lördag 9 augusti 2014

Del 31 - Den stora flytten

Anita hade börjat att märka att en ny kille i klassen vid namn Jackson Tyrhake inte mådde så bra. Hon försökte närma sig honom i skolan men han var väldigt blyg och drog sig undan. Anita fick Marcus att förstå att Jackson kanske behövde hjälp och stöd så dom beslutade sig för att ta reda på var han bor så dom kan se om han behöver hjälp. Dom kollade telefonkatalogen som fanns online och där fanns det 3 familjer med namnet Tyrhake. Den tredje platsen uteslöt dom på direkten för där går ju bara inte att bo då på den adressen då det finns bara ett utedass eller något liknande.

Dom åkte till den första adressen som innehöll 3 st tillfälliga baracker som efter 50 år har fått stå kvar till behövande familjer. 

Mannen som bodde där bjöd genast in dom utan att någon ens hann presentera sig. 


Mannen bara malde på om sina olika tester han skulle göra och om ett kommande projekt. Marcus försökte att få säga det han ville som att fråga om Jackson bodde här, men det var helt omöjligt då mannen bara pratade på om olika formler som Marcus inte förstod ett enda ord utav.

Tjejerna blev dock oense om Lucinda skulle vara här eller inte. Anita ansåg att detta var hennes och Marcus grej och hon vill inte att Lucinda säga något dumt till Jackson som kan få honom att inte vilja öppna sig för Anita. Hon vill ju så gärna hjälpa honom då han ser ut att lida på dagarna.


Efter en stund så kom en kvinna hem som inte sa ett enda ord till dom andra utan gick genast ut i köket för att ta sig något att äta. Anita satte sig hos henne för att se om hon kunde svara på om Jackson bor där.

-Hej jag heter Anita! sa Anita och sträckte fram en hand. Men kvinnan tittade inte ens på henne och inte heller sa hon något tillbaka.
-Jag är en klasskompis till Jackson Tyrhake, bor han är? Kvinnan bara fortsatte att äta.

Anita satt kvar och bara tittade på kvinnan och undrade varför hon inte svarade, kanske är hon blind,döv och stum? Vad annars kan det vara?


Marcus slapp tillslut undan mannen, dock utan resultat om Jackson. Han väntade nu tillsammans med Lucinda på Anita då dom hoppas att det går bättre för henne.

Kvinnan ställde sig plötsligt upp och tittade på Anita.
-Vem är det?
-Anita Gyllenstjärna heter jag svarade Anita som genast ställde sig upp.
-Nej inte du den andra?
-Min bror Marcus och Lucinda.
-Nej inte dom, den andra? sa kvinnan nu lite smått argt och irriterat.
-Åh förlåt !Du menar Jackson Tyrhake? Bor han här? undrade Anita ivrigt då hon äntligen kände att det började ske något.
-Han är borta, sa kvinnan sorgset.
-Borta? Bor han inte här? undrade Anita.
-Nä inte längre, nu får ni gå, då ni väsnas så, sa kvinnan och började fösa ut dom.


Att äntligen komma ut därifrån var väldigt skönt för dom alla då det var ganska frustrerande för dom att vara där inne. Dom tog sig till hamnen och där låg en ganska fin husbåt, och dom kände att där bor han inte men dom måste kolla. När dom knackade på så fick Lucinda en konstig känsla i kroppen som hon inte förstod och skakade av sig ganska snabbt. Under tiden det hände så tittade hon på husbåten intill, men hon kopplade inte på att det kunde finnas något för henne innanför dessa dörrar.


Dom blev inbjudna till Stig Tyrhake som hade en liten son och en himla massa hundar. Han kände inte någon  Jackson Tyrhake och det äldre paret Tyrhake ringer honom ibland i tron om att han är någon släkting men det är inte så.

Dom tackade för sig och ursäktade sig för att dom hade stört honom. Men det var ingen fara svarade han då tillbaka.

