onsdag 23 april 2014

Del 14 - Kramen

Clare hade en favorit plats som hon älskade att vara. Hon gick oftare dit då hon hellre var helt ensam än att var i ett hus fullt av simmar och känna sig ensam bland dom. Det gjorde mer ont då att ingen hade tid med henne, ingen ville prata med henne och gjordes det så var det mest skäll hon fick. Hon verkade aldrig göra något rätt och det var tufft att inse det. Så hon var hellre helt ensam för att slippa bli sårad.


Hon gjorde inte så mycket när hon var där, ibland satt hon bara och tittade på djurlivet omkring henne och ibland fanns det inget att se på så hon passade på att sova då hon ofta var trött. Att sova i vardagsrummet var ju inte så bekvämt då det alltid var ljud där. Barnvakten valde ofta att sätta på mammas grammofon och mamma kollade ofta på tv:n. Så sova på bänken var faktiskt väldigt skönt.


Ibland hade hon en leksak med sig att leka med men det hände inte så ofta då hon egentligen inte fick ta med sig leksaker ut.

Det hände ibland att en annan flicka var där och hon såg lika ensam ut som Clare fast ingen av dom närmade sig varandra då dom båda faktiskt ville vara ifred. Dom respekterade varandra med det och vem vet en dag kanske dom börjar närma sig varandra.

En dag när Clare var på väg hem ifrån sitt ställe så hittade hon en lite söt orm som verkade gilla henne med.

-Hej lilla ormen, vill du bli min vän? frågade Clare samtidigt som hon tog upp den. Ormen svarade så klart inte men verkade tycka om Clare.
-Dig ska jag visa för världens bästa lillasyster, och då menar jag inte den skrikiga Anita, sa hon när hon fortsatte hem.


När Clare kom hem så visade det sig att familjen redan hade ätit och inget sparat åt henne, men hon var van och brydde sig inte utan stoppade i sig en hel bytta med glass. Att tröstäta var något Clare gärna gjorde och det med onyttigheter.

-Hej Clare! sa Vicky glatt när hon såg Clare. Vad har du hittat på ute idag?

Vicky älskade när Clare berättade om vad hon hade gjort och ganska ofta överdrev Clare för att göra det mer spännande än vad det var. Vicky visste det men hon ville inte såra Clare med att säga något.

-Idag har jag en riktig överraskning till dig, sa Clare glatt mellan tuggorna. Ja Clare var ingen slickare när det gällde att få i sig glass utan hon älskade att tugga glassen vilket Vicky avskydde, ja dom var verkligen inte lika med något.

-Åh har du? svarade Vicky glatt. Är det en blomma?
-Nä, men vänta så får du snart se, sa hon och försökte få upp den sista glassen.
-Du är verkligen snabb på att äta glass, sa Vicky och skrattade, du kan vara med i en tävling.


När glassen var slut hoppade Clare ner från stolen och tog fram ur fickan en gul orm.

-Titta vad fin viskade Clare då hon nu var rädd för att Sharon skulle höra.
-Åh vad söt den är sa Vicky glatt och lite för högt ...


Vickys glädje fick Sharon att reagera och kom genast ut i köket och fick syn på ormen.

-Vad håller du på med!? Är du inte klok!? Ta genast ut den innan den biter din syster. Nu var Sharon mer än arg på Clare. Vicky skickade hon in på sitt rum och Clare var väldigt nära på att få sig en örfil.
-Hatar du verkligen din syster så mycket så att du vill ta dö på henne?  Jag förstår mig inte på dig alls, kanske är det dags att skicka iväg dig till en annan familj!? Men det finns nog ingen annan familj som vill ha dig så som du bär dig åt!? Sharon bara fräste på och det fanns ingen hejd på henne och Clare orkade inte säga emot, det var ju ingen idé.

-Nu går du ut med den där läskiga saken och går sedan och lägger dig!?
-Ja mamma, sa Clare lite mumlande och gick ut och lämnade ormen i närmsta buske.

-Hej då lilla ormen, tack för att du gjorde min syster glad i en liten stund och mig med.


När Clare kom tillbaka in så ser hon att Vicky får en godnattkram av Sharon vilket får Clare att se ledsen ut och för en gångs skull så ser Peter detta och ber henne komma in till småbarnens rum.


-Jag vet att jag inte är någon bra låtsaspappa åt er, sa Peter till Clare som inte visste vad han kunde vilja henne. Han pratade ju aldrig med någon, han var ju som familjens tysta mus.
-Du är okej sa Clare för att göra honom glad.
-Men Clare det stämmer inte, men nu när jag fått egna barn så ser jag och förstår med vad som händer dig. Så jag vill nu ge dig en kram för att du behöver det. Han böjde sig ner och gav henne en kram som hon aldrig någonsin kommer att glömma.

-Clare! CLARE! hördes det nu från vardagsrummet. Du ska sova NU!
-Bäst du går sa Peter och avslutade kramen.
-Tack! sa Clare innan hon lämnade rummet.


Någon dag senare så började Sharon att testa lite olika recept då det närmade sig en hel del födelsedagar, Vicky, Marcus och Anita .... och Clare så klart.


Clare snappade snabbt upp att det bakades en hel del och Clare bara väntade på sin chans på att få frossa i sig lite gott.


Hon började att ta en kaka vilket var väldigt god.


Men det slutade inte med en kaka utan hon fortsatte till nästa fat med något annat gott.


Pumpa pajen gick verkligen inte att motstå. Sharons bakverk var inget Clare kunde klaga på trots Sharons andra brister.
Och sluta frossa i godsakerna var svårt men Clare visste att det var viktigt om hon nu skulle klara sig från att få skäll. Så hon försvann så fort hon kunde från köket efter att hon hade frossat klart.

Sharon hade sett att det försvunnit från faten men hon trodde att det var Peter då han hade kommit förbi henne med en kaka i handen.