måndag 28 april 2014

Del 22 - Hotellet

När Sharon hade fått köpt sitt hotell tog hon dit Peter för att diskutera vad dom behöver att göra. Peter började undra om dom hade tagit på sig alldeles för mycket då hotellet var väldigt slitet och i dåligt skick.

-Nej då älskling, med lite färg här och var så kommer det bli perfekt, jag lovar sa Sharon för att lugna Peter. Själv var hon inte orolig utan kände att detta skulle bli ett riktigt spännande projekt.
-Ja ja, jag får väl lita på dig, sa Peter för att inte förstöra för Sharon med att vara negativ.


Sharon gick iväg för att ordna lite saker och Peter passade på att fråga en hotellgäst hur hennes hotellvistelse är.

-Hur kan ni ens med att komma hit och fråga? Värre hotell än detta finns ju inte! Maten är urusel, sängarna är knöliga, badrummet är full av kakerlackor! skrek den kvinnliga hotellgästern. Det var ingen hejd på henne så Peter fick tillslut avbryta henne med att höja rösten tillbaka för att sedan fortsätta med en lugnare röst..


-Lugn damen, varför jag frågar är för att jag och min fru just köpt hotellet. Jag frågade dig nu för att få veta alla brister men att få skäll för det är inte rätt då vi bara har ägt det i några timmar. sa Peter nu för att lugna henne och för att han ville inte ha mer skäll.
-Åh jag ber så mycket om ursäkt sa damen, jag visste inte, förlåt.

Peter godtog ursäkten så att han kunde fortsätta fråga henne om dom olika bristerna då det var viktigt för renoveringens skull.


Han gick sedan till receptionen för att fråga ut flickan som jobbar där om dom olika utflykterna.

-Ja man kan dyka tror jag sa hon väldigt tveksamt.
-Vet du inte? undrade han förvånat.
-Jag har inte varit här så länge och det frågas aldrig efter utflykter. Gästerna brukar inte stanna så länge heller för den delen, sa hon och kände sig ganska dum.
-Okej jag förstår, ingen fara det kommer att bli bättre, jag och min fru har köpt stället och det kommer att bli förändringar här. sa han med ett litet leende.
-Åh har ni? Välkomna hit och lycka till sa hon.


Under tiden som Peter gick runt och frågade om hotellet så ringde Sharon efter lite arbetskraft för självaste renoveringen. Först var ju tanken att Linda och Clare skulle hjälpa till men nu var det bara Sharon och Peter. Att skaffa hjälp var dyrt men det var det värt då dom lyckades få ordning på allt under en dag.

Före

Efter

Andra förändringar kommer att komma med tiden men dom behövde ju börja någonstans.

Peter hade tagit sig ett kvällsdopp efter den långa dagen i kostym på stranden när han såg en person som han kände igen mer än väl, Doug Gyllenstjärna.

-Trevligt att se dig här sa Peter till Doug som bara tittade buttert på honom.
-Vill du inte hälsa? frågade Peter då han blev lite förvånad av Dougs beteende

Kolla! Doug har loppor ...

-Först tar du min fru och mina barn och nu tar du mitt hem, sa Doug argt.
-Ja jag förstår att du är arg men det är ju så länge sedan. Men ditt hem har jag inte tagit nu, sa Peter som försökte förstå vad Doug menade.
-Ja jag är eller rättare sagt var den enda permanentboende här och med er renovering har jag inte råd att bo kvar, sa Doug fortfarande arg.
-Men jag visste inte detta Doug, vi kanske kan göra en liten deal med dig att du får bo för samma pris om du hjälper till här lite, det låter väl bra? sa Peter som nu tyckte att han hade en väldigt bra idé.
-Att du bara kan med att fråga om "jag vill hjälpa till här", är du inte klok? Jag skulle aldrig ta emot något från er och inte heller hjälpa er, sa Doug och gick sin väg.

Under samtalet med Doug så hade Peter sett att Doug var full av loppor, och han hade hört av en gäst om loppmannen. Loppmannens rum hade dom fått blåsa ut helt och ta dit anticimex. Tänk vad han har gått ner sig tänkte Peter och var nöjd med att Doug inte hade nappat på erbjudandet trots allt.


När renoveringen var över så fick personalen som än så länge bestod av två simmar lite utbildning och nya kläder.
-Är du säker på att du kommer att klara detta nu undrade Sharon när hon hade klätt flickan i receptionen.
-Ja jag kan lite mer nu och är det något så kollar jag i pärmen som står där eller så ringer jag dig svarade flickan.
-Ja men ring bara i nödvärn, okej? sa Sharon.
-Japp i nödvärn, sa flickan.


Clare hade blivit övertalad av Peter att komma till hotellet och hjälpa till men att hålla vad hon hade lovat var inte vad hon höll.

Efter att ha blivit dumpad på ett sådant brutalt sätt som Clare hade blivit av Linda så var hon osäker på sin sexualitet så hon började att stöta lite på en manlig gäst men hon gick inte rakt på sak utan började prata med honom om olika saker först. Men han visade inget intresse för henne så hon struntade i honom istället.


Clare la sig på sin handduk när mannen hade gått vidare för att få lite solbränna. Hotellet har ju visserligen Brun utan Sol men att ligga och njuta av solen var faktiskt riktigt skönt. Men det kändes lite obehagligt då en äldre man stod och stirrade på henne hela tiden. Tillslut kände Clare sig tvungen att resa sig upp och fråga mannen om han hade något problem.


-Åh nä förlåt sa mannen, det var inte meningen att stirra så men du påminner så om min försvunna dotter.
-Okej, det var ju inte roligt att höra sa Clare och kände sig nästan dum över att hon hade varit lite tyken mot honom.
Dom stod sedan och pratade om allt möjligt mellan himmel och jord och Clare tyckte att mannen var riktig trevlig trots att han var så pass mycket äldre.


När mörkret föll så insåg Clare att hon var försenad hem och hon hade pratat med den äldre mannen fram tills nu och när hon just skulle fråga vad han hette så kom tyvärr en polis som satte henne i polisbilen och körde hem henne. När hon kom hem stod Peter redo vid brevlådan för att skälla på henne.


-Varför är du hemma så här sent? frågade Peter argt
-För att jag är det bara, svarade Clare honom tyket.
-Att bete dig illa vinner du inget på! sa Peter till henne skarpt.
-Förlåt sa hon genast då hon insåg att Peter är faktiskt den som har varit väldigt snäll mot henne.
-Ja jag förlåter dig, men skynda dig nu i säng, sa han nu med lite mildare röst.