torsdag 22 januari 2015

Del 48 - Nya tider


Marcus blev släppt efter en vecka för brist på bevis. Men för Lucinda gjorde det ingen som helst skillnad. Hon var rosenrasande när Marcus kom hem  .. till stallet.

-Jag visste att du INTE skulle passa brottsling! skrek Lucinda argt.
-Jasså det visste du, sa Marcus surt då han hade hoppats på ett bättre bemötande.
-Ja det visste jag! Du har ställt till det nu, fatta det!
-Var lugn nu Lucinda, det är ingen fara jag släpptes för brist på bevis och jag kommer att fixa detta så vi får vårt hus klart.
-DU FATTAR INGET ALLS!! Skrek hon nu av ren ilska.
-Ingen, INGEN vill ha dig tillbaka i ligan igen. Och dom tvingar nu mig att göra ett jobb annars är vi skyldiga dom pengar, PENGAR VI INTE HAR!! Ser du hur vi bor nu? Är det så här du vill bo?
-Förlåt Lucinda! Jag visste inte, jag trodde att jag skulle fixa detta. Jag fattar inte vad som gick fel
-Sluta med din självömkan! och packa istället, sa Lucinda argt och förtvivlat.
-Packa? sa Marcus frågande.
-Ja ligan vill inte se dig här mer, samt att dom vill att jag gör ett jobb åt dom långt härifrån så vi har fått en gammal tomt av dom och dom tar denna. Så är du nöjd nu? fräste Lucinda.
-Förlåt, gumman ...
-Det räcker nu! Packa! Jag vill inte att vi säger ett enda ord till om det här igen. sa Lucinda då hon bara ville ifrån stallet så fort som möjligt.


Deras nya hem blev i en ganska mörk och dyster liten stad som hette Moonlight Falls. Ingen av dom kände sig glada över att ha flyttat dit men dom hade inget val.


Familjemedlemmarnas relation var lite tuff emellan dom just nu. Marcus började kämpa lite hårdare med att få en relation till Lucas som bara tyckte att han var knäpp. Speciellt när Marcus ville försöka läsa Lucas tankar, något som han hade lärt sig på collage.

-Vad gör du? sa Lucas förvånat när Marcus plötsligt tog honom på pannan.
-Jag vill lära känna dig, med att läsa dina tankar. sa Marcus och tog bort handen igen.
-Okej men gör inte det, mina tankar är privata och vill du lära känna mig så gör det på ett normalt sätt.
-Ja du har rätt, förlåt mig Lucas, sa Marcus och gick där ifrån.


I allt som sker just nu så börjar Lucas fundera över vad han egentligen gör i den knäppa familjen. Han gav sig ut för att kolla in Moonlight falls. Efter en stunds promenerande hittade han den enda butiken som var öppen under kvällen. När han kom in så såg han att butiken inte alls var den sortens butik som han var van vid. Där fanns det oändligt mycket böcker för att inte vara ett bibliotek. Där fanns burkar och flaskor med en massa konstiga innehåll


Där fanns även en gammal telefonkiosk vilket såg väldigt konstigt ut. Men längre in i butiken fanns något som fångade hans intresse.


En alkemibänk med en bok med alla världens formler, fick Lucas att fastna en bra stund. Han visste då att detta var inte sista gången han skulle se en sådan.


Theo var ofta ganska ensam med väldigt få leksaker. I huset dom flyttade in i fanns en docka kvarglömd som Theo fastnade väldigt mycket för. Marcus var inte sig själv längre och skulle aldrig bli igen. Lucinda hade fullt upp med att vänta på att få en signal från dom kriminella att det var dags att göra sitt. hon var väldigt orolig och gjorde i stort sett bara det nödvändigaste med Theo. Lucas var aldrig hemma längre då han hade hittat något som var väldigt intressant och vara med sin bror var det sista han ville vara.


En kväll stötte Lucinda och Lucas på varandra på en bar som var ganska tom. I efterhand fick dom veta att baren var ett tillhåll för övernaturliga. Alla simmar är välkomna men oftast ville inte vanliga simmar vara där då dom inte alltid gillade dom övernaturliga.

Lucinda stod och spelade på fotbollspelet  när Lucas kom och såg henne. Han tvekade först men gick tillslut fram till henne då han var förvånad över att hon var där.


-Hej Lucinda! sa han lite trevande.
-Åh hej Lucas! sa hon chockat då hon blev förvånad över att han var på en bar, Han har ju inte åldern inne.
-Vad gör du här?
-Vad gör du här?

Istället för att svara varandra så började dom båda att spela spelet mot varandra. Lucas vann stort då Lucinda knappt en visste hur man gör, och regler, ja hon vet inte hur man följer regler. Lucas lät henne hållas då han ändå insåg att hon inte hade en chans mot honom.


-Jag vet Lucas att sedan du kom tillbaka till oss så har det inte blivit någon direkt relation mellan oss. Jag vill ha en, men jag vet inte hur. Jag vet inte ens hur man har en relation till sin förälder. Jag har inte den erfarenheten. sa Lucinda lite sorgset till Lucas.
-Ja jag vet inte vad jag ska säga om det, sa Lucas och ryckte på axlarna.
-Men kan vi inte göra ett försök? frågade Lucinda då hon hon tyckte det hela blev lite jobbigt med att han inte var medgörlig.
-Jo visst sa han och tvingade fram ett leende.
-Bra sa Lucinda och såg genast lite gladare ut.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar