Att bli ensamstående med tvillingar var inte det lättaste och att den ena tvillingen låg kvar på sjukhuset ett tag till, vilket var påfrestande för Sharon då som fick pendla mellan sjukhuset och hemmet för att kunna vara med båda barnen.
Äntligen kom dagen när Vicky fick komma hem och Sharon var överlycklig för att äntligen kunna gå vidare med livet med sin lilla familj.
Doug däremot kom och skällde ut Sharon för att hon hade tagit hem Vicky utan att säga till honom.
-Men vad då? Du tog hem Clare utan mig så nu är det jämt. Svarade Sharon argt tillbaka.
- Vad är du för en mor förrästen? fräste han tillbaka. Du har ju glömt att det är tvillingarnas födelsedag eller skulle du fira det helt själv?
-Åh är det!? Jag har totalt glömt sa Sharon nu skamset. Det har ju varit så mycket nu och jag har ingen koll alls på dagarna längre.
- Jag förstår dig och förlåter dig för det, sa Doug lugnt och tog genast upp telefonen och ringde vänner och bjöd dom på kalas.
- Tack Doug! sa Sharon med ett trött leende.
Efter någon timma kom det lite gäster och dom flesta var Dougs vänner. En av dom var snäll och tog med lite tårta vilket uppskattades av Sharon. Hon orkade visserligen inte fira direkt då hon kände sig helt utmattad. Men det blev trots allt ett lyckat kalas.
En dag fick Sharon för sig att fixa lite i trädgården, men när hon väl kom dit och såg allt som hade vissnat så hade hon tröttnat helt. Hon vattnade lite men insåg att sköta en trädgård och tvillingarna skulle bli alldeles för mycket för henne så hon la ner det ganska fort igen och började ägna sig åt tvillingarna istället.
Även relationen med Peter Atic var lagd på is ett kort tag. När dom väl träffades igen så kunde dom inte slita blicken från varandra.
-Vad vacker du är sa Peter när han kom innanför dörren.
- Tack! Även du är väldigt fin och ståtlig, svarade Sharon tillbaka.
- Åh är jag? Du är ju för gó säger han och kysser henne ömt.
Då när dom kelade lite så fick Sharon en idé som hon bara inte kunde släppa. Hon tog genast fram en ring som hennes pappa hade haft då hon alltid bär den med sig. Gick ner på knä och sträckte fram ringen.
- Peter du är en underbar man och den värme och kärlek vi känner efter att ha umgåtts i fem minuter efter ett kort uppehåll får mig att känna att jag aldrig mer vill vara ifrån dig. Så Peter vill du gifta dig med mig?
Peter blev helt chockad men han såg på henne och sa:
- Åh vackra Sharon att du känner exakt som jag gör då jag har längtat så efter dig gör att jag verkligen vill gifta mig med dig.
-Vill du?
-Jaaaa!
Som tur var hade dom barnvakt den kvällen och kunde ägna sig åt varandra utan att bli störda.
Redan dagen efter bokade Sharon in dom på ett av stadens lyxiga hotell för att få lite romans på tillvaron och för att få lite paus från tvillingarna. I luften var det inte bara romantik utan även ösregn men vad gjorde det när man bara hade tid för varann.
Väl på hotellet så frågade Sharon om Peter vill gifta sig på hotellet inför andra gäster och det ville han så klart.
-Men Sharon vi har ju inga finkläder med oss, sa Peter efter att ha tänkt en stund efter att ha sagt ja.
-Det spelar väl ingen roll, sa Sharon. Det viktigaste är att vi har varandra eller hur?
-Ja det har du rätt i, instämde han och upptäckte att det hade slutat regna. Ska vi gå och gifta oss då? sa han och tog henne i handen och gick till platsen för vigseln.
När alla hotellgäster insåg att det var en vigsel på gång så skyndade dom sig för att få bästa platsen. Lite romantik på semestern vill väl alla ha.
Dom båda var dyngblöta efter allt regn men det störde dom inte då dom bara hade ögonen förvarandra.
En och annan gäst var även dom blöta fast av tårar då dom ansåg att vigseln var det mest romantiska dom sett. Den vackra bruden och den snygga brudgummen tillsammans med den underbara utsikten kunde till och med få den suraste simmen att gråta, så vackert tyckte dom alla att det var.
Efteråt hurrades det och skålades det för paret som bara kände en enda stor lycka tills ...
Barnvakten ringde mitt i allt firande och bad dom komma hem för han stod inte ut med barnen längre och längtade hem till sin mamma som hade bakat bullar som dom skulle ha till kvällens film som snart skulle börja.
Så tyvärr så kom det vardagliga livet ikapp dom med racerfart på deras lyckligaste dag tillsammans. Så när dom kom hem så undrade dom så klart vad som var fel egentligen?
-Dom skriker ju, svarade barnvakten surt.
-Varför? Undrar Sharon då.
-Hur ska jag veta det? Sa han ganska tyket tillbaka.
-Har du bytt blöja?
-Nä ..
-Har dom fått mat?
-Nä ...
-Är du inte klok? Tro fan att dom skriker sa Sharon nu väldigt argt.
-Hur har du kunnat få detta jobbet egentligen? Sa Peter ännu argare.
-Ja egentligen är det min bror som skulle komma men han skulle träffa sin tjej .....
-UT!! skrek Sharon och puttade ut honom. Hälsa din bror att han aldrig heller får jobba som barnvakt då pga dig, skrek hon ännu högre och smällde igen dörren efter honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar