torsdag 24 april 2014

Del 16 - Promenaden

Någon dag efter Vickys födelsedag så åkte Vicky och Sharon ner till havet för att promenera lite och för att 
ha en mor och dotter dag.

Vicky var glad att dom åkte taxi ner till havet då hon inte ville bli för andfådd så att Sharon skulle märka det. Hon började inse att det inte var en förkylning på gång men var livrädd för att berätta för Sharon hur det hela ligger till. 

-Visst är det vackert? frågade Sharon när dom stod och tittade ut över havet och dess öar.
-Ja verkligen, svarade Vicky glatt.


-Åh vilken fin husbåt! Ska vi skaffa en sådan? frågade Sharon. Den skulle vi kunna ha och åka iväg med och bara slappna av på helgerna, eller vad tycker du?
-Ja det låter underbart, svarade Vicky. Men hon gillade inte att Sharon började planera framtiden utan att veta hur Vicky egentligen mår. Hur ska hon förstöra denna glädjen hennes mamma verkar ha just nu trots allt?
-Visst gör det, då kan ju du och jag åka själva ibland, det låter väl kul? sa Sharon med en sådan glädje över denna idé att hon hade kunnat ta första bästa husbåt och åkt iväg med Vicky redan nu.


-Ja det kan vi göra mamma, men jag måste fråga dig en sak, sa Vicky lite trevande.
-Ja fråga på, sa Sharon glatt. men den glädjen skulle snart försvinna.
-Varför vill du bara vara med mig? undrade Vicky.
-Öh det vill jag väl inte?, svarade Sharon lite surt, varför skulle en sådan fråga komma nu för? tänkte hon.
-Jo mamma det vill du, småbarnen är du aldrig med och sedan är det Clare, sa nu Vicky och visste nu att hon var ute på farlig mark.
-Det är jag väl? Vad är detta Vicky? ska du förstöra våran fina dag nu? sa Sharon lite surt nästintill arg.


-Nej mamma förlåt, men kan jag bara få säga dig en sak? undrade Vicky.
-Ja ok men sedan går vi vidare, sa Sharon snabbt.
-Kan du lova mig att du kommer att älska mina syskon, även Clare lika mycket som du älskar mig? För dom behöver dig med, lika mycket som jag om inte mer.
-Visst jag lovar sa Sharon och började gå därifrån.


Vicky hade hoppats på att Sharon skulle ta hennes ord till sig och att dom skulle kunna prata mer om hur Clare mår. Sedan skulle Vicky berätta för sin mamma om hur hon faktiskt mår. Men Sharon bara vägrar och är svår att nå, så Vicky hoppades att hon skulle få en ny chans innan dom åkte hem igen. För om det är allvarligt med henne så vill hon att Sharon faktiskt ska se att hon har fler barn, och framförallt Clare som har fått lida under uppväxten pga Vickys hjärtfel. Vicky älskade sin syster och visste att Clare älskade henne men dom hade inte fått vara dom syskonen som dom båda önskat sig. Så hon ville nu att Sharon skulle öppna sina ögon och faktiskt se Clare som den underbara simmen hon är.


Dom fortsatte en liten bit när Sharon plötsligt stannade och pekade på ett lyxigt hotell på andra sidan.
-Där gifte jag mig med Peter och var hur lycklig som helst, sa Sharon med ett stort leende som Vicky nästan aldrig hade fått se.
-Var det vackert bröllop? frågade Vicky.


-Ja det finns vackrare, men det var tillräckligt vackert för mig.Romantiskt var det med sa Sharon och började nästan drömma sig tillbaka.
-Är du lycklig nu mamma? undrade Vicky.
-Dum fråga klart jag är, svarade Sharon snabbt och bytte sedan vinkel på ämnet.
-En dag hoppas jag att du kommer få ett minst lika romantiskt och vackert bröllop som jag sa hon med stor glädje till Vicky.
-Gärna för mig svarade Vicky samtidigt som hon nu börja känna sig lite konstig.


Sharon bara babblade på om bröllop och om hur viktigt det är med en familj. Men Vicky lyckades knappt registrera ett enda ord hon sa och när Vicky tittade på sin mamma så blev synen ganska suddig.Plötsligt så avbröt hon Sharon med att säga:

-Mam.... mer kom inte ur henne då allt blev svart och hon föll ner på marken.

Sharon var i chock och visste inte vad som just skedde och inte visste hon heller vad hon skulle göra. Allt var ju bra, dom hade ju det trevligt och hon mådde ju bra. Hur kunde detta hända? Frågorna bara snurrade för Sharon och hon var själv nära att tuppa av.