Efter Vickys och Clares äventyr vid havet så har dom fått ganska hårda straff som utegångsförbud till att börja med. Sedan gick det över till att dom får gå ut men inte tillsammans då dom nu börjar närma sig tonåren och bara det gör Sharon väldigt nervös när det gäller Vicky.
Clare får göra vad hon vill efter sina läxor men Vicky får bara gå ut om Sharon är med. Och för att Vicky inte kommer ut så ofta så ansåg Sharon att det blev dags för att besöka Sommar festivalen. Vicky blev så klart uppspelt men önskade att Clare kunde följa med. Clare var inte välkommen då hon kunde försöka träffa lite kompisar ansåg Sharon. Clare hade bara sina klasskompisar men en bästa vän hade hon inte. Hon var för det mesta för sig själv på ett hemligt ställe, ett ställe som inte ens Vicky visste om.
Det första dom såg när dom kom till festivalen var ett stort kors med två ringar mitt på torget.
-Mamma vad är det för ett konstigt kors? undrade Vicky.
-Ja du, jag vet faktiskt inte Vicky, men den är väldigt fin. svarade Sharon.
-Åh det är en liten skylt på den och det står om den här, sa Vicky glatt och började läsa högt.
" Detta är en midsommarstång som används av folket som bor långt uppe i norr. På vintern går isbjörnarna lösa på gatorna. På sommaren så firas det med stången där dom berusat hoppar runt som grodor och sjunger så högt som möjligt och även så gräsligt dom kan."
-Oj gör dom? sa Sharon förvånat.
-Ja det står så här mamma, vilka konstiga simmar det är, dom låter läskiga, sa Vicky lite nervöst.
-Ja usch vi går härifrån och ser om vi kan se något roligare, sa Sharon och tog Vicky med sig från den där läskiga sommarstången.
Dom roade sig hela dagen med alla dess möjliga aktiviteter som festivalen bjöd på. Vicky fick ansiktet målat och medans Sharon väntade kom det lite regn men som tur var hade hon ett paraply med sig.
Även Sharon roade sig glatt och kände att det var länge sedan hon kunde roa sig som hon nu gjorde. Hon tog även tillfället i akt att köpa sig en kyss ..
... som killen i båset gillade lite väl mycket då han erbjöd Sharon några gratis kyssar.
-Hi hi nä tack, nu får det vara bra sa Sharon glatt till killens stora besvikelse.
Trots att regnet öser ner så var det gott med en stor glasstrut ansåg Vicky. Sharon stod över denna gång då hon nu började må ganska konstigt och var väldigt trött.
Graviditeten hade gått väldigt bra och läkarna var nöjda hur barnen utvecklades. Ja det var tvillingar igen vilket Sharon inte var glad över direkt men det gick ju inte att göra något åt.
Efter att ha känt sig konstig en stund så insåg Sharon att det var dags att föda då det var värkar som höll på att komma igång.
-Vicky! sa Sharon högt, ring Peter och be honom att möta oss vid sjukhuset, dina syskon är på väg!
-Åh herregud mamma! Gör det ont! frågade Vicky högt.
-Ja men det är ingen fara gumman ring Peter nu så vi kan ta oss till sjukhuset.
-Visst mamma, jag skyndar mig.
Vicky tog upp sin mobiltelefon och ringde Peter som var hemma med Clare. Han sa att dom kommer på direkten till sjukhuset.
Vicky väntade på Peter och Clare utanför sjukhuset.
-Är hon inne? frågade Peter andfådd.
-Ja hon är inne svarade Vicky, gå du in så väntar jag och Clare här ute. Vicky gillade inte sjukhus då hon mer eller mindre har blivit uppskrämd av sin mamma om sjukhus och hjärtfel. Hon vill inte in på ett sjukhus förrän hon verkligen behöver det.
Medans flickorna väntade så började dom att spekulera på vad det var för kön på deras nya syskon.
-Jag tror att det är två pojkar säger Vicky.
-Det tror inte jag svarade Clare. Jag tror att det är en av varje sa hon med ett stort leende.
Clare såg fram emot nya syskon då hon hoppades på att hon kunde hjälpa till med dom och glädja sin mamma. Även Vicky var glad, för om något skulle hända henne så skulle inte Clare bli ensam kvar.
Även Sharon hatar sjukhus så när hon hade fött barnen och dom alla mådde bra så ville hon bara åka hem.
När dom kom ut till Vicky och Clare så jublade tjejerna över att se att Clare hade haft rätt, en av varje kön.
-Mamma Clare hade rätt, det är en av varje, ropade Vicky glatt.
-Ja ja sa Sharon snabbt och bara rusade förbi för att åka hem.
Väl hemma insåg Clare att hon nu skulle få dela rum med sina nya syskon.
-Mamma eftersom dom ska bo här inne nu kommer jag få ett nytt rum då, frågade Clare lite trevande.
-Nej det får du inte svarade Sharon trött.
-Men dom kommer ju störa mig på natten sa Clare nu lite besviket.
-Hur bortskämd är du egentligen!? sa Sharon nu argt.
-Jag är inte bortskämd, det är du som är dum, sa Clare nu ifrån.
-Nu är det jag som flyttar ut din säng så har du inget rum alls din otacksamma unge, sa Sharon väldigt argt nu. Gå ut här ifrån, ska du väcka Anita och Marcus nu när dom båda har somnat? UT!
Clare lämnade rummet och fick sin säng utställd i vardagsrummet. Hon var nu väldigt ledsen och kände sig så himla ensam. Hon vet att hon var välkommen in till Clare men just nu ville hon ändå bara få vara ifred.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar