som har 5 stjärnor. Hon gick dit och sökte jobbet som kock.  Men ägaren bara skrattade när han fick veta att hon aldrig ens hade kokat vatten. 

-Men du kan få jobba som diskare sa han medan han torkade bort tårarna som uppkommit av allt skratt. Fast du kanske inte kan vrida på en vattenkran heller? Med det så bröt han ihop av skratt av sitt dåliga skämt. 

-Klart att jag kan! Men du behöver inte göra narr av mig för det,  säger hon samtidigt som hon kände sig förnedrad. 

-Förlåt men jag kunde inte låta bli sa han med ett leende som snabbt gick över till allvar. Nå vill du ha jobbet som diskare? Undrade han sedan.

-Ja jag tar det, jag måste ju börja någonstans svarade hon lite nedstämd. 

På vägen hem passerade Sharon ett lyxigt hotell och med det kände hon att hon en dag kommer att vara en femstjärnig kock på ett lyxigt hotell som detta med henne som ägare. 

-Undra om du kommer att skratta lika mycket åt mig då? Mumlade hon för sig själv. 

Innan hon kom hem stannade hon till vid en trädgård fullt med mogna frukter och grönsaker. Hon funderade på att försöka sälja dom för att få lite mer pengar. Men det fick bli imorgon då hon var väldigt trött efter sin första dag i den nya staden. Fast några tänkte hon spara för att kunna plantera åt sig själv. 

Prolog

Sharon Gyllenstjärna växte upp som ett ensamt barn i en rik familj där föräldrarna inte hade tid med henne. Som tröst för att dom aldrig spenderade tid med henne så överöste dom henne med presenter i stort sett varje dag.

Men när hon lämnade tonåren efter sig stod hon helt ensam efter att båda föräldrarna förolyckades i en bilolycka. Inget lämnade dom efter sig bara en bunt med räkningar och när allt var betalt fanns det bara 1300 simdaler och ett papper på en tom tomt som finns vid havet i en stad långt ifrån.

Sharon Gyllenstjärna är en glad tjej som älskar livet och framför allt 40 - 50-talet därav hennes val av kläder och möbler.