Dom gav upp det hela och hoppades på att dom skulle kunna närma sig Jackson i skolan dagen efter. Just den dagen var det katastrof i skolan. Regnet öste ner och skolan var låst. Lärarna hade bestämt sig för att strejka. Eleverna ville in då det var dags för det största provet någonsin och att inte få komma in och göra det kunde förstöra flera simmars framtid.

Anita passade på att närma sig Jackson som var väldigt kort i orden och ursäktade sig plötsligt över att han hade brått hem. Anita kallade till sig Marcus och Lucinda för nu skulle dom följa efter honom hem.


När dom såg vart Jackson tog vägen så trodde dom inte sina ögon. Det kunde omöjligt vara så att han bodde just på denna adressen. Marcus rusade in genom dörren och där  fick han se Jackson ligga i en säng.
Jackson satte sig genast upp.

-VAD GÖR DU HÄR!? Skrek Jackson argt-
-Förlåt Jackson, men jag trodde verkligen inte att du bodde här, sa Marcus väldigt förvånat.
-Spelar det någon roll? Det ger inte dig rätt att rusa in så här för det.
-Nä du har rätt förlåt Jackson sa Marcus.


Jackson reste sig ur sängen när även Anita kom in då hon tyckte att Marcus varit där ett bra tag utan att ropa in henne.

-Nä inte du också Anita! sa Jackson sorgset.
-Förlåt Jackson! Men det är jag som har startat hela detta, sa Anita och berättade om sin oro för honom.
-Var inte orolig, jag är helt enkelt väldigt trött bara. Jag och min mamma bor här och vi sover i skift då hon jobbar mycket, berättade Jackson.
-Skift? Jag förstår inte sa Anita.
-Ja som du ser får det ju bara plats en säng här. Och mamma har så blandade arbetstider så jag får sova när jag kan.
-Men varför bor ni här undrade Marcus och Anita samtidigt.
-Mormor och morfar slängde ut oss då mamma inte ville låta morfar göra några experiment på mig.
-Åh är det dom i barackerna? undrade Marcus.
-Ja känner ni dom? sa Jackson frågande till dom.
-Nä men vi vet vilka dom är, sa Marcus och tänkte på allt som Jacksons morfar hade pratat om experiment hit och dit.


 Under tiden väntade Lucinda där ute ihop om att hitta lite äpplen och tomater men det verkade vara fel årstid.

Jackson följde dom ut och Anita berättade då att detta måste var det lilla hus som mamma Sharon byggde helt själv när hon först kom till staden. Dom hade aldrig varit där själva men kände igen det på vad hon själv hade berättat.

-Tacka din mamma! sa Jackson plötsligt.
-Tacka mamma? undrade Anita.
-Ja hade det inte varit för henne så hade jag och min mamma inte haft något tak över huvudet. Svarade han.
-Ja det ska jag men här kan ni inte bo sa Anita.
-Var inte orolig vi har fått tag på ett litet större hus, men det är i en annan stad så vi ska flytta imorgon.
-Ok, synd sa Anita då hon hoppades på att kunna få bli hans vän.
-Men jag kan ringa dig om det är ok? undrade Jackson.
-Visst sa Anita med ett leende. Och dom bytte genast nr.


Hemma var det saker som hände. Sharon var helt utblottad mer eller mindre. Då Peter hade sålt hotellet och tagit alla pengarna samt sin lön så var det inte många simdaler Sharon fick i månaden. Hon hade köpt deras Kina resa på kredit och nu var det dags för utmätning av hemmet.


När dom väl kom hem igen så var Sharon mycket upprörd. Hon berättade för dom hur illa det var och att hon inte kunde leva med skammen över det hela. Även skilsmässan var en skandal och att det hade fötts ett barn av tonåringar där en av dom var föräldrarlös själv. Bara det var en riktig stor skandal, så det var dags att lämna staden för alltid.

Både Marcus och Lucinda blev upprörda över det hela då dom vill kunna hitta Lucas. Som svar fick dom veta att Sharon skulle aldrig placera honom i samma stad som dom bor i så det är ändå omöjligt för dom att hitta honom här.